Profetior för Sverige – 04 – Birger Claessons syner del 3

Birger Claessons syner
Del:3

sverige

Under de föregående delarna i denna miniserie om ”Profetior för Sverige”, har jag mestadels berör vad Birger Claesson skrivit – han som skrev häftet: ”Dom över Sverige.” Detta är tveklöst Claessons mest kända syn och en av de han själv skrivit bok om – men han har faktiskt skrivit ytterligare en bok om en syn: ”Ny uppenbarelse om Sveriges ödestimme”. Den vill jag återge nu.

Denna syn och bok är inte alls lika omtalad som den förra. Varför denna tycks glömmas bort när man talar om Claeson och syner vet jag inte. Men på nytt talar Gud här, via en ängel, ett varningens ord till vårt land – och Claesson får en syn av liknande karaktär som den första.

Kanske var detta den sista syn Claesson fick – Birger Claesson föddes år 1900 och dog 1954. Dessa båda syner, som utgjorde underlaget till hans två profetiska skrifter, fick han december 1950 – utgiven som bok februari 1951, resp september 1951 – utgiven som bok i mitten på 1952. Nedan följer den sist nämnda synen.

***

Birger Claesson
Nya syner om Sveriges ödestimma
Utgiven mitten 1952
Sidorna: 11-14

ÄNGELN VISADE MIG VAD JAG INTE ORKADE ELLER FICK SE FÖRRA GÅNGEN

Den 16 september 1951 var jag på konferens i Edsbyn i Hälsingland. På morgonen vid halvsextiden satt jag och läste min Bibel. Då fick jag en ny påhälsning av samme ängel, som jag tidigare har berättat om i min bok »Dom över Sverige». Jag kände igen honom. Han sade:

– Nu skall jag visa dig det du inte orkade eller kunde få se förra gången.

Ängeln gav mig därefter en ny uppenbarelse och nu gällde det övre Norrland och Bodengarnisonen.

Jag fick se en invasion, som sattes in emot en plats som heter Karlsborg. Jag blev dock litet irriterad med tanke på Karlsborg, och jag tänkte: Karlsborg ligger ju i Västergötland. Jag har icke varit i de trakterna eller haft behov att undersöka kartorna. Men jag lät inte denna irritation gripa mig för mycket utan jag följde med i synen och såg, hur man satte in invasionstrupper från havet. Jag såg en flera mil lång remsa av landminor, och dessa landminor var oskadliggjorda av femtekolonnare.

När invasionen sattes in, var alla telefon-, telegraf- och rapportvägar avstängda av femtekolonnare, som helt kontrollerade dem. Dessa femtekolonnare sände ut falska upplysningar med vissa mellanrum, och när svenskarna gick till attack, så var de saboterade. De hade ingenting att försvara sig med, de hade visserligen vapen, men ingen ammunition som dugde.

Därefter såg jag massor av flygmaskiner komma dalande ned emot ett flygfält, som är beläget mellan Karlsborg och Kalix. (Nu hör till saken, att det verkligen finns ett Karlsborg där uppe. Det har vi sett senare.) Men när våra piloter skulle starta sin flygfärd, kunde de inte lyfta från marken, ty de var saboterade. Det var en mycket lätt sak för fienden att inta området. De gick en marschväg till Karlsborg via Kalix – Morjärv. Jag såg det tydligt och hörde Herren tala.

I Morjärv hade man möte och underhandlingar med spioner. Man underhandlade om Bodengarnisonens fall och man kom överens om, att när fienden satte in sina attacker på allvar mot Boden, skulle all vattentillförsel till Bodengarnisonen avskäras. Detta såg jag den 16 september 1951.

Sedan marscherade angriparna på en okänd väg till en plats som heter Hundsjö, där mötte de femtekolonnare, vilka skulle leda dem vidare till Bodengarnisonen.

När detta hade skett, satte de in ett flyganfall mot Överkalix och samtidigt sattes telegraf-, telefon- och rapportförbindelserna i funktion. De rapporterade:

»Överkalix bombas utan förvarning av främmande makt.»

Då satte man in hela sitt försvar emot Överkalix och man tänkte gå till anfall. Strax därefter kom en ny rapport: »Luleå bombas utan förvarning av främmande makt.» Dessa rapporter var ägnade att skapa irritation inom de svenska lägren.

Märk, mina vänner, vi har haft mer än 100-årig fred. Vi kan inte fatta det här – inte ens alla inom militären. Människorna tappade huvudet, de sprang av och an, och till slut visste de inte vart de skulle ta vägen.

Men femtekolonnarna gick i spetsen för den främmande makten och de kastade sig över Bodengarnisonen, där stor manspillan uppstod, och övre Norrland blev skilt från Sveriges karta.

Jag såg flera små vägar – jag kan inte peka ut dem, jag känner inte till dem. Men jag såg att alla dessa små slingriga vägar var överlämnade till en främmande makt. Jag såg spionvägarna: En gick via Haparanda, en via Karungi in i den främmande maktens högkvarter – jag såg herrarna i högkvarteret. Jag såg också en plats, som nämndes, som heter Svartbjörsbyn, och den har med spioneri att göra i stor utsträckning.

Numera vet man, att det var här i Svartbjörsbyn som spionen Enbom – i sin egen trädgård – satt och gjorde upp sina planer mot landet.

Jag gjorde en skiss över min uppenbarelse. Jag kartlade den, så gott jag kunde.

***

Från sidan 24:

Enligt min senaste syn den 16 september 1951 kommer vi även att få uppleva flera större eller mindre intermezzon med främmande makt på havet, och även så småningom irriterande gränskränkningar.

***

Dessa sidor och utdrag, är de rent profetiska. Övriga sidor handlar om hur Claesson förmedlat dem, haft kontakt med militär och om omgivningens reaktioner.

Dela eller skriv utShare on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this page