“Resettad”

Nikodemus sade: “Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: “Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.

Joh 3:4-5


Att komma till tro är inte att “ta sig själv i kragen” – det innebär tvärt om – att släppa den och låta Gud ta tag i den.

Vi kan inte, med alla våra försök till förbättring, frälsa oss själva. Den förändring som verkligen behövs för att lyfta oss, är en mycket djupare process än att bara förändra sitt handlande och sina tankar.

Den processen handlar om en inre nyfödelse. Det skeendet kan vi själva inte åstadkomma.

För att tala ett modernt språk, kan man likna detta vid det som sker när någon gör en resett av en datorstyrd process. 

När man gör en resett gör man det för att man inser att det är dags att sluta leta fel och försöka göra justeringar – “laga och lappa” en process som omöjligt kan repareras. Processen har oåterkalleligen skadats eller infekterats. Det finns bara en utväg: Resett.

En fullkomlig resett stoppar all pågående exekvering och minnen raderas. Det ursprungliga programmet läses in och allt startar på nytt – rent och felfritt.

När människan blir frälst – resettad – sker en fullkomligandlig “omstart”. Det som sker i människan är ett verk av Guds Ande, möjligt genom Jesu Kristis ställföreträdande offer och bemyndigat av Gud.

Det som händer är omöjligt att förklara. Men vi får genom tro – Bibeln ljuger inte – var fullt övertygade om att Gud frälser var och en som ber Honom göra detta.


Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Joh 3:16

Stormkök

 Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket.

Luk 12:32

Detta tycks blir “årets julklapp”.

När det meddelas på Aftonbaldet, möter det både hån och förundran från många håll: “Stormkök? Varför då?”

Vissa menar att Coronan gör oss mer villiga att ta tillvara på friluftslivets möjligheter. Kanske är det en “officilell” undanflykt?

För kanske, är det så att i en orolig värld, blottar detta julklappsfenomen en underliggande tanke: “Det kan var bra om…”. Och riktigt vad detta “om” är, vill, vågar och orkar man inte precisera.


Jag har också ett stormkök, sedan tidigare, då jag varit ute en del i kanot – i dagar i sträck. Jag behåller det – även om kanoten numera saknar paddlar! Inte för detta med friluftsliv, men jag vet att tider väntar då ett stormkök säkert kommer att behövas.

Och jag tror att det hos många finns en underliggande känsla av att behöva vara förberedda på “omet…”


För mig är det inte frågan om “om”, utan snarare “när”! När “när” inträffar, vill jag vara beredd både med stormkök och Bibel. Och här får jag som Guds barn känna trygghet. För att få Bibelns löften med i tider som kommer, och medvetenhetens förståelse om tidens skeden gör att jag är trygg.

Jag är beredd och jag får vila i Guds löften.

Skyll inte helvetet på Gud

Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. 

ur Jes 53:6

Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus. Av nåd är ni frälsta!

Ef 2:4-5

Är det verkligen så att Gud kastar människan i evigt helvete, till trots, att människan levt ett “hyggligt” liv – eller kanske bättre? Vi måste börja vid syndafallet för att förstå.

När Adam och Eva gör uppror mot Gud, blir hela mänskligheten “insyltad” i detta uppror. Det är med detta som bakgrund – upproret mot Gud – som Gud visar bort människan från Edens lustgård. Där finns ju livets träd och människan fråntas, genom detta bortvisande, möjligheten att föreviga ett evigt jordiskt liv i uppror, dvs synden.

Är det alltså egentligen Adams fel allt, detta med helvetet? Kan vi inte bara peka finger mot Adam och säga: “Det var han som började, jag är utan skuld!”

Nej, det är inte så enkelt, för vi bär alla – bevisligen –  upproret inom oss och för det vidare. Det är bara vår ovilja att inse sanningen, som får oss att vilja skylla på Adam. Vi kan inte avsäga oss de tydliga fakta – även om vi pekar på Adam – som ständigt tar sig uttryck i fortsatt uppror.

Det är för att ställa oss mot väggen inför det vi vill blunda för, som Gud gav oss lagen.

Upproret – synden – avspeglar sig ju ständigt i vårt dagliga handlande, även om vi låtsas vara omedvetna om det. Det är inte bara Adam som syndat , det är du och jag som gör det idag. Genom lagens ord överbevisas vi om detta: Vi för ständigt upproret vidare, vidare och vidare – vi lever inte som Gud vill! 

Lagen är alltså vår ögonöppnare, vårt avslöjare, vår överbevisare om att vi deltar i upproret. Vi låter ju oviljan att följa den, fortlöpa i vårt handlande. Och hur vi än försöker skylla på Adam, överbevisar lagen oss om att vi – jag och du – både i tanke och handling deltar i och för Adams uppror vidare.

Vi överbevisas alltså, genom lagens bokstavliga bud, att vi om och om igen väljer bort Gud och där igenom, i egen kraft och vilja, vandrar mot helvetet – existens utan Gud. 

Att synda måste därför förstås, inte som att första hand att bryta mot lagens bud, utan att göra uppror mot Gud. Detta uppror var till redan före lagen och lagen blev dessa bokstavliga avslöjare. För uppror mot Gud avslöjas genom överbevisning om upproriskt som växer fram ur upproriska tankar och upproriska beslut – dvs synd. Synd avslöjas av lagen och synd kan aldrig bestå inför Gud. 

Därför gavs lagen, för att vi skulle bli medvetna och söka Guds nåd. Vi kan inte påstå att Gud kastar människan i helvetet, vi vandrar dit i egen kraft, under förnekelse av sanningen. 

Gud älskar människan. Gud vill inte människans död. Gud vill hennes eviga väl. Gud avslöjar vart människans väg – uppror leder henne och Gud räcker henne nådens hand, genom Jesus Kristus, den ende som kan förlåta henne och omdirigera hennes förblindade vandring.

Är då lagen utan annan mening än att vara ett “bevismaterial”? Nej, lagen är också vårt “rättesnöre” – gentemot Gud och varandra – men den har igen rimlig möjlighet att rädda. Dess viktigaste avsikt är att göra oss medvetna om vårt behov av Guds frälsning. 

Antikristliga idéer uppenbaras

Jag börjar sällan med en länk, men klicka gärna på bilden innan du läser vidare:

_________

______________

Jag hade gjort några ändringar i datorns funktion och ville gör en kontroll av att allt fungerade. Jag gick in i webbläsaren och skrev på “måfå” en adress “sr.se” och fick upp ett “budskap” med följande text:

“Förslag på hårdare gränskontroller, tuffare bevakning av internet och inskränkningar av religiösa samfunds verksamheter har gett upphov till snåriga debatter om säkerhet, religions- och yttrandefrihet.”

Det är en del av den textade ingressen till SRs “Europapodden”, där man talar om idémässiga strömningar inom EU. 

Man kan notera att man idémässigt börjar skrapa på ytan av det som för alla är självklarheter. Att få tro och yttra sig fritt.

Överför dessa idéer på vardagsverkligheten och det innebär att en hemsida som denna, som bygger sin existens på religions-  och yttrandefrihet, kan komma att bevakas, tvingas ändra texter eller stängas ned. 

Det är inte i nuskedet kristna sidor man “vill åt”, det är den islamska extremismen man vill stoppa – och detta måste göras! Men man har idémässigt börjat undergräva religions- och yttrandefriheten.

Vad blir nästa steg. I dag motarbetar man islamsk extremism, men om religions- och yttrandefrihetens okränkbarhet väl punkteras, hur fort och lätt går det inte att tränga djupare in bakom dessas sprängda försvar, för ytterligare förbud. 

Får jag inte längre om några dagar, veckor, månader eller år skriva hur jag uppfattar att Bibeln lär i “känsliga frågor”?

Har DU ännu inte förstått hur nära vi är, är det dags att vakna!

Bakom ridån av Covid-, miljö-, val-, ekonomi- och krigshotsrapportering tassar Antikrists förelöpare tyst fram i korridorerna.

Vakna – snälla VAKNA!     

Barn och ungdom förnekas kunskap

Hur skall barn och ungdom förstå vem Gud är – och därmed människan – om ingen talar med dem om Honom?


Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, jag vill ge dig rådoch låta mitt öga vaka över dig.

/Ps 32:8

Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

/Ord 22:6


När jag växte upp – född 1954 – var undervisningen om kristen tro en del av skolans arbete. Vidare var söndagsskola – ofta följt av konfirmation – ett naturligt led i barnets ”lärande för livet”. Idag fråntas vårt uppväxande släkte denna kunskap!

Det allvarligaste i försummande av detta lärande är barnets, ungdomens och den vuxna människans omedvetenhet om livets innersta grund och omätliga omfamnande. Man fråntas förståelsen av att det finns en större dimension än den vi kan ta in med våra sinnen – den andliga dimensionen. Denna kunskap bespottas, föraktas och förhånas: Människan blir bara slumpens verk.

Jag ryser – ! – när jag ser vad det sista halvseklet av västvärldens historia – och särskilt Sveriges – inneburit avs förnekande av den andliga dimension. Myran reser sig på bakbenen inför skuggan av älgens klöv och säger: ”Du älg existerar bara som en fantasi, inte som en verklighet!”

Den andliga dimension lever naturligt, och för all tid vidare, trots att den förnekas. I den, vandrar miljontals människor aningslöst och kompasslöst, fler och fler växer in i omedvetenhet och förnekande.

Hur reagerar vi som kristna, med vår kunskap och förståelse, på den hjälplöshet unga ställs i, genom fråntagande av detta lärande?

Samlade och nyktra

Men nu är slutet på allting nära. Var då samlade och nyktra, så att ni kan be.

1 Pet 4:7 (Bibel 2000)


När Bibeln, översätts till svenska, blir nästan alltid grekiskans sōphroneō – i vart fall på detta ställeöversatt med ordet nyktra. Det är då lätt – särskilt om man läst orden om hedningarnas ”fester och dryckeslag” i vers 3 – att sätta ordet nyktra som motsats till effekten av förtäring av alkohol. Men jag tror vi kan vara övertygade och införstådda med att detta nyktra inte skall se som motsats till onyktra lika med druckna. Självklart skall vi ur alkoholens perspektiv var nyktra – AMEN! Men nyktra är här ett annat ord för klarsynta, medvetna och behärskade.

Nu, mer än någonsin, är slutet på tidsåldern som vi känner den när. Om vi inte förstått detta, har vi missat något ytterst viktigt, i Bibelns profetiors budskap och samklangen med nyhetsrapportering. Det tycks som om hoten gaddat sig samman och garderat sig: Om inte det här sker, så är det ändå ”kört” pga av det där… Det är ju faktiskt summan av profan medias alla apokalyptiska proklamationer.

Som Bibelläsare bör inte detta vara något överraskande. Om vi undervisats om detta, och tagit det till oss, måste vi vara medvetna om detta skall komma! Vi borde ha läst om tecknen och förstå att vi är ”nära”.

Vad Bibelordet uppmanar oss till är att förbli lugna, vaksamt medvetna och behärskade. Vi får inte låta uppgivenhet, ansvarsslöhet, panik och dylika reaktioner ”sätta klorna i oss”. De reaktionerna kan flyga genom våra tankar, men får aldrig ges tillfälle att bosätta sig där.

Vi vet, att lidande och förödelse är bestämda – men de är födslovåndor och måste komma för att något nytt skall födas fram. Och vi vet, att vi har ett gott och fantastiskt arv som väntar.

Låt oss hålla ut! Stötta, bära, glädja varandra. Detta gör vi bäst då vi själva förblir ”samlade och nyktra” i våra tankar och vårt agerande.

SMULOR

Ge oss var dag vårt dagliga bröd.

Luk 11:13


smulor.nu är en av mina andra sidor. Långt ifrån något dagligt bröd, men smulor av det – då och då…

När jag på “ikristus.se” för dagen inte uppdaterar med något längre inlägg, eller sammanhängande serie av inlägg, uppdaterar jag ofta istället smulor.se med kortare inlägg – smulor.

Har du brått, men vill få en uppbygglig hälsning medan du fikar, sitter i bussen eller gör något annat, då kan du besöka smulor.nu. Där finns just det där du hinner läsa på en minut, men som ändå kan vara väldigt kärnfullt.


smulor.nu är i längd och uppbyggnad som inlägget ovan och fungerar bra att läsa via mobilen.

Vem är Han?

En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var med honom, frågade han dem: “Vem säger folket att jag är?” De svarade: “Johannes Döparen. Men en del säger Elia, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått.” Han sade till dem: “Och ni? Vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: “Guds Messias.”

Luk 9:18-20


Vårt samhälle blir allt mer mångkulturellt, mångreligiöst och allt mer synkretistiskt. Medan man med mångreligiöst avser att religioner lever sida vid sida – opåverkade av varandra – är begreppet synkretism, ett ord som avser att religioner beblandas och förenas i nya läror.

”Modern” kristendom – med (flum-)kärlek som harmlös fana – gör sig gärna färglöst gränslös, för att inte störa, för att passa in, för att bli accepterad. Den hänger obekymrat en filt över Jesus Kristus – om andra störs av Hans närvaro.

Men vår Herre, Jesus Kristus, är ingen vi hänger en filt över!

Jesus Kristus är ingen idé, lärare, eller enbart en historisk person. Han är Guds nu levande Son. Han är vår Messias nu! Han är den kommande Messias för hela världen!

Låt oss bli tydliga i våra samtal och vittnesbörd om vem vi talar om, när vi talar om Honom, Jesus Kristus. Vi talar inte om en ”högre makt”, ”yttre krafter” eller ”urtida inre källa”.

Låt oss våga vara precisa när vi talar och vittnar i ett allt mer trosmässigt överslätande, fördunklande och förnekande samhälle. Det mångreligiösa kan vi inte avsäga oss eller dra oss undan. Men för att förhindra synkretism och kvävande flummeri behöver vi stå kärleksfullt fasta, utan att kompromissa eller förtiga. Vi måste kanske riva vad vi byggt och bygger – om vi byggt på sand och på nytt börja bygga – denna gång på klippan.

Vi tror på Gud Fader Allsmäktig, Hans son Jesus Kristus och Guds Helige Ande! Det är detta vi tror på, bygger på och står fasta på.

Låt oss var ett tydligt salt och ljus.

Besättelse

När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, möttes han av två besatta som kom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig förbi den vägen.

Matt 8:28

Medan de var på väg ut, kom folk till honom med en man som var besatt och stum. När den onda anden var utdriven, talade den stumme.

Matt 9:32-33


Det jag nu skall göra är att skriva om något jag inte har mycket kunskap om. Något vi sällan talar om, men något jag känner mig starkt uppmanad att peka på och väcka medvetenhet om. Jag gör det därför att detta kommit till mig och även om jag vet att jag ger mig ut på ”djupt vatten”, men jag måste följa denna kallelse.

Det unika jag måste skriva om handlar om vad du läst ovan: Besättelse.

Om du tänker läsa detta som något spännande, ber jag dig tänka om och sluta läsa här! Besättelse är inget spännande! Inget häftigt, kittlande mystiskt, eller vad du kan tänkas uppleva av känslor när du hör ordet. Besättelse är djävulens fruktansvärda grepp i och över en människas liv. Besättelse är något vi måste ha medveten respekt och stor varsamhet inför – både för vår egen skull och andras!

Jag tror inte besättelse är något vi kommer i kontakt med dagligen. Låta oss därför vara ytters försiktiga att tolka ett annorlunda agerande som utslag av besättelse. Men låt oss ändå och samtidigt, vara vakna inför att besättelse är en möjlig andlig realitet!


För dagen/stunden har jag inget mer att skriva om avs detta… Tro inte, misstänk inte, sök inte, anta inte… att ett annorlunda beteende handlar om besättelse! Men dagens kristna människa måste väckas till medvetenhet om att besättelse är en andlig verklighet, som varken får lekas med eller negligeras som ”bara gammal vidskepelse”.

Se upp för bitterhet!


OBS! Följande inlägg är en kopia av ett inlägg skrivet och publicerat av Holger Nilsson på sidan flammor.


Bitterhet har ödelagt många människors liv. 

Därför är det så viktigt att bli fri från detta gift.

Vi har tidigare publicerat nedanstående vittnesbörd men gör det igen med tanke på dess angelägna budskap. Det handlar om den numera hemgångne Matti Kettunen och den upplevelse han gjorde då han låg inför döden på ett sjukhus. 

Där och då uppenbarar Jesus sig för Matti och lägger en hand på honom. Matti blir omgående helad och detta väckte stor uppståndelse på sjukhuset.

Sedan upplevde Matti att Jesus sa till honom fullt hörbart:

”Du ska varhelst du kommer berätta att Jag kommer snart. Detta skall du också berätta: Om någon har hat och bitterhet kommer han inte att ärva Guds rike, om han inte gör bot i denna världen.”

Detta är ett oerhört allvarligt budskap och därför vill vi ge det vidare, eftersom det är många som bär på bitterhet i sitt hjärta, utan att inse det allvarliga i detta.

Man kan ha blivit besviken och sårad av någon eller några och även i en församling. Man tycker att man blivit orättvist behandlad och att man därför har all rätt att vara förbittrad.

Det är därför som bitterhet är så försåtligt – en del av djävulens alla listiga angrepp och vapen för att fördärva människors liv. Bibeln uppmanar oss därför att göra upp med all bitterhet!

”Vaka över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många.” (Hebr. 12:15).

Vägen till befrielse från bitterhet är förlåtelse. Det är inte bara en möjlighet – utan en nödvändighet. 

Så här allvarligt säger Jesus om nödvändigheten av att förlåta människor som gjort oss illa: ”För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser.” (Matt. 6:14-15).

/Holger Nilsson, flammor.com