Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon återför honom, så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg räddar hans själ från döden och överskyler många synder.
Jak 5:19-20
Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium…
Gal 1:6
Ett av de farligaste påståenden man kan läsa eller höra är: ”En gång frälst alltid frälst!” Orden bygger på Jesu sanna och trygga ord: ”… och ingen ska rycka dem ur min hand.” (Joh 10:28)
Jag är oerhört tacksam för den trygghet detta löfte ger: ”Ingen rycka mig eller dig från Herrens hopp och nåd – Amen!” Men det finns en hake.
Ingen (annan) kan ta nådens gåva ifrån mig! Men jag (själv) kan själv kasta bort den. Jag kan agera som ett får, som vandra bort från sin Herden.
Nåden är som ett mynt vi fått, eller pärla – vad gör vi? Är vi aktiva förvaltare, eller låter vi gåvan rinna oss ur händerna.