Yoga och synkretismen

Men se till, så att inte era hjärtan blir förförda och ni viker av och tjänar andra gudar och tillber dem.

5 Mos 11:16


Att yoga kommer från Indien är väl de flesta medvetna om, några känner säkert till att det i botten finns “något religiöst”.

Men det är inte bar en religion som i grunden bygger upp yoga, utan minst två – hinduism och budsim. Därmed är yogan en synkretistisk religion. När vi i väst sedan lägger in vår mer eller mindre andliga värderingar, blir yoga ytterligare en fördjupning i synkretism och andlig villfarelse. En ny religion, som utlovar löften om både kroppslig och själslig fullkomning – för det är just det det är frågan om: Att sammanfoga – hitta balansen, fullkomningen, gemenskapen av allt mellan jaget och universum.

För en kristen är detta som att “gå över ån efter vatten” – ja än värre! Läs bibelversen ovan.

Som kristna kan vi självklart må dåligt! Vi kan drabbas av sjukdom, både på det psykiska och det fysiska planet, detta är inte onormalt och får  inte ställa som någon form av diagnos på vår andlighet! Men att söka hjälp för detta i yogans kropp och tanke utövningar är inte rätt väg.

Som kristna vill vi självklart må bra, i vår stressade och teknokratiska värld. Men inte heller ur denna aspekt – en form av förbyggande aspekt – kan yoga tillföra något positivt. 

Vi når inte kontakt med vårt ursprung – dvs Gud – på annan väg än genom Jesus Kristus. 

Endast i Hans sår blir vi helade – när vi låter Honom bli ett med oss. Dvs genom nådens oförtjänta frälsningen, kommer vi i balans med vårt ursprung – Gud, Han som också är Fadern – Skaparen till universums både storhet och micro.

Vi får vila i Kristi försoning, sådan vi är – även om vi mår dåligt, eller känner oss operfekt! Världen – kan vi uppleva – sätter krav på perfektion. Jesus önska för oss är att vi kommer till Honom och känner tillit till Hans kärlek och nåd.

Glömska

Lärjungarna frågade honom: “Varifrån ska vi här i ödemarken få så mycket bröd att vi kan mätta så många?”

vers 33 ur Matt 15:29-39


Oförmåga att hålla erfarenheten levande, tillsammans med ny info och nya utmaningar, är kanske vår tids största fara.

Lärjungarna hade sett så otroligt mycket av Jesus, ändå kunde de glömma vem han var och förmådde. Och om de gjorde det, hur lätt är det då inte för oss…

Låt oss därför var dag, påminna oss själva om vikten av bibel och bön och minnas vad Jesus gjort och gör.

En gråzon är inte möjlig!

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 

vers 9 ur 1 Joh 1:5-10


“Men helt perfekt kan väl ingen vara?” En retorisk fråga där det enkla svaret är: “Nej!”

Men inför Gud kan ändå aldrig det ickeperfekta bli det slutliga. “Gud är ljus” och en samexistens med mellan mörker och Guds fullkomliga ljus, inte är möjlig. Dvs en gråzon går inte att permanenta inför Gud. 

Där för måste vi vandra i Guds ljus var dag. Låta oss genomlysas, avslöjas och söka kraft att bekämpa mörkret – inte viljelöst acceptera det.

Guds dom idag

Men mitt folk ville inte höra min röst, Israel lydde mig inte. Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet, de fick vandra efter sina egna planer.

vers 12 o 13, ur Ps. 81:7-14


Frågan om ifall Gud dömer – i nutid – har sysselsatt mångas tankar. Dessa tankar har sedan lagts till grund för vårt bemötande och bedömande av de profetior vi får.

Några har förkastat påståendet om “nutida domar”, med hänvisning till att vi lever i nya förbundet. Andra har bejakat påståendet och hänvisat till något eller några få bibelställen i NT, som de menar styrker det. Men frågan behöver nyanseras: Vad menar vi med Guds domar – specifikt då i profetiska sammanhang? Som så ofta, ger vi var och en orden olika “laddning” och kan där igenom komma fel redan från början i vårt resonemang.

En dom är inte ett straff och innehåller inte per automatik, ett straff! En dom är ett beslut, ett avgörande efter en prövning. Beslutet – domen – resulterar i allt mellan ett fullkomligt frikännande och ett markant straff – detta “där emellan” ger utrymme för varningar, för fortsatt agerande på inslagen väg.

Låt oss därför sluta att genast förneka de Guds domsord, som ges i profetisk form – med hänskjutning till nutida nådeperiod – påskinande att Gud inte straffar i nutid. Låt oss i stället skynda oss att ta tillvar Hans tilltal, som varning och uppmaning till förändring. Guds avsikt kan vara att via profetiska domar varna för självförvållade och förödande konsekvenser av vårt handlande.

Guds kan låta oss gå in i våra egna hjärtans hårdhet och får vandra efter våra egna planer… för att själva ta dessa planers konsekvens. Sådan domsord är inte straff, utan en varning för konsekvens. En avkunnad dom, ett beslut som kommer följa, i linje med landets, mitt eller ditt handlande – om detta inte förändras

För om vi personligt förnekar Gud, och förnekar Hans ordningar… Om ett land kollektivt förnekar Gud och förnekar hans ordningar, då kan ingen beklaga Hans handlande, då Han enbart låter oss – liksom Israel följa våra egna hjärtans hårdhets planer.

Låt oss lyssna, reflektera över och tacka för profetiorna, innan vi snabbt dömer ut dem!

Helgelse

Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän.

vers 12, ur Heb 12:12-16


Helgelse är ett ord, som några vill mena står i motsats till nåd – en rest ur 70-talets liberalteologiska förkunnelse. Men helgelsen är ständigt och starkt präglande i det kristna livet.

Helgelsen är vårt svar på nåden, inte vägen till nåden. Nej, helgelsen är den nya väg som öppnas, då vi i nåd fått passera de trånga porten.

Helgelsen omfattar kropp och ande – vårt yttre och vårt inre – dess motsats är ett fortsatt liv i otukt och oandlighet. 

Våga ge

 Jesus sade till dem: “De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta.”

vers 16, ur Matt 14:12-21


“Det blir nog bättre. Hoppas att det ordnar sig.”

Vackra ord, sann medkänsla – fast ibland blir det ändå bara floskler.

Men som kristna har vi alltid ytterligare något att ge: Bön! Vi borde sträcka fram denna gåva lite oftare!

“Får jag ta med det du berättat till Gud, i förbön?”

Jag vill påstå: Den frågan är långt viktigare än en uppgiven klapp på axeln, i brist på något mer konkretare.

Och jo… Vad är väl mer konkret för mig, som kristen, än bönens möjlighet.

Tiden – onormal och ur led?

Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser. Men allt detta är bara början på födslovåndorna.

vers 7-8, ur Matt 24:3-42


Instabil, märklig, konstig, orolig, oförutsägbar, krisande … Många nutida händelser går att placera under dessa begrepp och sammanfatts under rubriken “onormala”.

Men inte ur led

Nej vår tid är väl inrättad i ledet – det Bibliska ledet. Guds ord kallar den änden, eller födslovåndornas tid. För icke läsare kan tiden verka onormal. För läsare är den förutbetsämd.

Sök Gud

Har du ännu inte förstått, är det dags att bli läsare, sök förstå och gör dig redo.

Not: Läsare är en gamma benämning på frälsta, som på allvar läser Bibeln.  

Från tradition till liv

Läs gärna: Kol. 2:8-15

“Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter och inte på Kristus.”

Kol. 2:8


I går var det Sveriges dag – stadsministern höll tal. Att Sverige är så bra beror på vår humanism, på oss själva! Ett fruktansvärt förhävande och Guds förnekande. Vi lever här och nu – enligt denna filosofi – skapar och kämpar för vår dag. Slutsats: När den är slut, är vi slut.

Unket, Gudlöst, fattigt, farlig!

Sanningen, att Gud väckte Sverige ur landets vandring mot undergången förnekas. Socialismen tar åt sig äran och deklarerade:

I höjden räddarn vi ej hälsa, ej gudar, furstar stå oss bi. Nej själva vilja vi oss frälsa och samfälld skall vår räddning bli. 

Dessa ord är exakta, ur socialismens nationalsång: Internationalen.

Texten är inte politisk, den är djupt andlig. Den beskriver kamp mellan Gud och Satan i fullkomligt tydlig och öppen dager. Satans delsegersång, med rötter i syndafallet. 

Men Satans seger är inte slutlig – för den som inte vill dela hans förlust. Ännu har vi tid att be att Gud på nytt väcker Sverige. Denna gång inte ur rusdryckernas förbannelse, utan ur tron att vårt välstånd är ett självbygge, där vi klarat och klarar oss utan Gud. 

Gud måste åter få bli levande, inte enbart en tradition, för traditioner dör och byts ut. Nej Gud måste få kliva ut ur vår döende kristna tradition och bli levande på nytt. Detta måste vara vår bön, vårt mål och motiv för helgelse. 

Varför gör inte Gud slut på ondskan?

“Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset.”

vers 29, ur Matt 13:24-30


När det goda utsädet gror och växer, sida vid sida med det dåliga, går de inte att skilja. Då växtperioden närmar sig sitt slut står de där och deklarerar med sina ax vad som är vad- men växtperioden måste få sin tid. Det går inte att rycka loss ogräset från vete, då deras rötter flätats in i varandra. Rycks ogräset upp, riskerar hela skörden bli förfelad och dö. Först måste vetet få mogna.

Vår önskan om ett omedelbart slut för ondskan, måste därför stilla sig vid tilliten till Guds suveränitet. Hans odiskutabelt precisa förmåga att välja rätt tid för skörd.

Hej

Denna sida kommer snart att på nytt leverera inlägg.

Liksom tidigare kommer jag kommer ta upp allvarliga händelser i nutid, men framför allt dela erfarenheter jag fått och får till min egen och om möjligt din uppbyggelse. 

Rykten och skvaller, för att kittla öronen och locka läsare, får de som så vill ha, leta efter på andra delar av internett. Jag anser att tiden är alldeles för allvarlig för den typ av läsarfrieri.

Om du har tipps, idéer eller kritik – för, på eller mot sidan – är du välkommen med dessa som kommentar till detta inlägg, eller genom att skriva till:

bertil.rosenius@ikristus.se