”Och förlåt oss våra synder, för också vi förlåter var och en som står i skuld till oss.”
Jesu ord, Luk 11:4
”För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser.”
Jesu ord, Matt 6:14-15
Har du tänkt på att förlåtelse ibland måste ske i två steg och att förlåtelsen inte är fullständig innan båda stegen är tagna.
Det första steget är ett ”formellt” steg, ett löfte: ”Jag skall inte ge igen, inte begära upprättelse, inte komma med gliringar eller underförstådda påminnelser.” Det är ofta det enklaste steget och lätt att göra, särskilt om personen ber om förlåtelse. Men ibland måste man förlåta utan att den som handlat fel erkänner det.
Nästa steg är svårare. Det handlar om vårt ”hjärtas” steg. Förlåtelsen är inte fullkomlig om vi inte tar också det. Vi måste glömma, dvs sluta tänka i banor typ: ”Om inte…” Detta är ett livsval.
Förlåtelse är att glömma fullt ut, även om vi av olika anledningar kanske påminns om någons svek varje dag. Förlåtelse är att radera alla tankar på hur livet kunde varit, om någon aldrig handlat som någon gjorde.
När vi kommit dit, kan vi gå vidare, förnyade och utan ryggsäck, som inte bara tyngt, utan också vuxit sig så stor att den skymt nuets och framtidens möjligheter.
Vi måste bestämma oss, jobba på att ta också det andra stege – för att bli befriad!