Vad är mitt CV värt – inför Gud?

Berättelsen om farisén och publikanen Luk 18:9-14

Berättelsen ovan är berättelsen om, en vanlig hederlig människa. En om människa som levde enligt lagboken. Dvs som inte gjorde något som var förbjudet och som gjorde var som var påbjudet. Bibeln kallar honom farisé.

I samma berättelse finns också en annan människan, illa omtyckt. En person som man viskade bakom ryggen på. Som tagit tjänst hos okupationsmakten och drev in skatter och tullavgifter till den romerska stadskassan. Bibeln kallar honom för publikan.

Så vid ett tillfälle – det står inte om det var en vardag eller en högtid – kommer båda dessa till templet för att be.

Farisén skrider värdigt fram genom templet. Kanske finns där fler som han nickar åt och skänker ett högburet överseende leende. Det gäller ju att visa upp sig, utan att beblanda sig… Så ställer han sig mitt i helgedomen och deklarerar sitt CV inför Gud. Han berättar om andras synder – som han naturligtvis inte själv deltar i. Han berättar sitt regelbundna religiös fasta och sin oklanderliga lydnad till det påkallade givandet.

En tiodel av sin förtjänst! Så mycket ger han minsann. Mer behövs inte enligt lagen. Han ger inte för de fattigas skull, utan för att uppfylla lagen, för att därigenom få räkna sig som rättfärdig. Att hjälpen till de fattiga därmed bottnar i egoism, är inget han tänkt på.

Publikanen är en helt annan människa. Han skrider inte in templet, utan smyger in och ställer sig lite skym undan. Han har inget behov av att bli sedda av andra, inget CV som han vill skylta med. Han har ett behov av ett möte med Gud och av Guds nåd. 

Därför börjar han inte sitt möte med Gud genom att påkalla sitt eget CV. Han bokstavligt krymper ihop inför Gud. Varje cell i hans kropp vet vad de är i sig själva och han enda ord till Gud är: Gud var nådig mot mig, syndare.

Jesus säger om publikanen: Han gick hem rättfärdig!

Vi har alla behov av Gud! Men detta behov kan aldrig börja fyllas utan att vi är tömda på vårt eget – vårt eget CV.

Vems tjänare är du?

Men ve er som är rika! Ni har fått ut er tröst. Ve er som är mätta nu! Ni kommer att hungra. Ve er som skrattar nu! Ni kommer att sörja och gråta. Ve er när alla människor talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.

Luk 6:24-26


Vad vill du att människor säger om dig och förknippar dig med? Är det med din position i arbetslivet, dina exklusiva intressen, ditt vackra hem…? 

Det finns bara en du skall sträva efter att bli förknippad med – i handling och ord – detta oberoende av din önskan om människor uppskattning.

Handla och tala så som Gud förmanar dig! Sök inte människor tillrop. Människor kan bara ge dig en kort och flyktig lön – som mycket snabbt kan tas i från dig. Men Guds lön, för ett osjälviskt tjänande, har evigt värde.

Bara EN, är Medlaren!

Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus.

1 Tim 2:5


Att ha bra och goda förebilder och ledare är viktigt. Men dessa skall peka på Gud, inte på sig själva. Vi får aldrig ersätta vårt personliga förhållande till Gud, med ett idoliserat förhållande till någon ledare.

Vårt Gudsförhållande får aldrig gå genom mellanhänder. Våra ledares uppgift är att frigöra oss till gemenskap med Gud, genom Jesus Kristus – inte genom sig själva.

Därmed förstår vi att de “institutioner” och ledare som binder människor till sig själva och hävdar att människor enbart genom dem, kan ha gemenskap med Gud, är falska “inrättningar”. De är en fara och ett hinder för sann och äkta gemenskap med Gud. Den, kan enbart ske genom tro och överlåtelse till vår ende ställföreträdare – Jesus Kristus. Genom Honom blir Gud inte bara en Gud där ovan – aningsbar och nåbar enbart genom en kyrka – utan en Far och medvandrare, mitt i vår vardag.

Ingen ledare, ingen kyrka, kan frälsa en människa, enbart vägleda henne till ett personligt möte med Jesus. 

Guds rike…

26 november 2020

…liknar ett senapskorn som en man tar och sår i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.

Luk 13:19


När Guds rike, genom trons kraft, får planteras i oss startar ett mirakel. Detta mirakel är likt ett senapskorn.

Vi vet inte hur den process som startas upp genom tron går till. Men vi vet genom Jesu Ord, att det är Guds Ande som styr den. Vi kan därför var övertygade om att den fortgår, även om vi inte ser att detta “senapskorn” – just i ögonblicket när vi betraktar det – växer.

Tycker du trons liv är utan resultat?

Fortsätt vattna, med “bönen och ordet”, även om du inte ser omedelbara resultat – just nu.

Att bli ett Guds senapsträd kan göra ont, ta tid, passera perioder av tork, stormar, angrepp, kyla… Men processen fortgår. För när Gud tillåtits plantera, fullbordar Han alltid Sitt verk till fullkomning.

Stormkök

 Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket.

Luk 12:32

Detta tycks blir “årets julklapp”.

När det meddelas på Aftonbaldet, möter det både hån och förundran från många håll: “Stormkök? Varför då?”

Vissa menar att Coronan gör oss mer villiga att ta tillvara på friluftslivets möjligheter. Kanske är det en “officilell” undanflykt?

För kanske, är det så att i en orolig värld, blottar detta julklappsfenomen en underliggande tanke: “Det kan var bra om…”. Och riktigt vad detta “om” är, vill, vågar och orkar man inte precisera.


Jag har också ett stormkök, sedan tidigare, då jag varit ute en del i kanot – i dagar i sträck. Jag behåller det – även om kanoten numera saknar paddlar! Inte för detta med friluftsliv, men jag vet att tider väntar då ett stormkök säkert kommer att behövas.

Och jag tror att det hos många finns en underliggande känsla av att behöva vara förberedda på “omet…”


För mig är det inte frågan om “om”, utan snarare “när“! Dvs när “när” inträffar, vill jag vara beredd både med stormkök och Bibel. Och här får jag som Guds barn känna trygghet. För att få Bibelns löften med i tider som kommer, och medvetenhetens förståelse om tidens skeden gör att jag är trygg.

Jag är beredd och jag får vila i Guds löften.

Vårt segerbyte

18 november 2020

Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte, utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt.

ur Fil 2: 6-7


Vad är mitt segerbyte?

Att bli vän med några som är mer än vanliga fiskare – fint folk att visa upp som vänner? Att skaffa mig materiell status – inte bara en enda mantel? Att få ett jobb som glänser lite – inte bara förbli en vanlig tullindrivare?

Vad är mitt segerbyte, att få följa Jesu och Hans exempel eller jaga världen?

Helgelse

14 november 2020

Var därför på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste. Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, nu och till evighetens dag.

2 Pet 3:17-18


Den som vill bli bra och bättre, måste träna, för att växa mot målet. Detta gäller musiker, konstnärer, idrottare, yrkesarbetare osv.

Varje kristens mål är att bli mer lik Mästaren, Jesus Kristus, Guds Son.

Hur mycket träningstid, i from av bön, Bibelläsning och Andens inlyssnande väljer vi att ge oss själva för detta?

Anden – vår lykta

13 november 2020

Ditt öga är kroppens lampa. När ditt öga är friskt får hela din kropp ljus, men när det är sjukt är din kropp i mörker.

Luk 11:34


När Guds Ande får livsrum i vårt liv, förmår vi genom Hans vägledning navigera genom livet. Vi upptäcker – med Andens hjälp och ljus – sådan som vi inte tidigare uppfattade. Vi får nya ögon att se och ta oss fram med i världen.

Guds Ande vill få – och måste få – utrymme att hjälpa oss.

Samtal

11 november 2020

Målet är att ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt, genom att bära frukt i alla slags goda gärningar och växa i kunskapen om Gud.

Kol 1:10


Samtal är dialog, inte monolog. Det kan handla om utbyte av kunskap, information, tillrättavisning, önskning, uppmuntran… Samtal är gemenskap.

Andakt, är ett samtal – mellan mig och Gud.

Andakt kan låt högtidligt och sakralt, men det samtalet är oerhört viktigt. Den gemenskapsformen behöver få en enkel, opretentiös, personliga, dagliga plats.

Den ger – över tid – alltid mer än det för stunden tycks kosta.