Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.”
Joh 3:5-8
Jag satt och halvslumrade i det solvarma uterummet söndagen den 5 mars 2023 och funderade över ordningen i mitt kristna liv och i mitt skrivande. Sedan några veckor är jag starkt övertygad om att Gud vill att jag skall intensifiera mitt skrivande. Ganska märklig, att jag så tydligt uppfattat Guds kallelse att gör något jag har så svårt för – jag är ju ordblind.
Mitt i all fundering, kom en plötslig och kraftig vind och virvlade förbi. I den stunden kom texten i slutet på stycket ovan för mig:
”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.”
Jag tillhör dem som vill ha ”koll på läget”. Som vill ruta in och organisera mina göranden. Det betyder därmed inte att de blir gjorda – i varet fall inte genast. Men jag vill ändå vara beredd, vet vad som behövs.
Vinden och texten öppnade upp för en helt ny tanke: Jag kan inte organisera, rutan in och schemalägga Anden – som Jesus beskriver som en vind. Jag kan krypa in och gömma mig för vinden. Men vinden är vinden och Anden är Anden – lika ostyrbara.
Jag kan inte bestämma varken över vinden eller över Anden. Jag måste acceptera och följa med. Det är det som är att leva under Andens ledning. Gör jag inte det, kanske jag bromsar när Anden är å färde, eller irrar bort mig när Han inte är det.