Kristen glädje

“Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är skrivna i himlen.”

Luk 10:10, läs gärna Fil 4:4-7

_____

Guds Ord talar mycket om glädje, men det är skillnad på glädje och glädje. 

Den glädje vi får ha som frälsta är en djup och evig glädje baserad på Guds nåd, Guds omsorg, Guds löften osv – den bottnar i Gud.

Den glädjen får vi alltid vandra i även om stundens omständigheter kanske är annorlunda. Den glädjen kan ingen ta ifrån oss! Den glädjen får vi förankra våra liv i – med tanke och tacksamhet.

Förförelsen – 5

Förföraren: 4 – huvud

“Nu vill jag att ni ska veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.”

1 Kor 11:3

_____

Med begreppet huvud avses idag ofta intelligens. I äldre tid symboliserad huvud position och ansvar.

Vilddjurets huvuden pekar på ledande ställningar och ansvar.

Om vilddjurets sju huvuden, syftar på kommande positioner i en ny världsordning, kan de avse ledarskap för mäktiga organisationer typ: WHO – Världshälsoorganisationen, FN – Förenta Nationerna, RKK – Romersk-Katolska Kyrkan, WBG – Världsbanken m.fl.

Medan horn talar om vilddjurets auktoritet genom brutal fysisk makt och styrka, talar huvuden om vilddjurets auktoritet genom befattningspositioner.

Förförelsen – 4

Förföraren: 3 – Horn och Kronor

Det hade tio horn och sju huvuden och tio kronor på sina horn, och hädiska namn på sina huvuden.

vers 1, ur  Upp 13:1-4

____

I djurens värd uppvisar horn makt och styrka – så också i människans.

Vem har inte sett bilder över militärparader. De slår ann en ton av folkfest, med leende medborgare och överhuvuden, men är förtäckta uppvisningar av horn de förfogar över.

Kan horn symboliserar: militär, polis, öppen övervakning, hemliga organisationer för angiver, domstolar, fängelser, utrotnings läger, mm. Och kan kronorna symbolisera hans oinskränkta makt över dessa. 

En människa – ett toppstyrande “vilddjur” – som omedelbart avlägsnar alla som ifrågasätter.    

Förförelsen – 3

Förföraren: 3 – En Hen?

Det hade tio horn och sju huvuden och tio kronor på sina horn, och hädiska namn på sina huvuden.

vers 1, ur  Upp 13:1-4

____

Vilddjuret – en människa?

Vilddjuret ges inte något genus ovan. Vilddjuret är ett det. Har detta en förbisedd betydelse? Kan denna könlöshet var profetiskt graverande? Kan Vilddjuret vara öppet asexuellt, fysiskt könlöst eller både och… en personifierad “hen”?

Asexuallitet är ett begrepp som ännu är ganska okänt. Enbart ca 1 procent av alla räknas som asexuella. Det handlar inte om liv i celibat eller tillfällig nedgång avs sexlust, utan om en medfödd personlighet, beskriven först i  slutet av 1900-talet.

Förförelsen – 2

Förföraren: 1 – vilddjuret

Och jag såg ett vilddjur komma upp ur havet.

vers 1, ur  Upp 13:1-4

____

Den slutliga förförelsen kommer inte via någon synlig demon, utan i via en vanlig människa ur människohavet. Intagen av djävulen, blir människa inte ett fysiskt vilddjur, men en av djävulen andligt intagen människa. (Jmf Jesu dop Matt 3:16-17)

Djävulen kommer välja/forma “vilddjuret” med en unik personlighet – makten att förför människor – och förse det med hjälp.

En hjälp är dagens mediatekniken. På några timmer kan världen stå inför både hot och löften. Gensvar skulle snabbt kunna växa till en gigantisk rörelse. Kanske tvings samhällen “av säkerhetsskäl…” in under undantagslagar och motreaktioner via bloggar, Facebook, YouTube… tystas ned. 

Förförelsen – 1

Ett skede

Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer.

vers 7, ur  Matt 18:3-7

____

Förförelser och förförelsen – plural och singular. Något som är allmänt och någon som är specifik.

Förförelser är också ett tidlöst begrepp och skede – så inte med förförelsen. Förförelser har förkommit, förekommer och kommer att förekomma in till änden. Medan förförelsen är en markant händelse, ett markant skeende – ensamt i sitt slag.

Förförelser och förförelsen följer samma numerus som antikrister och Antikrist. I sin ordform är förförelser obestämd form – ordet syftar på flertal – medan förförelsen är bestämd form.

Förförelsen är utpekad som ett unikt och specifikt skeende, ett omfattande förödande andligt bedrägeri och samtidigt ett tidstecken – med evig konsekvens.

Gud – Sanning

Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

ver 5, ur 1 Joh 1:5-10

_____

Sanning är ett karaktärsdrag hos Gud – så stark att det också kan vara Hans namn. Guds sanning är ljus, där finns inget mörker! 

I mörker kan allt döljas, verkligheten kan förljugas – men bara inför världens ögon. 

Här kan vi gömma oss – under  jordelivet – men inför Gud, som vi alla en dag skall stå – är denna mörkläggning slutligen omöjlig. Inför Honom kommer vi att belysas – tvingas “bekänna färg”.

” …i dina händer – eller”

“Jag är övergiven bland de döda, likt de fallna som ligger i graven, dem du inte längre tänker på och som inte mer är i dina händer.”

vers 6, ur Ps 88


“Dina händer”, i versen ovan, är Herrens händer. Herren som har sådan omsorg och överblick över oss, att Jesu säger att tom våra hårstrån är räknade, Luk 12:7.

Jag hade inga planer på att leta efter någon dylik vers, den låg bara framför mig i den Psalm, den Bibeltext, jag skulle läsa inför denna dag. Men den är så märkligt nära – i sitt budskap – det videoklipp jag länkade till i går. Och den förmedlar en tanka, som är så oerhört rysande av mörker och smärta. Ett fortsatt, evigt liv, men i tomhet, bortom Herrens händer…

Självklart… Om vi tror på “ingenting”, att allt är till av slumpen, är dessa ord meningslösa. Men om vi anar att slumpen inte är tillvarons sanning, utan att sanningen är att Gud finns, måste denna vers och detta videoklipp få tillåtelse att gripa oss!

Men om någon håller fast vid slumpen – som sanning – måste den sanning avkrävas svara på frågan: 

Om “slumpen” kan skapa – vem är då slumpen? Och vad hindrar då “slumpen”, som skapare, från att skapa mer än enbart det fysiska, vilket inte ens det, är något vi människor kan greppa – mer en minsta smulan av? 

Nej, anar du oro inför frågan om nästa steg i livet – döden – sök då svaret innan du är där!

Död i 38 minuter

Jag vill inte kalla denne mans berättelse för en “fascinerande historia” – jag upplever den som ett strakt och trovärdigt vittnesbörd.

Webben erbjuder i dag många berättelser av liknande karaktär, som jag personligen upplever vara tillrättalagda, ja nästan skapade… för att vara att generera publicitet och likes – “👍🏿” – denna berättelse är annorlunda…

Det handlar inte andra, inte om kändisar, utom om honom själv. Det sväller inte ut i fantasy liknande beskrivningar och detaljrika fixeringar – det känns som om mannen, Cecil Pearson, verkligen berättar, rakt upp och ner på sitt sätt, vad han upplevde.

Tyvärr är inlägget på engelska. Men jag hoppas ändå att du kan följa med, för jag upplever att det är en trovärdig berättelse. Jag, som personligen ofta ställer mig kritiskt avvaktande – tom varnande – till dylika (YouTube) klipp.

Surdegsvarning – 2

Utöver gränserna

Den som går vidare och inte blir kvar i Kristi lära, han har inte Gud.

vers 9, ur 2 Joh vers 7-11


Hur kan en andlig bedragare agera – som ex Antikrist kommer att göra – för att få gillande tillrop och “tumme upp”, i medias omröstningar? 

Jo, han förkunnar, och Antikrist kommer att förkunna, en lära som går utöver  – går vidare utifrån, överskrider – Jesu lära. Att gå utöver (Sv. Folkbibeln 98) betyder inte att man uppenbart gå emot – i detta fall Jesu lära – utan att pekar på den, starta vid den, men sedan tänjer på dess gränser, eller tom raderar dem.

I Jesu lära ingår obestridbara ord som: “Gå, och synda nu inte mer!”, Matt 8:11. Men hos de som lär ut en lära, som går utöver vad Jesus säger, ingår inte denna mening, men jämväl meningen före denna: “Inte heller jag dömer dig.” – samma vers.

Därmed har man sprängt gränsen, för Jesus lära, och gjort det i “ljuset” av vad Han lärt. Genom att undanhålla väsentliga delar, lyckas man med konststycket att gå utöver Jesu lära, men behålla skenet av att det är just Hans lära man förkunnar.

Denna form av lärande är ytterst effektivt fientligt, då den inte är uppenbart fientligt, utan snarare tveklöst kan upplevas tilltalande.

Forts. följer senare