Havsskum över grantopparna

Jag hade under den gånga natten (22.03.2017), en märklig dröm. Jag vill inte göra någon stor ”affär” av den, märkliga drömmar har vi väl alla då och då. Men jag upplever att jag skall lägga ut den, kanske någon direkt kan förstå den. Kanske har den ett budskap som vi alla behöver få ta del av?

Egentligen var drömmen bara en enda scen. Jag befann mig högt upp i något som liknade ett torn eller en fyr. Men samtidigt som det inte var svindlande högt, jag såg varje enskilt träd, såg jag på ett märkligt sätt ändå en stor del av Sverige framför mig – norr ut. Var i landet jag själv befann mig vet jag inte. Men till höger, mot öster, var havet, framför mig var skog och åter skog.

Medan jag stod där började det storma – från öster. Stormen piskade upp ett väldigt skum av havet och skummet blåste långt in – milsvitt – över landet – över grantopparna – som trotts den ofattbara vinden inte bröts sönder, utan enbart böjde sig, följsamt och lätt.

Det hela var som en våldsam snöstorm, men det var inte snö utan det vindpiskade havets skum som drog fram!

Jag vet att jag kände oro för människor runt om mig, jag upplevde att det var någon form av grupp, men den tycktes ha splittrats.

Så avtog vinden och det ljusnade mot nordost. Skenet av en vacker sommar morgon började tränga igenom det gråvita skummet, som ganska snabbt blev till dis, för att så helt försvann. Kvar fanns den milsvida fuktglittrande granskogen, sedd från ovan. Och plötsligt var alla i den grupp jag saknat på plats. Ingen saknades, ingen var skadad. Alla hade, på olika platser, upplevt det jag upplevt, men det fanns ingen rädsla – mest en blandning av fascination och lycka över att händelsen slutat väl.

Detta var faktiskt hela drömmen. Jag kände när jag vaknade att Gud ville säga något, men jag visste och vet ännu inte vad… Självklart kan man göra en tolkning – rent intellektuellt – men jag vill höra en Guds förklaring klar och tydlig, inte något ”eget på-kommet”.

Kanske finns ändå någon, som läser detta, som direkt får ett till tal? Hör då av dig med en kommentar.

Ny ekonomisk världsordning

 

Rubriken och bild är hämtade från Holger Nilssons artikel på hemsidan flammor. Det är – som vanligt för Holger – en mkt bra artikel.

Jag kan inte nog understryka att Sverige och svensk kristenhet verkligen behöver få förståelse för både de bibliska profetiorna och för de nutida profetior som Gud låter oss få del av. Be att Herren uppväcker fler profeter, som får genomslagskraft och mod att tala Hans uppmuntran och varning.

 

Profeter i vår tid

Under veckan som gått har Anden, gång på gång talat till mig om profeter och om hur viktiga dessa är. Några menar att profetens tjänst som Guds uttydare av vad som sker och som förutsägare för vad som skall ske upphörde i och med det Nya Förbundet. Denna förblindelse kan bli kostsam. Vi behöver Guds Andes profetiska gåva minst lika mycket idag som någonsin tidigare. Men vi måste vara medvetna om skillnaden mellan siare och profeter!

Läs mer

KRAM PÅ ER SYSKON

Alla hjärtans dag 2017

…en dag då vi bör tänka på vår gemenskap i Herren på ett särskilts ömmande vis.  Du och jag får ha denna gemenskap av nåd – den är inte självförtjänt!

Ibland tycks vi syskon slåss mer mot varandra än mot ondskan och den onde själv, detta måste förändras. Vår kamp – avs ondskan – är visserligen inte en kamp mot ”kött och blod” står det i Ordet, men ibland tar ondskan rent mänsklig form, vilket jag tydligt fått erfara sedan jag började skriva serien ”Vem är Antikrist?”.

Min erfarenhet – genom läsning av kommentarer på andra bloggar – är att den förödande ondskan funnit ny väg att kanalisera sig på i  några av dessa. Låt oss vara rädda om varandra! Det är satan, vi  i Guds Andes kraft, skall kämpa mot! Vi må ha olika förståelse, kommit olika långt på ”vägen”, men våra ord må alltid lyfta och bära. Om det jag jag skriver, skrivs utifrån agenda att peka på mitt syskons fel, är det kanske bättre att lyfta blicken för sitt skrivande och försöka visa sitt syskon på ny möjligheter:

”Tänk att vi behöver inte tända ljus framför Maria, det är bara en tom återvändsgränd. Vi får ju gå direkt till vår Fader Gud, i vår broder Jesu Kristi namn – enkelt och okonstlat: Oh, vilken förmån!”

Önskar Er alla Guds rikaste välsignelse!
/Bertil