Nådens konsekvens

”Du Simon, tvättade inte mina fötter! Denna kvinna, tvättar mina fötter med sina tårar och torkar dem med sitt hår. Du Simon, gav mig ingen hälsningskyssa! Denna kvinna, kysser mina fötter. Du Simon, smorde inte mitt huvud med olja! Denna kvinna, smörjer mina fötter med balsam. Hon älskar så, därför att hon har fått förlåtelse för sina många synder.”

/omskrivning av Luk 8:44-47

_____

När vi verkligen förstår vem Jesus är och vad Hans nåd innebär, måste detta få leda det till handling. Till handling som sker ur tacksamhet till Jesus, då vi förstår vad vi fått förlåtet och vad vi blivit skonade från.

Men det vi blivit skonade från, sopas ofta under mattan i dagens böcker och predikningar. Gud framställs som en skumögd gammal tomte, med vitt skägg och lättlurat hjärta. Verkligheten, att det finns både himmel och helvete, är inte populär att berätta om – den sanningen stör. Därmed får tacksamhet och kärlek inte den näring som bör få oss att vilja följa också när det blir obekvämt, tar emot eller kanske kräver försakelse. Vår omskapande omvändelse får stå tillbaka, inför tanken att vi kan leva som vi vill: ”Gud – fjärran i himmelen – förlåter ju ändå allt och alltid.”

Den som predikar sanningen, blir inte populär och populism är lockande – en synd vi måste obekväma oss med att försaka – även om det tar emot!

Oförlåtelsens gift – här och i evighet

“Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” Jesus sade till honom: “Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju”.

/ur vers 22 o 22, Matt 18:21-35


Det gamla svenska ord “grämelse”, används inte särskilt ofta. Det beskriver en känsla, som blir ett ställningstagande, som blir ett ytterst negativt gift. Det börjar med en tanke – som kan synas befogad – som övergår till att få makt över oss. Detta kallas grämelse och bryter ner oss.

Att tanken påverkar oss fysiskt är inte okänt. “Positivt tänkande” används inom många områden där man söker utveckla den fysiska förmågan. Hur många har inte “hejat på”, klappat någon på axeln, berättat hur bra någon är osv, för vi vet att positiva tillrop hjälper kamraten se positivt på sig själv och förmå mer.

På samma sätt är negativt tänkande något som begränsar, förminskar och försvagar.

Tanken påverkar tveklöst det faktiskt fysiska. Grämelse är ett farligt tillstånd, som vi måste arbeta med!

Därför måste du och jag, som Guds förlåtna barn, tacksamt lyssna till berättelsen om den oförlåtande tjänaren. Gud säger, ang oförrätter – av obegränsat antal och  slag: “Förlåt om och om igen!”

Ja, studerar vi sista versen textstycket ovan – vilken vi ofta blundar för – ser vi att nivån på vår förlåtelse av andras oförrätter, blir nivån Guds sätter för förlåtelse av våra synder…

Låt mig ge dig ytterligare en vers avs detta, Mark 11:26… Nej, du hittar den kanske inte i så många Biblar – den hoppas oftast över (kontrollera gärna).

Men enligt fotnoten till SvFolkbibel lyder den: 

Därför säger jag er: “Men om ni inte förlåter, ska inte heller er himmelske Far förlåta er era överträdelser.”

Vi måste till detta lägga Jesu ord i Matt 7:2.

Med den dom ni dömer med ska ni dömas, och med det mått ni mäter med ska det mätas upp åt er.

Låt oss vara snara med att förlåta – om och om igen – det är vår Faders vilja och låt oss medvetet bearbeta vår ev grämelse som annars begränsar oss och sakta äter upp oss.


Not: Mark 11:26 återfinns i ex: Reformations Bibeln, King James version och Textus Receptus (grekiska texten).

Guds nåd – ingen rättighet

Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slutmed hans barmhärtighet.

Klag 3:22


Grunden för Kristen tro är NÅD. Vi har erbjudits och fått nåd – blivit benådade.

Att bli benådad är ett bli befriad från straff till följda av brott och skuld. Först när vi förstår vad vi blivit benådade från, får nåden sin rätta dimension. När detta blir en verklighet för oss, föds kärlek och tacksamhet till vår räddare.

Denna tacksamhet och kärlek bör rimligtvis, i sin tur föda en önskan – längtan – att söka och leva enligt Hans vilja.

Idag tycks nåd predikats dit hän, att den blivit en självklarhet. Så att det nästan syns som om Gud som skall vara tacksamma mot oss, snarare än att vi skall vara tacksamma mot Gud. Nåden framställs som en självklar mänsklig rättighet.

Hur kan vi väcka varandra inför den sanna ordningen? Hur kan vi förmås, att fatt nådens oerhörda välsignelse?

Jesus söker sitt redskap

När Simon Petrus såg detta, föll han ner vid Jesu knän och sade: “Gå bort från mig, Herre! Jag är en syndig människa.” Han och alla som var med honom hade gripits av bävan inför fångsten de hade fått, även Jakob och Johannes, Sebedeus söner som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: “Var inte rädd. Från och med nu ska du fånga människor.” Då drog de upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.

Luk 5:8-11

_____

Vad är det för tankar som far genom Petrus huvud i denna stund, när han – och alla som är med – ser vad Jesus förmår. Ingen annan än Petrus vet – Petrus och Jesus!

Men Jesu svar på Petrus ord ovan, öppnar ändå upp för oss att ana, vad Petrus tänker. Jesus säger: “Var inte rädd!”

Det är ingen falsk ödmjukhet Petrus spelar upp, detta läser Jesus omedelbart, det är Petrus självinsikt som blottas. “Jag är en syndare, en enkel fiskare, en vanlig ‘vem som helst’…”

Men varför föds dessa ord: “Gå bort från mig Herre…”? 

Han har – utan att Jesus verbalt sagt något – genom Anden nåtts av kallelsen. En kallelse som utmanar. En kallelse som han känner sig inte kunna leva upp till. 

Och Jesus förnimmerouttalade ord, bakom Petrus uttalade: “Jesus, jag klarar inte detta.”

Och Petrus förnimmer på samma sätt ord, bakom Jesu uttalade: “Det är inte du som skall… Det är jag… som skall…”

Vad är det som rör sig i dina tankar i denna stund? Jag skriver inte dessa ord för att väcka någon som slumrar. Jag skriver till dig som är vaken, medveten om både dig,  världen och tiden – men som fruktar att gå ut på vattnet.

Det vatten du tvekar att gå ut på har sin bärkraft – och därmed sin svaghet – i dig själv. Det är också format av din omgivnings tyckande:

“Du är för ung!” “Du kan bara inte lämna allt!” “Du är för gammal!”

Dina tankar, deras röster, berättar en sanning – den mänskligt sanna. Men det finns en annan sanning, Guds sanning. Den bygger inte på mänsklig logik.

Petrus utmanas av Jesus att leva i Guds sanning. Att förstå att han i Guds händer blir ett Guds redskap. Som fiskare vet han att redskap inte skapar sig själva, inte brukar sig själva och inte reparerar sig själva. 

Vi hör inte att eller vad Petrus verbalt svarar Jesus, men ser hur han handlar. Han drar bokstavligt upp sin båt på land – sitt eget, sina planer – och följer Jesus. Hans egen båt duger inte på Jesu fiskefärd. Hans eget bär inte på Jesu vatten, det måste han lämna – på Jesu vatten bär bara Jesus. Och Petrus vet: Jesu kallelse har inga begränsningar.

Han vet inte att han bokstavligt kommer att gå på vatten, men sjunka – när han glömmer se på Jesus. (Matt 14:22-33) 

Han vet inte att han bokstavligt, en natt, kommer att dra ner sin båt till vattnet igen och börja fiska – resultatlöst. (Joh 21:2-3)

Han vet inget om mannen på stranden, som kommer be honom lägga ut näten på båtens högra sida, och att det kommer att upprepas, som skedde när han kallades. (Joh 21:4-6)

Men han får lära sig, att Jesus aldrig lämnar den han kallat, inte vänder honom ryggen, inte anklagar för brister. Den stora frågan genom prövningar och misslyckanden är Jesu fråga: Petrus älskar du mig? (Joh 21:15-17)

Och nu ställer Jesus, genom berättelsen om Petrus, frågan till dig: 

Mitt barn älskar du mig och vill gå? Jag ger dig mina möjligheter och tar dina misslyckanden. När din kärlek till mig förblir.   

Herren ropar:

Gå in under blodet med allt!


Jag har en hälsning. Jag skriver den rakt av som den formades för mig.

Ni skall söka Herren medan han låter sig finnas! Det kommer mycket snart en svår tid över jorden. En tid då det blir svårt att vara Guds barn, men ännu mycket svårare att bli ett Guds barn.

Därför måste:

  • Blodets kraft predikas.
  • Blodet är det enda som håller.
  • Blodet får aldrig förnekas, förringas eller av oss själva betraktas eller framhållas som ett alternativ.

–Ve dem, säger Herren, som inte förkunnar blodet som enda vägen i denna tid!

–Mina barn, säger Herren, klä er i blodet, klä hela ert liv i blodet. Sök inte gömman något utanför min Sons blod, då öppnar ni upp för Satan att krossa era hjärtan. Allt måste in under blodet! Kan det inte komma in där måste ni lämna det omedelbart! Tiden är kort, och det finns inte rum mer för era privata nischer, där jag inte får tillträde. Allt måste in under blodet – eller rensas bort!

Covid-19, är inte slutet!

Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta hända, att han är nära och står för dörren. Jag säger er sanningen: Det här släktet ska inte förgå förrän allt detta sker.

Mark 13:28-30

 _____

Jag skriver detta efter att ha fått och läst följande länk: Covid-19 planerades för att inleda den Nya Världsordningen (NWO) UPPDATERAD! Texten är en, översättning av ett inlägg på den engelskspråkiga sidan: Humans Are Free. Sidan “Humans Are Free” är ingen sida jag oreserverat rekommenderar. Sidan innehåller överlag artiklar som är mycket bra och intressanta, men också artiklar som förfinat sänder kryptiska andliga signaler… (Våga vara kritisk!) Ovanstående artikel har dock ett budskap som summerar sanningarna och teorierna om Covid-19. 

Till denna länk känner jag mig manad att foga följande text:

_____

Mycket av blogg och Facebookinlägg handlar i dessa dagar om Covid-19 och sprider en uppsjö av både faktisk och falsk information. Att sortera sensationella konspirationsteorier, från halvseriös undersökande journalistik – med omedvetet insmugna fel och brister – till verkligt och sanna avslöjanden är omöjligt!

Men ett vet vi: Jesus skall komma tillbaka – som segrare!

Detta gör att vi inte har någon orsak att misströsta – om det nu inte är denna värld, med alla dess orättvisor och lidanden, vi vill rädda. Nej, den går – oavsett Corona och NWO – mot sitt slut. Vi vet också att den sista generationen, före uppryckandet, under en kort tid kommer att möta motgångar, ja, kanske också fysiskt lidande till döds. Ja, vi vet, att detta redan drabbar många av våra syskon runt vår jord!

Men det är Jesus som kommer att segra i allt detta! Den tid av möda vi upplever här, kommer att vara “ett inte”, mot allt det underbara som skall ges åt oss för evigheten framöver.

Blir du oroad av att läsa den artikel jag länkat till ovan – du kommer säkert att läsa och höra mer i samma anda – håll fast vid din tro på Jesus Kristus! Har du inte Jesus Kristus som Herre, sök Honom medan tid är.

Torah gäller ännu – 3

Kyrkans “kristna” ikoner

Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud. 

2 Mos 5:4-5

_____

Det vore inte svårt att peka ut en kyrka – en världskyrka – som lägger stor möda vid att bryta just detta bud – men den kyrkan utpekar sig själv. Nej, du och jag skall se till oss själva och agera utifrån frågan: Låter vi tradition och religiösa mönster gå före Gud?

Budet ovan beskriver två delar: 

  • Ett fysisk föremål, större pjäs eller dylikt 
  • Ett religiöst agerande 

Det fysiska ger Guds Ord oss flera exempel på:

  • En avgjutning (2 Mos 24:17)
  • Bild, staty, sten med inhuggen bild (3 Mos 26:1)
  • Utskuren bild 5 (Mos 27:25) 
  • Det kan förställa en man, en kvinna, djur, fågel, kräldjur, fisk, solen, månen, stjärna – (5 Mos 4:15-17)

Till detta föremål, kopplas ett religiöst agerande och en tron på att vårt “agerande” inför föremålet påverkar våra liv. Detta agerande ger oss texten i inledningen ovan direkta exempel på: tillbedjan och tjänande. Tjänandet är ett rituellt handlande, sådant beskrivs i berättelsen om gudlkalven (2 Mos 32:6), inför denna åt man, drack och förlustade sig. Och inför den stora statyn på Duraslätten, skulle folk knäböja – visa vördnad och tillbedjan (Dan 3:5).

Kanske behöver vi var och en fundera över ev religiösa mönster i våra liv. I vissa kyrkosammanhang är dessa mönster övertydliga… men kanske finns det också i våra enskilda liv, handlingsmönster som står som ersättare för sann Gudsgemenskap.

Torah gäller ännu – 2

SvEriges kristnas andra gudar

Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.

2 Mos 20:30

_____

I Sverige, bland Guds barn, finns andra gudar, en av dem är
övermåttans gud.

Den guden lockar med överflöd och överkonsumtion på många områden.

Den guden kräver stora offer för att bli bönhör: tid, engagemang, kraft… och den kräver att allt detta tas från vad som skulle ges åt Herren.

Herren är – för många av Guds barn inte längre Herren – det är istället konsumtion och status, som blivit gud för många. Utan att märka det – för den församlings-sociala omgivningen, lever ofta ut samma guds lockelser – är Gud inte längre Gud, utan en gud, vid sidan av andra.

Åt denna gud offrar man sin kraft och sitt hjärtats engagemang.

Guds barn i Sverige: 

Tänk om! Vänd om!

Betrakta inte Herrens agerande med övermod

I dag vill jag fortsätta dela citat från Hisekiels bok. Jag har kommit fram till det 16:e kapitlet, där Herrens dom läggs i dagen.


Under de första 14 verserna sammanfattar Herren hur han räddat Jerusalem. Tagit hand om henne, ett bortkastat spädbarn utlämnat att dö på öppna fältet. Han påminner om hur Han räddat henne, smyckat henne, gjort henne till en skönhet bland folken. 

Men Han avger denna dom över hennes agerande.

Men du förlitade dig på din skönhet och använde din ryktbarhet till omoral. Du slösade din otukt på var och en som gick förbi. De fick allt. (Hes 16:15)

Du tog dina söner och döttrar, som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt bilderna. (Hes 16:20)

Mina tankar leds osvikligt till det experimenterande – offrande – som Sverige bedriver med landets barns könsidentitet! Men självklart också till den liberala synen på ofödda barn som i efterpreventivt betraktande, enbart ses som en klump- en sjukdom – i en kvinnas kropp, som hon själv äger makt att bestämma över och kasta bort.

Och medan du höll på med sådana vidriga ting och bedrev hor, tänkte du inte på din ungdoms dagar, då du låg naken och blottad och sprattlade i ditt blod. (Hes 16:22)

Sveriges politiker tros sig själva skapat landet. De har glömt hur Gud reste det upp en gång, och anser sig ha rätt att gör med det – och framför allt med Gud – som de själva vill. Ett fruktansvärt högmod!

Åt alla andra prostituerade måste man ge gåvor, men du gav gåvor åt alla dina älskare och mutade dem för att de skulle komma till dig från alla håll och hora med dig. (Hes 16:33)

Sveriges ledare betalar för att de främmande gudarna skall komma hit, bedriva sitt avguderi och införa sina avgudars lagar och sedan verkställa dessa avgudars straff, för brott mot dessa onda lagar. Guds lagar ställs åtsidan.

Resten av orden, om hur Herren beslutat handla med Jerusalem pga av Stadens agerande, orkar jag inte citera här. Du får läsa dem själv via denna länk till Sv.Folkbibeln: Hes 16:35-40.


Vad vill jag då säga med detta ovan? Att det är en varning? En profetia? Nej! Det är inte mitt uppdrag. Men jag framför det jag framför, i övertygelse om att det skall framföras!

Man kastar inte – i högmod – bort Herrens räddning och kärleksfulla skänker, som vårt land är fyllt av. Det är vad som sker just nu med vårt land. Våra politiska (ingen “färg” särskilt utpekad) och andliga ledare, för landet vilse. 

Gog? (2)

Gog i Ryssland?

Och jag såg ett vilddjur komma upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och tio kronor på sina horn, och hädiska namn på sina huvuden.Vilddjuret som jag såg liknade en leopard, och det hade fötter som en björn och ett gap som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och stor auktoritet. Ett av dess huvuden såg ut att ha blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts.

Upp 13:1-3

_____

Det jag i detta inlägg vill peka på är sista meningen ovan. Jag vågar inte kalla det “hälsning”, vågar inte säga att Anden gett mig tanken, utan kallar detta bara en fundering. Därför är jag tacksam för kommentarer. Inge behöver känna att denne “trampar mig på tårna” om det framförs kritik.

_____

Jag nämnde, i mitt förra inlägg om Gog, att talet om honom tog slut när Sovjetunionen upplöstes, vilket fick en symbolisk bekräftelse när muren mellan Öst- och Västtyskland föll, 9 november 1989.

Luften gick ur de som kallat Sovjetunionens president för Gog och angivit Sovjet som det rike – längst upp i norr – som skulle anfalla Israel i ändens tid. Belackarna till denna tanke fick ju till synes rätt och talet om Gog dog ut.

Men hur mycket förändrades?

På kartan är skillnaden:

Sovjetunionen
Ryssland

I siffror är skillnaden:

  • Ytmässigt: Sovjet var på 22 milj km², Ryssland är på 17 milj km².
  • Befolkningsmässigt: Sovjet hade 293 milj inv, Ryssland har 142 milj inv.
  • Men styrkemässigt – militärt: ???

Ryssland är inget “lilleputteland” (särskilt inte militärt) vilket många, efter murens fall velat förpassa det till, särskilt med avseende på profetior. 

Guds förutsagda skeenden ändrar vi inte. Jag skulle vilja uppmana: “Håll kvar ett öga på Ryssland!” Björnen är inte död, har kanske inte givit upp. Hans huvud kanske just nu läks, bak vår egen glömskas mur, för att med våldsam kraft åter göra sig påmint – som ett av Antikrists huvud?