Kolosserbrevet (4) – dopet en styrka

dopet_1Kol 2:11–13

Många förknippar ordet dop, med religiösa traditioner. Och just detta med tomma traditioner, är ju ngt som Paulus vänder sig mot? Hur kan då Paulus, som varnar för att leva efter döda traditioner, ändå framhäva dopet?

Alltså, om Paulus säger att religiösa traditioner ofta är farliga och ändå framhäver dopet som ngt så självklart naturligt, så måste vi tänka till! Är inte dopet enbart en traditionell handling, utan ngt betydligt djupare? Finns det handlingar – sakrament – som är välsignade och välsignande.

Vi behöver förstå vad sakrament innebär, för det finns hjälp i dem, även om sakrament också kan vara döda traditioner. Det blir ”lurigt” när kyrkor kallar egna läror för sakrament – trots att de inte är det.

Sakrament, vill jag påstå, är av Gud instiftade regler, för en helgande livsstil.

Dopet är ett sakrament, ngt Gud påbjudit, en handling som den troende skall utföra i tro. Det är inte frälsningsavgörande, men ett vägval, som utgör ett starkt stöd för trons bevarande.

När Abraham blev stamfader till alla, de vi idag kallar judar, satte Gud ett tecken på honom, som skulle föras vidare genom alla generationer – och det görs så ännu i dag – omskärelsen. Denna omskärelse är för judarna ngt helt naturligt, en inflätad del av det judiska – för en judisk man.

Paulus använder, i de korta verserna jag hänvisat till, omskärelsen som förebild för dopet. Att vara judisk man, är att vara omskuren. På samma sätt: Att vara kristustroende är att vara döpt!

Detta har diskuterats och stridits om i många hundra år, dop eller inte dop, barndop eller vuxendop. Svenska kyrkans (och vissa andra samfunds) tradition har lärt att barndopet frälser. Att barnet blir beskyddat genom kyrkans dop. Detta, menar jag, snuddar vid ockultism! Dvs, att tro att vattenbegjutning av ett barns huvud, frälser och beskyddar barnet från den stunden till graven.

Guds ord lär tydligt att dop är en synlig handling, ett bekännande av frälsningsupplevelsen. Man kan alltså inte bli döpt innan man är frälst. Och inte motta frälsning utan att förstå frälsningens innebörd. Detta äger kyrkan varken makt eller rätt att förändra.

Är du inte döpt – som troende – bli det. Men inte i första hand för att bli medlem i en församling, utan för att visa lydnad inför, och broderskap med, Jesus Kristus.

Dela eller skriv utShare on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this page