Att gå vidare

“När jag sände ut er utan börs, väska och sandaler, saknade ni då något?” De svarade: “Nej, inget.” “Men nu”, sade han, “ska den som har en börs ta med den, och likaså den som har en väska. Och den som inte har ett svärd ska sälja sin mantel och köpa sig ett… 

De sade: “Herre, här är två svärd.” Han svarade dem: “Det räcker.”

Luk 22: 35-35 & 38


Lite längre fram i samma kapitel griper en av de tolv ett av dessa svärd och i ett försök att försvara Jesus hugger han av en av angriparna dennes högra öra. Men Jesus säger: “Låt det vara nog med detta!” Där efter helar Han angriparens öra.

Förstår du detta med svärdet som Jesus talar, de två svärden som lärjungarna berättar om och svärdet som strax därefter används och Jesu reaktion på det som då sker. Jag måste erkänna: Jag gör det inte – i vart fall inte fullt ut – om jag inte skall försöka “tolka” det Jesus säger – och då kan jag lägga in många tolkningar… 

Men nu är det inte någon ev tolkning av berättelsen jag vill komma fram till, utan till det faktum att vi inte alltid förstår och inte heller måste förstå allt! Vi behöver inte tvinga fram en förståelse, vi skall inte skämmas om vi måste låta något vi inte förstår vara och gå vidare – detta gäller också livet.

Berättelsen involverar dessa som kommit Jesus allra närmast in på livet. De som sett så mycket, hört så mycket och varit Hans förtrogna. De, om några, borde väl förstått. Men vi inser, genom lärdomen av flera berättelser i evangelierna, att det var en del av det som skedde, som de inte alls förstod – just då. Dessa, som hade Jesus fysiskt närvarande och som kunde fråga Honom i en direkt dialog.

Så kan inte heller du och jag förstå allt. Inte allt som Bibeln lär, och långt ifrån allt som våra egna liv för med sig. Livet skapar många “varför” och vissa av dessa “varför” kommer aldrig att få några svar. Det ligger visserligen i människans natur, en önskan att få veta, få svar. Men det går inte alltid och får aldrig stoppa livet. 

Vi måste lära oss och acceptera, att vi inte alltid kan förstå. Vare sig vad Ordet eller livet menar. Vi måste vidare – just för att kunna komma vidare! Först då när vi kommer vidare, får vi nya perspektiv. Vi får nya insikter och förståelser som vi aldrig fått, om vi stannat upp och förblindats av stundens “varför”.       

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *