Profetior för Sverige – 05 – Dom är konsekvens

Dom är konsekvens

rätt 

Genom nästan alla tider har människan varit rädd för ”Guds dom!”, vilket uppfattats som ngt skrämmande. Men vi behöver få ny förståelse avs detta ords rätta betydelse, för att rätt förstå vad som ligger bakom varningar, som resulterat i exempelvis titlar som: ”Dom över Sverige”.

Dom och straff – eller tuktan – kopplas ofta samman, trots att de inte med nödvändighet hör ihop. Det outtalade likhetstecknet mellan dem skapar inte bara rädsla för ”Guds dom”, utan också ett klimat där varningar blir ngt som man absolut inte skall tala om. Människor hittar i detta likhetstecken en anledning att lägga locket på”, och menar att: ”Sådant tal bara skrämmer”, och därmed uteblir det djupa resultatet, för: ”… det kan få motsatt effekt.”

Och självklart är det så. Målar vi ut Gud som hämnare, den nitiske perfektionisten, diktatorn… som ”uppsöker olydnadens barn” med krig, katastrofer och sjukdomar, är det inte konstigt att folk flyr domsprofetior.

Men ”lyssna”, dom är inte straff, dom är analys, och utvärdering. Detta skall åtföljas av förändringar och förbättringar. Dvs domen är ett ställningstagande, med hänsyn till något som skett eller sker.

Låt mig ge ett i högsta grad praktiskt exempel.

På vårt torp har vi en mkt gammal, men oerhört vacker björk. Dess bark är inte längre som björkbark, slät och fin. Utan upp till en vuxen människas brösthöjd, där man nätt och jämt når runt stammen med sina armar, har björken en bark som liknar en gammal talls. Vi har det sista året, med sorg, tala om att vi nog snart kommer tvingas ta ner den, då den kanske en dag kommer utgöra en fara, om den skulle blåsa ner. Men ännu står den några år till.

Men tänk dig – om några år – när vi inser att: Nu överväger faran skönheten! beslutar att ta ner den. Tänk dig då – den förmodligen tunga dag – när vi står där med motorsågen och är beredda att kapa ner den, råkar titta upp och får se ett fågelbo i trädet. Kanske hör vi tom ungarnas pip, när föräldrarna kommer flygande med mat. Tror du vi sätter sågen i trädet då…? Självklart inte: Finns det liv finns det hopp! Och trädet får stå kvar ett tag till.

I detta läge kan man säga ”vilar ett beslut” över trädets framtid – trädet har fått sin dom, men verkställandet av domen är uppskjuten. Kanske kommer vi, när vi ser att trädet ännu har funktion och skönhet, försöka ansa det, och ge det extra vård. Om trädet svarar upp med nya grenar och nytt bladverk också nästa år, kanske det får stå kvar ytterligare än tid. Både som tilldragande skönhet och som en fristad för fåglarna.

När vi läser de domsord¹ över Sverige som uttalats redan från början av 1900-talet. Får vi inte frestas att tro att: ”Herren inget menade med dem”, eller att ”de var falska”. Historien visar¹ att Herren såg ett fågelbo i landet, Han såg viljan till andlig livstillväxt och förnyelse. Men står ännu Hans dom kvar? Finns det liv i fågelbona… eller är de till största delen tomma?

  * Är landet ännu ett Gudsbanér – avs kristen tro? *

Avslutningsvis vill jag påminna om en viktig förståelse:

Om Gud verkställer sin dom, inte är det inte Gud som straffar! Om Sverige vänder Guds beskydd ryggen – vilket landet med tydlighet gör! Om Sverige kastar ut Gud ur landet, utan att Guds folk inte vågar sätta ner foten… Läggs det öppen för både andemakter och jordiska makters plundring och härjning.

* Guds folk behöver låta sig väckas – för att bli till väckelse! *

1) Serien fortsätter

Dela eller skriv utShare on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this page