Världen eller själen

Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?

ur vers 17, Matt 16: 24-27


Det Jesus talar om i sammanhanget ovan, kan i koncentrat beskrivas med rubrikens budskap: Är det viktigare att vinna världens korta lycka, än själens eviga väl? 

Framgång – i denna värld – behöver inte stå i opposition till själens eviga välgång. Men säljer vi själen, i utbyte mot världen, gör vi ett val som inte går att ångra. Inte om vi så vinner all världens framgång, kan vi med den, köpa tillbaka den själ vi sålt.

Att försöka återkalla ett sådant beslut, är att försöka köpa tillbaka förlupen tid.

Sann Gud, sann människa

Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket… och att han måste bli dödad och på tredje dagen uppväckt.

ur Matt 16:21 – läs gärna: Upp 20:11-15


Jesus Kristus – människa och Gud! Att tro Honom som enbart ett synligt andeväsen, är ofullständigt. Att tro Honom enbart som människa, är lika ofullständigt.

Jesus Kristus var fullt ut, en fysiskt levande människa! Men också fullt ut Gud, med liv ur oändlighetens tid. Därmed kunde döden, som ännu är en makt och ett tillstånd, inte behålla Honom.

En dag skall dock döden göras om intet och alla i dödens grepp skall “väckas”. Idag väljer vi vad vi skall väckas till. 

Sårbarhet

Ett brutet strå ska han inte krossa, en tynande veke ska han inte släcka. Han ska i trofasthet utbreda rätten.

Jes 42:3, läs gärna Joh. 8:2-11


Jesus Kristus bryter inte eller krossar, Han släcker inte eller förkastar. Men Han vet att ett orent sår inte kan läkas. Därför stryker Han oss inte medhårs när vi syndar, utan pekar på våra brister, men gör det av kärlek och i kärlek.

Han förlåter och helar, två steg i frälsningens process.

För ett smutsigt sår kan inte läkas och ett läkt sår skall sedan inte rivas upp på nytt.

Surdegsvarning – 1

Surdegens verkan

“Akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg.”

vers 11, ur Matt 16:5-12


Att punkta upp en syndakatalog idag, är inte något som faller i god jord. Begreppet, som förmodligen kom ur icke troendes och guds barnbarns munnar, är oftast negativt och hånfullt laddat.

DU FÅR INTE: punkt, punkt, punkt…

Syndakatalog är idag ett nästan helt utdött begrepp, men ändå. Vi behöver vi kanske idag – pga olika mediakanalers möjligheter till genomslags och smygande påverkan – än mer en annan form av “katalog”, en surdegsvarning. 

Surdeg är en ytterst liten degbit, som blandas in i ett större degstycke. Det lilla degstycket är explosivt kraftfullt – genomsyrande. Det tränger in i varje stycke av den större degen och sätter sina synliga spår i jäsningsprocessen.

Självklart kan vi skapa positiva liknelser av surdegen och det kristna livet. Jesus liknar surdegen vid himmelriket och himmelrikets kraft som förändrar till sann och levande Guds gemenskap. Men, som i stycket ovan, liknar Han det också vid dess motsats – en kraft och krafter som bygger mur mot denna gemenskap.

Nästa del

Yoga och synkretismen

Men se till, så att inte era hjärtan blir förförda och ni viker av och tjänar andra gudar och tillber dem.

5 Mos 11:16


Att yoga kommer från Indien är väl de flesta medvetna om, några känner säkert till att det i botten finns “något religiöst”.

Men det är inte bar en religion som i grunden bygger upp yoga, utan minst två – hinduism och budsim. Därmed är yogan en synkretistisk religion. När vi i väst sedan lägger in vår mer eller mindre andliga värderingar, blir yoga ytterligare en fördjupning i synkretism och andlig villfarelse. En ny religion, som utlovar löften om både kroppslig och själslig fullkomning – för det är just det det är frågan om: Att sammanfoga – hitta balansen, fullkomningen, gemenskapen av allt mellan jaget och universum.

För en kristen är detta som att “gå över ån efter vatten” – ja än värre! Läs bibelversen ovan.

Som kristna kan vi självklart må dåligt! Vi kan drabbas av sjukdom, både på det psykiska och det fysiska planet, detta är inte onormalt och får  inte ställa som någon form av diagnos på vår andlighet! Men att söka hjälp för detta i yogans kropp och tanke utövningar är inte rätt väg.

Som kristna vill vi självklart må bra, i vår stressade och teknokratiska värld. Men inte heller ur denna aspekt – en form av förbyggande aspekt – kan yoga tillföra något positivt. 

Vi når inte kontakt med vårt ursprung – dvs Gud – på annan väg än genom Jesus Kristus. 

Endast i Hans sår blir vi helade – när vi låter Honom bli ett med oss. Dvs genom nådens oförtjänta frälsningen, kommer vi i balans med vårt ursprung – Gud, Han som också är Fadern – Skaparen till universums både storhet och micro.

Vi får vila i Kristi försoning, sådan vi är – även om vi mår dåligt, eller känner oss operfekt! Världen – kan vi uppleva – sätter krav på perfektion. Jesus önska för oss är att vi kommer till Honom och känner tillit till Hans kärlek och nåd.

Glömska

Lärjungarna frågade honom: “Varifrån ska vi här i ödemarken få så mycket bröd att vi kan mätta så många?”

vers 33 ur Matt 15:29-39


Oförmåga att hålla erfarenheten levande, tillsammans med ny info och nya utmaningar, är kanske vår tids största fara.

Lärjungarna hade sett så otroligt mycket av Jesus, ändå kunde de glömma vem han var och förmådde. Och om de gjorde det, hur lätt är det då inte för oss…

Låt oss därför var dag, påminna oss själva om vikten av bibel och bön och minnas vad Jesus gjort och gör.

En gråzon är inte möjlig!

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 

vers 9 ur 1 Joh 1:5-10


“Men helt perfekt kan väl ingen vara?” En retorisk fråga där det enkla svaret är: “Nej!”

Men inför Gud kan ändå aldrig det ickeperfekta bli det slutliga. “Gud är ljus” och en samexistens med mellan mörker och Guds fullkomliga ljus, inte är möjlig. Dvs en gråzon går inte att permanenta inför Gud. 

Där för måste vi vandra i Guds ljus var dag. Låta oss genomlysas, avslöjas och söka kraft att bekämpa mörkret – inte viljelöst acceptera det.

Guds dom idag

Men mitt folk ville inte höra min röst, Israel lydde mig inte. Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet, de fick vandra efter sina egna planer.

vers 12 o 13, ur Ps. 81:7-14


Frågan om ifall Gud dömer – i nutid – har sysselsatt mångas tankar. Dessa tankar har sedan lagts till grund för vårt bemötande och bedömande av de profetior vi får.

Några har förkastat påståendet om “nutida domar”, med hänvisning till att vi lever i nya förbundet. Andra har bejakat påståendet och hänvisat till något eller några få bibelställen i NT, som de menar styrker det. Men frågan behöver nyanseras: Vad menar vi med Guds domar – specifikt då i profetiska sammanhang? Som så ofta, ger vi var och en orden olika “laddning” och kan där igenom komma fel redan från början i vårt resonemang.

En dom är inte ett straff och innehåller inte per automatik, ett straff! En dom är ett beslut, ett avgörande efter en prövning. Beslutet – domen – resulterar i allt mellan ett fullkomligt frikännande och ett markant straff – detta “där emellan” ger utrymme för varningar, för fortsatt agerande på inslagen väg.

Låt oss därför sluta att genast förneka de Guds domsord, som ges i profetisk form – med hänskjutning till nutida nådeperiod – påskinande att Gud inte straffar i nutid. Låt oss i stället skynda oss att ta tillvar Hans tilltal, som varning och uppmaning till förändring. Guds avsikt kan vara att via profetiska domar varna för självförvållade och förödande konsekvenser av vårt handlande.

Guds kan låta oss gå in i våra egna hjärtans hårdhet och får vandra efter våra egna planer… för att själva ta dessa planers konsekvens. Sådan domsord är inte straff, utan en varning för konsekvens. En avkunnad dom, ett beslut som kommer följa, i linje med landets, mitt eller ditt handlande – om detta inte förändras

För om vi personligt förnekar Gud, och förnekar Hans ordningar… Om ett land kollektivt förnekar Gud och förnekar hans ordningar, då kan ingen beklaga Hans handlande, då Han enbart låter oss – liksom Israel följa våra egna hjärtans hårdhets planer.

Låt oss lyssna, reflektera över och tacka för profetiorna, innan vi snabbt dömer ut dem!

Helgelse

Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän.

vers 12, ur Heb 12:12-16


Helgelse är ett ord, som några vill mena står i motsats till nåd – en rest ur 70-talets liberalteologiska förkunnelse. Men helgelsen är ständigt och starkt präglande i det kristna livet.

Helgelsen är vårt svar på nåden, inte vägen till nåden. Nej, helgelsen är den nya väg som öppnas, då vi i nåd fått passera de trånga porten.

Helgelsen omfattar kropp och ande – vårt yttre och vårt inre – dess motsats är ett fortsatt liv i otukt och oandlighet. 

Våga ge

 Jesus sade till dem: “De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta.”

vers 16, ur Matt 14:12-21


“Det blir nog bättre. Hoppas att det ordnar sig.”

Vackra ord, sann medkänsla – fast ibland blir det ändå bara floskler.

Men som kristna har vi alltid ytterligare något att ge: Bön! Vi borde sträcka fram denna gåva lite oftare!

“Får jag ta med det du berättat till Gud, i förbön?”

Jag vill påstå: Den frågan är långt viktigare än en uppgiven klapp på axeln, i brist på något mer konkretare.

Och jo… Vad är väl mer konkret för mig, som kristen, än bönens möjlighet.