En hälsning: Bilbelordet och Anden

Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Matt 7:13-14


Orden kom stilla idag, när jag satt och läste ord ur Ordet. De är en hälsning till oss alla men för någon, några, en hälsning i en speciell situation, ett val, du står inför just nu.

Lyssna till Bibelns Ord och till de ord som Anden talar i ditt hjärta.

Vi lever i en tid då Guds Ord utsätts för försök till omtolkning. Avsikten är att få det att passa in på – och stundtals även formas att välsigna – den breda vägens etik och moral. Man sätter sin egen önskan, vilja och känsla som mall och mål för att förstå vad Guds Ord säger. Man söker luckor och öppningar i Bibelordet och blåser upp varje möjlighet att omtolka Ordet så det passar den egna viljan. Man sätter sina tillfälliga och svallande känslor före vad Anden djupast talar till oss om.

Detta kallas i Bibeln förförelse och är en process, ett skeende, som skall komma att eskalera, trappas upp, stegras – inför ändens tid!

Nu är det inte om ändes tid jag fått ord att förmedla. Utan vikten av att läsa Ordet och lyssna till Anden. Inte låta vår egen vilja och längtan vara det vi filtrera Ordet genom, utan låta Ordet tala Guds vilja. Inte låta känslor och önskningar filtrera vad Anden säger utan låta Anden tala Guds vilja. Dessa två, Ordet och Anden, talar alltid så att deras tal kompletterar varandra och stämmer överens. Anden säger aldrig något som motsäger vad Guds Ord redan sagt.

Detta var den hälsning jag vill förmedla och jag upprepar den igen i koncentratet enlig ovan:

Lyssna till Bibelns Ord och till de ord som Anden talar i ditt hjärta.

Den detta talar till, kommer vet vad det innebär.

Motgångarnas “plus”

Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. 

Rom 8:28

Våra motgångar skall få oss att söka Gud, så att vi i de verkliga striderna förblir förankarde i Honom och litar på Honom.

Det är nu ganska många år sedan framgångsteologin var “på tapeten”. Dvs förkunnelsen att för den som tror skall allt, alltid gå bra och livet vara “guld och gröna skogar”. Till denna förkunnelse kopplades också ofta läran att framgångsriktro var avhängigt av våra gärningar. Människor vittnade i detta sammanhang om hur de ena dagen gett något åt en behövande och nästa dag fått tillbaka något liknande, fast mycket, mycket bättre och mer värdefullt. Ja, framgångsteologin var inte bara en förkunnelse om framgång – för den “sant kristne” – den blev också en form av gärningslära, för framgången var en belöning. 

Jag vet inte var denna lära fick sitt upphov och näring ifrån, men knappats var det från Guds Ord. För Guds Ord är snarare fyllt av förkunnelsen om att den kristen lider mints lika mycket i denna världen, som alla andra.

Vad har då lidanden för uppgifter? En av dem har jag nämnt inledningsvis: För att vi alltid skall söka Gud och i ödmjukhet vara medvetna om vårt beroende av Honom.

En annan orsak – det finns säkert flera –  är att:

Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud.

2 Kor 1:4 

Det är nog utan tvekan så, att den som själv prövats och lidit och vet vad detta innebär är den som på bästa sätt kan förstå, trösta och hjälpa. Vår bästa förebild för detta är Jesus Kristus själv. Han är vår frälsare, den ende, men Han har inte blivit detta utan att första klätts som en människa, i kött och blod – med allt vad det innebär. I sin jordiska kropp drabbades Han inte bara av allt, som alla människor kan drabbas av, Han drabbades av allas allt. 

Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

Jes 53:4-5

Låt oss därför, när vi får lida, minnas Jesus Kristus…

Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron.

Heb 12:2

… och härda ut i att vårt lidande varar enbart en “kort minut” – ur ett evigt perspektiv – och kan ge oss möjlighet att: “… trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud.”  

Var Du än är!

…de bad honom ivrigt: “Stanna kvar hos oss! Det är snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då gick han in och stannade hos dem. Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom…

Luk 24:29-31

...medan de seglade somnade han. Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara. De kom fram och väckte honom och sade: “Mästare, Mästare, vi går under!” Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla.

Luk 8: 23-24


I det första bibelstycket ovan, möter vi några lärjungar som är på vandring. En känsloladdad dag närmade sig slutet. De har nått fram till ett delmål på sin vandring och fått tak över huvudet, mat för magen och någonstans att sova. De har nått den trygga aftonens stillhet.

Den andra berättelsen, är den förstas motsats. Här är ingen vila, ingen trygghet, inget skydd. Här är det bokstavligen kamp för livet – allt är rädsla och hårt arbete. Stormvinden och sjöarna håller på att fylla båten med vatten och tvinga ner den och lärjungarna i djupet.

Men i båda situationerna är Jesus med. Han finns med i stillheten och fruktar inte naturens krafter. Inget är Honom övermäktigt!

Är alltså Jesus Kristus också med oss, i alla situationer? Ja, Han Är med! 

Du möter Honom i dina stilla stunder, men Han är också med mitt i din vardag – mitt i dina bekymmer med både yttre och inre strider. Du kan alltid ropa till Honom och dela allt med Honom. Var du än är – oavsett det gäller din fysiska och eller din känslomässiga situation: Jesus är med – var du än är, hur du är mår.

Att gå vidare

“När jag sände ut er utan börs, väska och sandaler, saknade ni då något?” De svarade: “Nej, inget.” “Men nu”, sade han, “ska den som har en börs ta med den, och likaså den som har en väska. Och den som inte har ett svärd ska sälja sin mantel och köpa sig ett… 

De sade: “Herre, här är två svärd.” Han svarade dem: “Det räcker.”

Luk 22: 35-35 & 38


Lite längre fram i samma kapitel griper en av de tolv ett av dessa svärd och i ett försök att försvara Jesus hugger han av en av angriparna dennes högra öra. Men Jesus säger: “Låt det vara nog med detta!” Där efter helar Han angriparens öra.

Förstår du detta med svärdet som Jesus talar, de två svärden som lärjungarna berättar om och svärdet som strax därefter används och Jesu reaktion på det som då sker. Jag måste erkänna: Jag gör det inte – i vart fall inte fullt ut – om jag inte skall försöka “tolka” det Jesus säger – och då kan jag lägga in många tolkningar… 

Men nu är det inte någon ev tolkning av berättelsen jag vill komma fram till, utan till det faktum att vi inte alltid förstår och inte heller måste förstå allt! Vi behöver inte tvinga fram en förståelse, vi skall inte skämmas om vi måste låta något vi inte förstår vara och gå vidare – detta gäller också livet.

Berättelsen involverar dessa som kommit Jesus allra närmast in på livet. De som sett så mycket, hört så mycket och varit Hans förtrogna. De, om några, borde väl förstått. Men vi inser, genom lärdomen av flera berättelser i evangelierna, att det var en del av det som skedde, som de inte alls förstod – just då. Dessa, som hade Jesus fysiskt närvarande och som kunde fråga Honom i en direkt dialog.

Så kan inte heller du och jag förstå allt. Inte allt som Bibeln lär, och långt ifrån allt som våra egna liv för med sig. Livet skapar många “varför” och vissa av dessa “varför” kommer aldrig att få några svar. Det ligger visserligen i människans natur, en önskan att få veta, få svar. Men det går inte alltid och får aldrig stoppa livet. 

Vi måste lära oss och acceptera, att vi inte alltid kan förstå. Vare sig vad Ordet eller livet menar. Vi måste vidare – just för att kunna komma vidare! Först då när vi kommer vidare, får vi nya perspektiv. Vi får nya insikter och förståelser som vi aldrig fått, om vi stannat upp och förblindats av stundens “varför”.       

Pandemis Andliga konsekvens

Med risk för att du upplever mig tjatig uppmanar jag dig ändå: Se till att du har ett kärleksfullt och tacksamt grepp om Guds Ande och att Gud – genom Honom –  får ta ett kärleksfullt grepp om dig!


Detta har jag sagt er medan jag ännu är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.

Jesu Kristi ord i Joh 14:25-26



Den nya förordningen (den s.k. “pandemilagen”) ger regeringen möjlighet att inom vissa områden skapa ny lagar – inte bara rekommendationer. Dessa lagar inskränker klart negativt på våra möjligheter att umgås. Vi har dock – ännu så länge – möjlighet att via internet och telefon, uppmuntra och styrka varandra. Men trots detta, blir våra möjligheter till gemenskap och gemensamma upplevelser kringgärdade. Den tröst och uppmuntran vi kan få genom fysisk närvaro, liksom i form av en handtryckning, en lugn och vänlig klapp på axeln, eller en kram, blir begränsad. 

Den negativa konsekvensen av åtgärd – “i pandemins namn” – gör att vi måste vara extra vaksamma på oss själv: Hur prioriterar och hanterar jag mitt eget andliga liv: Mitt överlämnande av mig själv till Guds fostran och helgelse.

I detta är mitt – och ditt – förhållande till Guds Ande ytterst viktig. Jag behöver nu ta mig ännu mer tid, för att via Bibelläsning, bön och stillhet, lyssna till Honom. 

Det är kanske inte så att Han meddelar häpnadsväckande ny förståelse eller nya uppenbarelser. Men jag behöver vara stilla inför Honom. Fråga Honom vad Bibelordet jag just läst betyder för mig denna stund, denna dag, under denna period av mitt liv. Jag behöver fråga Honom vad Han vill jag skall be för och be Honom peka på det som verkligen är nödvändigt i mitt liv och vad jag skall lämna bakom mig.

Frånvaron av andra troende får inte leda till att jag låter mig glida bort från från Gud, utan tvärt om, att jag greppar tillfället att komma ännu närmare min Hjälpare, Guds Ande.

Om Satan, genom denna pandemi försöker försvaga och undergräva oss i vår tro, så låt denna period, denna situation, i stället stärka vår tro. Låt oss ta till vara på våra möjligheter till djupare och innerligare personlig gemenskap med Gud. Låt oss inte betrakta pandemin som enbart en begränsning, utan som en faktisk och fantastik möjlighet.

Snacka corona eller evangelium

Men avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, och en Herrens tjänare ska inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. Han ska i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske låter Gud dem omvända sig, så att de kommer till insikt om sanningen och nyktrar till ur djävulens snara, där de hålls fångna så att de gör hans vilja.

2 Tim 2:23-26


När nu rapporter om hur vaccineringen skapar biverkningar börja komma, så låt oss som Guds barn undvika att fastna i de diskussioner som kommer att följa – även om det är viktigt att vara medvetna.

Paulus tal om hur ett oändligt, uppblåst och meningslöst diskuterande inte leder någonstans. Självklart kan vi ha åsikter om cronans orsak, effekter och motåtgärder! Men låt oss erkänna att det är svårt för oss “vanliga” att sålla fram vad som verkligen är sant och vad som är osant. Professor A hävdar en sak, men Professor B hävdar något som är tvärt om.

Vi måste komma ihåg att digitaliseringsteknik och internet innebär en oanad möjlighet både till information och till desinformation! Men med denna möjlighet flödar en flod av väl genomtänkta och välformulerade lögner. De saluförs via oerhört trovärdigt konstruerade “Breaking News” och “dokumentära” inslag. 

Lås inte oss – som Guds barn – driva på spekulationer om corona, på bekostnad av utrymme för evangelium.

Jag menar och är övertygad om att vi lever i en tid då möjligheten att svara upp på människors existensiella frågor och oro, för att väcka och leda dem till tro och frälsning, är unik och av sällan skådat slag. Låt oss vara medvetna om detta och bruka tid och möjlighet rätt.

Men, låt oss också vara medvetna om att detta kommer att orsaka andligt krig. Satan kommer att rasa och gör allt för att stänga de vägar som öppnar sig för verkligt livs förvandlande samtal. Vi får inte, i dessa dagar, låta oss utnyttjas att lägga kraft på att delta i och sprida meningslösa debatter, för då hjälper vi Satan att fördunkla och stänga ner de möjligheter som coronan ger oss.

Vi behöver be Gud om Hans ledning för att förstå hur vi skall agera nu.

DU – är en MÖJLIGHET

Så har vi återigen fått säga “Farväl!” till ett avslutat år
och “Välkommen!” till ett nytt.
Jag vill därför börja detta inlägg med att önskad dig:

 Guds Rikaste Välsignelse

inför detta, de nya möjligheternas år

 


Därefter gick Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. En stor skara från staden gick med henne.

När Herren såg henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: “Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: “Unge man, jag säger dig: Stå upp!” Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor.

Luk 7:11-15


Det var tidigt på morgonen, onsdagen den 30 december, som jag frågade Gud efter en hälsning att dela med dig. Jag fick den ganska omgående, först i form av en enda mening: “Både din förmåga och din oförmåga är en till gång för Gud!” och en stund senare påmindes jag om berättelsen om vad som hände vid staden Nains port och om änkan och hennes son.

***

Vad har du och jag för förmågor att lägga i Jesu händer? 

Många skulle kanske kunna göra en lång lista och hitta mycket att välja mellan, kanske kan man sjunga, spela instrument, leda samlingar, predika… Kanske har man lätt att samtala med folk man möter. Kanske har man möjlighet att bjuda hem människor. Ja jag vet, att just nu – med tanke på corona – är vi alla begränsade, men jag hoppas du förstår vad jag menar. Vissa har uppenbara förmågor, andra – som jag och kanske du – tänker ibland: “Vad kan jag göra? Kan jag göra något överhuvud taget?”

I detta sammanhang, då vi känner oss hjälplösa inför vår egen oförmåga, kommer rubriken, längst upp över detta inlägg, och berättelsen om änkans son till tröst och hjälp. För vi är ju ändå alla förmågor, i Jesu händer.

Hur passar då berättelsen om änkans son in i detta påstående?Kanske har du redan räkna ut det, men om inte, så låt mig få berätta hur jag kan se på den. 

Den unge mannen, som bärs ut genom porten är avliden. Han har varit sin mors – änkans – stöd och framtida trygghet. Nu är han, i ordets bokstavliga bemärkelse, en bild av fullkomlig oförmåga. Men just i detta tillstånd, gör Jesu honom till ett exempel på hur Han, Jesus, kan göra en uppenbar omöjlighet, till en mirakulös möjlighet.

Du och jag, har just lämnat porten, som leder ut ur det gamla året och gått in ett nytt. Vårt nya år ligger öppet och oprövat. Låt oss inte begränsa det med vår oro över vår oförmåga. Låt oss lägga oss själva i Jesu händer och tacka – i trosvisshet tacka Honom. För om Han kan väcka döda till liv, och gör det fullkomligt omöjliga till möjlighet, så vet vi – och har rätt att tacka Honom för – att Han förmår göra på samma sätt, också med det lilla jag och du är och har.

Amen!

Tid för samarbete

Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt.

Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.

Ef  6: 10-14, 18


När jag tänker på bön och när jag själv ber, gör jag det ofta mot bakgrunden av en av två aspekter: 

  • Bön är gemenskap med Gud. 
  • Bön är Andlig strid.

Ofta – under de senare åren – har bönen för mig nästan uteslutande haft karaktären av Gudsgemenskap. Detta är självklart en oerhört viktig form! Jag behöver mycket av gemenskap med Jesus Kristus – exempelvis genom bön – för att om möjligt skala av mitt eget och kunna bli något mer lik Honom – ett av målen för mig och alla Guds barn. Men den andra formen, eller avsikten med bön får jag därför inte missa: 

Min bön är ett samarbete med Gud – och genom Honom – med de av himlarymdernas makter och väldigheter som är i Guds tjänst. 

Allt detta är möjligt genom Anden, som Gud låtit flytta in i mig som ett förskott på mitt arv och ett sigill på att jag tillhör Honom, från den dagen jag blev frälst.

I mig själv äger jag inte mer kraft än att jag kanske kan påverka en del av min och andras vardag. Men med Andens hjälp, revolutioneras denna möjlighet totalt! Med Andens hjälp ges jag möjlighet att via bön tränga in i den del av verklighet, som vi kallar “det osynliga” och genom den möjligheten kan jag sträcka mina knäpptaatt verka långt mycket mer och långt djupare, än jag någonsin kan göra med mina fysiska händer. 

Därmed är jag inte ursäktad, så att jag kan blunda för vad jag kan göra för min nästa, rent medmänskligt. Men jag börjar ana att det finns en möjlighet att samarbeta med Gud på ett sätt där min bön kan åstadkomma så oerhört mycket mer – eller verka på ett annorlunda sätt – än som mitt fysiska handlande kan verka.

Vid mina stunder av bön, har jag därmed, under den senaste tiden, börjat närma mig en ny medvetenhet av bön, trots att jag ber med ungefär samma ord. Jag låter mig påminnas – av Anden – att jag med mina böner, förutom att umgås med Gud, också ges möjlighet att samarbeta och strida med Honom och med Hans obegränsade krafter. 

Hitta ditt microbönehus

…mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk.

 ur Jes 56:10


Templet, intar en central plast i judendomen, i den judiska historien och genom allt detta också en central plats i den kristna historien och varje på Jesus Kristus troendes liv. Templet är en helig mötesplatsen, mellan Gud och människan. Så även om vi som kristna, på grund av geografi och nationell historik, inte har samma koppling till templet som judarna, kvarstår faktum att templet intagit och kommer att inta, en dominerande plats också för oss.

Templet, denna stora byggnad, den heliga plats, som är en förbild för så många andra helgade byggnader som synagogor, kyrkor, kapell och missionshus, kallas på flera platser av Gud själv och i Guds Ord för bönens hus, eller bönehus.

Tänk att ett sådan heligt hus, av Herren ges denna benämning “bönens hus”. Det bör påminna oss alla – judar och kristna – om hur viktig och central bönen är i vår gemenska med Gud och för vår tro. Jesu liv och agerande – Hans timmar av bön inför Fadern –  står som exempel på bönens betydande form för gemenskap med Gud. Om nu Jesus “Den Enfödde, som själv är Gud”, (Joh 1:18) behövde be så mycket…

Bönen är våra hjärtslag, i vår gemnskap med Gud. När bönen tystnar, dör trons hjärtslag. Låt aldrig det hända, och om det hänt… Gud kan och vill uppväcka dig till nytt liv – just nu! Och säker finns en vrå någon stans som du kan gör till ditt “bönehus”. Det kan vara den enklaste vrå – kanske ett hörn av din soffa. För gemenskap med Herren blir din böneplats, ditt “microbönehus”, till stor välsignelse.

Jul – 2020


Jesus sade: “Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!”

Mark 1:15


Få helger på året är väl fyllda av sådana kontraster som just jul. Där finns hos många känslan av trygghet, mysighet, tillhörighet. Men där finns också hos många känslan av otrygghet, olust och ensamhet. Känslomässiga kontraster, som inte bottnar i ekonomi och välstånd, utan utgör resonansen från det inre djupet.

Detta kan vara fyllt av Guds närhet, mitt i enkelhet, fattigdom och brist på mänsklig närhet. Men det inre djupet kan också vara ekande tomt, där Han stängs ute. Kanske tomheten ekar som mest mitt i storslagenheten, glamouren och vänkretsen.

För dig, som upplever att din källa är tom, kommer jag under julhelgens dagar, var morgon, böja mina knä inför Gud och be särskilt för dig, om välsignelse över din dag. Jag vet inte vem du är, men Herren känner dig!

Jag ber att din källa skall fyllas av Guds levande liv. Ett liv som inte mäts i utanpåverk och omständigheter, utan i trygghet av att Han är hos dig. Han vill att du upptäcker Honom, Han är mycket närmare än du tror, Han är inte mer än en bönesuck bort. Den sucken behöver inte vara välformulerad, inklädd i vackra ord. Han hör vad du menar, inte vad du stapplande och stakande formar.

Vi påminns var jul om Guds gåva till oss: Om Jesus Kristus och vad Han gjorde då Han tog konsekvensen av vår vilsenhet. Han öppnade dörren hem till Fadern. Nu har du möjlighet att ta emot gåvan, säga “ja” till Hans erbjudande. Det är ett val. Du har just nu all frihet att välja. 

Gud välsigne dig – Amen!