Profetior för Sverige – 08 – Birger Ohlsson

BirgerO

Birger OHLSSON…

… har du hört talas om honom? Jag måste erkänna att till för några år sedan hade jag själv inte gjort det. Hur jag sedan kom att göra det vet jag inte. Men på ngt sätt fick jag – för några år sedan – fatt på en bok han skrivit, utgiven av Evangeliipress Förlags AB, Örebro 1984.

Det står inget om upplagor. Där ges inga ledtrådar till om boken är ett sammandrag från tidigare böcker eller unik. Men söker man bland antikvariat ser man att Birger Ohlsson kopplas till minst sex olika titlar. Den bok jag har, och som jag hämtar stoft ur, heter: ”BUDSKAP OCH PROFETORD”.

Informationen om Birger Ohlsson är knapphändig. Birger Ohlsson är inget ovanligt namn och man får vara kritisk, så man inte tror att alla Birger Ohlsson är just den Birger Ohlsson man själv söker fakta om. Men några ytterst korta, och troligen korrekta data, vill jag ändå förmedla.

Birger Ohlsson föddes 21 okt 1912. Var han föddes, har jag ingen uppgift om, men han skall först ha arbetade som bonddräng i Värmland, innan han 1935 – 23 år gammal – gick på bibelskola i Stockholm.

Efter detta verkade han som evangelist och församlings föreståndare i sammanlagt 60 år – och uppenbarligen också som författare. Han dog 2 maj 1998 – drygt 85 år gammal. Boken jag har, skrev han alltså vid 72 års ålder.

”BUDSKAP OCH PROFETORD” innehåller flera profetior av olika personer. Jag kommer att åter ge de flesta av dem. Men först vill jag stanna vid vad Birger Ohlsson – i denna bok – själv fick framföra, och jag hoppar direkt till sidorna 59-61, där Birger Ohlsson själv får ta över och berätta.

Jag ska börja med 1946. Jag hade just flyttat upp till Lycksele. Det var i juli månad. Jag var med på Lapplands-veckan. Det var missionsmöte. Det var torsdag kväll. Och i samband med detta kom Guds Ande på ett mycket mäktigt sätt över mig. Jag släppte mig till och fick tala i tungor. Så fick jag uttydningen. Missionär Evert Karlsson sa vid ett tillfälle en tid efteråt, när jag träffade honom, att det budskap som kom på Lapplandsveckan var ett historiskt budskap. Han hade det nedtecknat:

”Se, det är jag Herren som har hållit min hand över detta land, därför att jag har en plan med det enligt mitt rådslut. Den tidsfrist ni nu upplever är kort, säger Herren. Därför mitt folk, som jag kallat att utföra min missionsgärning, vad ni skall göra, skall göras nu. Ty ännu en kort tid går skeppen över haven, som skall föra ut mina budbärare. Skynda därför över land och hav till folk som ännu är bundna vid djävulsdanserna och fångna i satans makt. Jag har hört deras ångestrop under tillbedjan av onda andar. Vad ni skall göra, skall göras nu. Ty ännu en kort tid går skeppen över haven. Se, ångest kommer över folken, och tiden är nära för en stor drabbning. Och detta land skall inte undkomma, när förskräckelsen kommer från öster och ödeläggelsen drabbar folken. Men se, från himmelen kommer jag, säger Herren med stor makt och härlighet för att förlossa min skara från jorden och rädda min brud undan den kommande vreden, säger Herren.”

Det var en detalj i det här budskapet, som jag inte vågade frambära. Man skall ju profetera efter måttet av den tro man har. Eller om det var en särskild Guds ledning, att jag inte kom att säga den delen. När jag hade burit fram det här budskapet, så kom Evert Karlsson upp efteråt. Och han berättade att samtidigt som jag talade i tungor, så fick han själv, i en syn, se detta budskap som jag burit fram.

”Och det är exakt så, som du har burit fram det. Men det finns en del, det var mot slutet av budskapet, som inte kom med. Och jag såg det. Det var nämligen så, att i norra delen av vårt land kom härar över den svenska gränsen. Och jag hörde med mina egna öron de järnskodda stöveltrampen, när de gick in över vårt land.

Han nämnde då, i samband med detta vad som skulle hända. Efteråt korn två till som hade haft exakt samma upplevelse, när det gällde uttydningen. Den ene var Manne Lind och den andre var missionär Christenson. Efteråt fick jag reda på, att samma kväll kom budskap med samma innehåll i Sundsvall och i Västerås. Sedan den tiden har det gjorts enorma missionsinsatser.

Birger Claesson var vid den tid föreståndare i Sorsele pingstförsamling. Han var inte med på torsdagens möte. Men i förmiddagsmötet på söndagen fick han bära fram detta mäktiga budskap:

”Lyft upp era huvuden, säger Herren, och stå upp och uträtta vad jag har befallt er. Ty från norr kommer mörker över folken. Från söder kommer eld. Och i väster öppnar sig en avgrund och från öster kommer stor förskräckelse. Men från himmelen kommer jag, säger Herren och förlossar er. Mitt egendomsfolk Israel skall hämnas sjufalt. Var därför redo och ha klart för uppbrott och era lampor brinnande, säger Herren.”

Där lämnar jag Birger Ohlsson för denna gång, men återkommer i senare inlägg med mer ur hans bok.

Skall vi förkasta dessa ord som historiska, eller se dem som budskap till Sverige idag?

Personligen skriver jag inte denna serie som ngn form av kultursatsning, eller historiskt dokument, utan framtida reellt värde. Jag skriver, för jag tror att vi bör ta till vara på dem, som Herrens tilltal: ”Se upp! Kom tillbaka mitt folk!” De yttre faktorerna runt Sverige är visserligen förändrade idag, men om Herren vill väcka Sveriges folk från Gudsförnekelse och Gudsförakt, är jag övertygad att Han gör det, på en eller annan väg. Och kanske… är den väg, som beskrivits, allt ifrån Anton Johanssons dagar inte så avlägset orealistisk – trots allt.

Dela eller skriv utShare on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this page