Samtal

11 november 2020

Målet är att ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt, genom att bära frukt i alla slags goda gärningar och växa i kunskapen om Gud.

Kol 1:10


Samtal är dialog, inte monolog. Det kan handla om utbyte av kunskap, information, tillrättavisning, önskning, uppmuntran… Samtal är gemenskap.

Andakt, är ett samtal – mellan mig och Gud.

Andakt kan låt högtidligt och sakralt, men det samtalet är oerhört viktigt. Den gemenskapsformen behöver få en enkel, opretentiös, personliga, dagliga plats.

Den ger – över tid – alltid mer än det för stunden tycks kosta.

Änkas mynt – hjärtats förmögenhet

9 november 2020

Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den… en fattig änka och lade i två små kopparmynt, ett par ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: ”Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 

ur Mark 12:41-44


Berättelsen om änkans gåva ger oss hopp. Det är inte min mängden, i förhållande till andras mängd som räknas.

Gud förväntar sig inte att vi gör och ger vad vi inte kan, men att vi ger det vi ger med hjärta.

Vad är nödvändigt?

7 november 2020

”… du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt.”

ur Luk 10:41-42


Martha, som Jesus talar till ovan, kan vara en bild av vår vilja att alltid hitta saker som måste göras eller förfinas. Martha är Marias motsats. Maria har förstått och valt det evigt viktiga – att sitta ned vi Mästarens fötter.

Vi behöver få mer av Marias anda i våra liv och våga fråga oss vad som är nödvändigt.

Övermåtta

6 november 2020

En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det.

Matt 13:7


Medan vissa människors saknar trons rot, eller bara har en ytlig, har de ovan bra rot: De vet och vill! Men de är inte medvetna om övermåttans förbannelse. De låter sig kvävas.

Kvävande övermåtta kan bestå av mycket och allt kan bli till “törne”, tom det goda.

Vi måste sätta gränser. I detta gränsdragande måste Ordet och bönen – gemenskapen med Fadern, Sonen och Anden – alltid få största rummet.

Herrens ljus

4 november 2020

Kom, ni av Jakobs släkt, låt oss vandra i Herrens ljus.

Jes 2:5


Herrens ljus har i vår tid – via den mediala explosionen – blivit ett av många ljus. Dessa ljus vill påverka oss: Lycka är att låta hemmet förnyas, matvanor ändras, hitta nya hobbies, resmål och ny andlig medvetenhet.

”Lyssna” – du som läser detta:

Skapa utrymme – prioritera – så att Herrens ljus får lysa starkt på din väg. Andra ljus försöker blända och förblinda. Herren vill – med sitt ljus – lysa upp, så du förmår att urskilja rätt väg – rätt farled.

Tacksamhet

2 november 2020

Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan.

Kol 3:16


Tacksamhet bygger upp! Guds Ord uppmanar till att tack och till tacksamhet. Första och största källan till tacksamhet är vår frälsning och relation med Gud.

Motsats till att vara tacksam är att vara otacksam. Många gånger bottnar detta i avundsjuka.

Vi måste vara medvetna om att vi påverkas, både fysiskt och psykiskt, av hur vi väljer att leva: i tacksamhet, respektive otacksamhet – i förnöjsamhet, respektive avundsjuka?

Vem är Han?

En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var med honom, frågade han dem: “Vem säger folket att jag är?” De svarade: “Johannes Döparen. Men en del säger Elia, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått.” Han sade till dem: “Och ni? Vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: “Guds Messias.”

Luk 9:18-20


Vårt samhälle blir allt mer mångkulturellt, mångreligiöst och allt mer synkretistiskt. Medan man med mångreligiöst avser att religioner lever sida vid sida – opåverkade av varandra – är begreppet synkretism, ett ord som avser att religioner beblandas och förenas i nya läror.

”Modern” kristendom – med (flum-)kärlek som harmlös fana – gör sig gärna färglöst gränslös, för att inte störa, för att passa in, för att bli accepterad. Den hänger obekymrat en filt över Jesus Kristus – om andra störs av Hans närvaro.

Men vår Herre, Jesus Kristus, är ingen vi hänger en filt över!

Jesus Kristus är ingen idé, lärare, eller enbart en historisk person. Han är Guds nu levande Son. Han är vår Messias nu! Han är den kommande Messias för hela världen!

Låt oss bli tydliga i våra samtal och vittnesbörd om vem vi talar om, när vi talar om Honom, Jesus Kristus. Vi talar inte om en ”högre makt”, ”yttre krafter” eller ”urtida inre källa”.

Låt oss våga vara precisa när vi talar och vittnar i ett allt mer trosmässigt överslätande, fördunklande och förnekande samhälle. Det mångreligiösa kan vi inte avsäga oss eller dra oss undan. Men för att förhindra synkretism och kvävande flummeri behöver vi stå kärleksfullt fasta, utan att kompromissa eller förtiga. Vi måste kanske riva vad vi byggt och bygger – om vi byggt på sand och på nytt börja bygga – denna gång på klippan.

Vi tror på Gud Fader Allsmäktig, Hans son Jesus Kristus och Guds Helige Ande! Det är detta vi tror på, bygger på och står fasta på.

Låt oss var ett tydligt salt och ljus.

Minnen utan bärkraft

31 oktober 2020

Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra.

Kol 3:13


Skulle vi minnas alla helgon, blev det inte många. Få, vars liv vi idag minns, var några, fullt ut. De var – som vi själva är – behängda med plus och minus och det är vi som väljer minnets slutsummering.

Vi kan inte radera det förgångna. Men vi kan ta oss samman och välja. Vill vi gräva ner oss i oförlåtelse – kanske ha någon att skylla vår egna misslyckanden på – eller minnas det positiva, som ett föredöme?

Bryt minen som ändå inte bär!

Vägra låta minnet av andras livs brister – levande eller döda –
också får ditt liv att brista!

Lagen uppenbarar synden

29 oktober 2020

Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns.

Rom 15:3


När människan stängs ute från Lustgården – livets trädet – har hon förlorat barnaskapet. Hon visar, genom att skyla sig och senare gömma sig, att hon blivit medveten.

Men vår medvetenhet är och förblir ett styckeverk. Kunskapen vi fått räcker inte för att vi i egen kraft skall återfå vårt barnaskap – vi är utestängda.

För att människan verkligen skall förstå sin omöjliga situation, ger Gud oss lagen och Han ger den med ett kärlek.

Besättelse

När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, möttes han av två besatta som kom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig förbi den vägen.

Matt 8:28

Medan de var på väg ut, kom folk till honom med en man som var besatt och stum. När den onda anden var utdriven, talade den stumme.

Matt 9:32-33


Det jag nu skall göra är att skriva om något jag inte har mycket kunskap om. Något vi sällan talar om, men något jag känner mig starkt uppmanad att peka på och väcka medvetenhet om. Jag gör det därför att detta kommit till mig och även om jag vet att jag ger mig ut på ”djupt vatten”, men jag måste följa denna kallelse.

Det unika jag måste skriva om handlar om vad du läst ovan: Besättelse.

Om du tänker läsa detta som något spännande, ber jag dig tänka om och sluta läsa här! Besättelse är inget spännande! Inget häftigt, kittlande mystiskt, eller vad du kan tänkas uppleva av känslor när du hör ordet. Besättelse är djävulens fruktansvärda grepp i och över en människas liv. Besättelse är något vi måste ha medveten respekt och stor varsamhet inför – både för vår egen skull och andras!

Jag tror inte besättelse är något vi kommer i kontakt med dagligen. Låta oss därför vara ytters försiktiga att tolka ett annorlunda agerande som utslag av besättelse. Men låt oss ändå och samtidigt, vara vakna inför att besättelse är en möjlig andlig realitet!


För dagen/stunden har jag inget mer att skriva om avs detta… Tro inte, misstänk inte, sök inte, anta inte… att ett annorlunda beteende handlar om besättelse! Men dagens kristna människa måste väckas till medvetenhet om att besättelse är en andlig verklighet, som varken får lekas med eller negligeras som ”bara gammal vidskepelse”.