Andens tilltal

Våga förkasta  – våga lyssna!

Kan och skall vi lita på allt som sägs vara tilltal från Gud? Det är en fråga vi behöver reflektera över och fatta personliga beslut om. Jag upplever att det finns två diken i denna fråga: Förkasta allt, eller anamma allt.

Det finns de som hävdar att allt andligt – under och tecken – tillhörde apostlarnas tid. Efter deras tid -1:a församlingens epok – löper allt vidare utan förändring, förnyelse eller något Guds ingripande, ex i form av tilltal (profetior). Allt ligger i våra händer att förvalta och bevara, enligt egen bästa förmåga. 

Sedan finns det de som “sväljer allt nytt”. Allt som sägs, allt som sker av andlighet, tar man till sig och sprider vidare som absoluta sanningar. Man gör det till och med till en synd att ifrågasätta och var kritisk.

Jag tror det är viktigt att vi bestämmer oss för hur vi skall hantera detta. Jag är personligen övertygad om att vi i vår nära framtid kommer att få uppleva ett starkt ökat flöde av vad som kommer att kallas “tilltal från Gud” och vi behöver både våga tro dem och våga förkasta dem.

Vad innebär det då att våga – i både styckena?

Jo, förkastar vi en sann profetia, förkastar vi Guds varning. Ja, det kan till och med bli så att vi släcker Anden:  

Släck inte Anden. Förakta inte profetior, … (1 Tes 5: 19-10). 

Vi måste våga lyssna till profetiorna, utan någon förutfattad mening.

Å andra sidan. Om vi köper all profetior rakt av, finns risk att vi blir bedragna: 

“… falska profeter ska träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.” (Matt 24:24).

I vår nära framtid handlar det därför för många att våga tänka nytt: Några behöver bestämma sig för att våg lyssna till profetiorna, andra behöver bestämma sig för att våga ifrågasätta om de verkligen är sanna.

Våga lyssna till profetiorna, men våga också vara kritisk och förkasta dem.