Finns det hopp för världen?

Nej! Men det finns ett underbart hopp för människan – när hon vänder sig till Gud.

“Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.”

Luk 21:26-28


Självklart får vi inte ge upp världen! Medan begreppet “rädda världen”, allt mer börjar känns som en utopisk hypotes, får vi inte glömma våra medmänniskor och deras lekamliga och andliga hälsa. 

Att börja punkta upp alla hot som seglar upp vid den närmande framtidens horisont är bortkastad tid – om man inte behöver väckas förnekelsens koma. Men där med är det inte det verkliga slutet vi ser, utan den verkliga upprättelsen. Vi är påväg mot den tidsmässiga punkt då Guds globala förvandling kommer att äga rum. Jesus skall komma åter, upprätta ordning enligt Guds kärleksfulla vilja och införa ett kommande tusenårsriket.

Därmed är det vi nu kanske kan uppleva som hopplöshet, inte vad det ser ut att vara, utan något Gud själv – genom sin Son – kallar för födslovånda, inför det ny.

När vi nu förstår det så – att det handlar om födslovåndor – vad är det då som skall födas? Jo, det som redan nu har liv, skall födas fram i ljuset. Dvs den nya världen, med den av Gud frälsta människan skall födas fram.

Som frälsta har vi därmed inget att oror oss för. Gud har, genom sin Ande, den stund vi blev födda på nytt, befruktat oss till att födas in i den nya världen – vi är all Guds barn, eller: Vi är Guds foster, i den kropp som nu omsluter oss.

Oavsett vad framtiden annonserar, oavsett vad som drabbar kroppen, är vi de mest tryggaste människor som finns! Vi har inte världens afton framför oss, ut Guds frälstas morgon. Detta faktum, denna möjlighet, måste få predikas – medan tid ännu är!

Vågar du?

Jesus lade fram en annan liknelse för dem: “Himmelriket är som ett senapskorn som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”

Matt 13:31-32

Vågar du göra med himmelriket,
vars entré är Jesu Kristi nåd och frälsning,
som mannen gjorde med senapskornet,
plantera det i ditt hjärtas trädgård? 

Det kommer att växa och förändra allt,
om du tillåter det.

Snacka corona eller evangelium

Men avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, och en Herrens tjänare ska inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. Han ska i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske låter Gud dem omvända sig, så att de kommer till insikt om sanningen och nyktrar till ur djävulens snara, där de hålls fångna så att de gör hans vilja.

2 Tim 2:23-26


När nu rapporter om hur vaccineringen skapar biverkningar börja komma, så låt oss som Guds barn undvika att fastna i de diskussioner som kommer att följa – även om det är viktigt att vara medvetna.

Paulus tal om hur ett oändligt, uppblåst och meningslöst diskuterande inte leder någonstans. Självklart kan vi ha åsikter om cronans orsak, effekter och motåtgärder! Men låt oss erkänna att det är svårt för oss “vanliga” att sålla fram vad som verkligen är sant och vad som är osant. Professor A hävdar en sak, men Professor B hävdar något som är tvärt om.

Vi måste komma ihåg att digitaliseringsteknik och internet innebär en oanad möjlighet både till information och till desinformation! Men med denna möjlighet flödar en flod av väl genomtänkta och välformulerade lögner. De saluförs via oerhört trovärdigt konstruerade “Breaking News” och “dokumentära” inslag. 

Lås inte oss – som Guds barn – driva på spekulationer om corona, på bekostnad av utrymme för evangelium.

Jag menar och är övertygad om att vi lever i en tid då möjligheten att svara upp på människors existensiella frågor och oro, för att väcka och leda dem till tro och frälsning, är unik och av sällan skådat slag. Låt oss vara medvetna om detta och bruka tid och möjlighet rätt.

Men, låt oss också vara medvetna om att detta kommer att orsaka andligt krig. Satan kommer att rasa och gör allt för att stänga de vägar som öppnar sig för verkligt livs förvandlande samtal. Vi får inte, i dessa dagar, låta oss utnyttjas att lägga kraft på att delta i och sprida meningslösa debatter, för då hjälper vi Satan att fördunkla och stänga ner de möjligheter som coronan ger oss.

Vi behöver be Gud om Hans ledning för att förstå hur vi skall agera nu.

Vår möjlighet till nyfödelse

I samma trakt  – där Jesus just fötts – fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. Men ängeln sade: “Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

Luk 2:8-12


Självklart är Juldagen, dagen då vi högtidlighåller Jesu födelse. Men det är också dagen då jag i ödmjukhet påminns om att jag, genom detta barn, fått möjlighet att födas på nytt, försonad till evig gemenskap med Gud.

Oberoende av vilken religion vi bekänt oss till, blir hälsningen och sanningen i detta barns födelse ställd på sin spets: 

Igen annan än detta barn öppnar dörren, till vägen, till Gud! 

Sanningen är att du, utan detta barn, är evigt förlorade och att du inte bara kan se på barnet ur traditionens mys-perspektiv – om Hans födelse inte skall förbli fruktlös för dig. Hans födelse, liv, död och uppståndelse, är den största gåva du erbjudits. 

Är du villig att ta emot den?  

Jul – 2020


Jesus sade: “Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!”

Mark 1:15


Få helger på året är väl fyllda av sådana kontraster som just jul. Där finns hos många känslan av trygghet, mysighet, tillhörighet. Men där finns också hos många känslan av otrygghet, olust och ensamhet. Känslomässiga kontraster, som inte bottnar i ekonomi och välstånd, utan utgör resonansen från det inre djupet.

Detta kan vara fyllt av Guds närhet, mitt i enkelhet, fattigdom och brist på mänsklig närhet. Men det inre djupet kan också vara ekande tomt, där Han stängs ute. Kanske tomheten ekar som mest mitt i storslagenheten, glamouren och vänkretsen.

För dig, som upplever att din källa är tom, kommer jag under julhelgens dagar, var morgon, böja mina knä inför Gud och be särskilt för dig, om välsignelse över din dag. Jag vet inte vem du är, men Herren känner dig!

Jag ber att din källa skall fyllas av Guds levande liv. Ett liv som inte mäts i utanpåverk och omständigheter, utan i trygghet av att Han är hos dig. Han vill att du upptäcker Honom, Han är mycket närmare än du tror, Han är inte mer än en bönesuck bort. Den sucken behöver inte vara välformulerad, inklädd i vackra ord. Han hör vad du menar, inte vad du stapplande och stakande formar.

Vi påminns var jul om Guds gåva till oss: Om Jesus Kristus och vad Han gjorde då Han tog konsekvensen av vår vilsenhet. Han öppnade dörren hem till Fadern. Nu har du möjlighet att ta emot gåvan, säga “ja” till Hans erbjudande. Det är ett val. Du har just nu all frihet att välja. 

Gud välsigne dig – Amen! 

Det gäller dig och Jesus

När Jesus närmade sig Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde. Han hörde folk gå förbi och frågade vad som hände. Man berättade för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: “Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!” De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade bara ännu mer: “Davids son, förbarma dig över mig!”

Jesus sade till honom: “Du får din syn. Din tro har frälst dig.”

Luk18:35-39, 42


Hur mycket låter du dig påverkas av folk som bara går förbi, eller människor i din närhet? Den blinde mannen utanför Jeriko lät sig inte styras, det gällde ju Jesus och honom själv. Den förståelsen och den oböjliga viljan, förändrade hans liv totalt!  

Bön – tid för sammanträffande

“Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”

Jesu ord i Lukas 18:17


När jag läser Jesu ord ovan, påminns jag om hur jag själv alltid haft förmånen att få bära en enkel, barnslig tro, på Gud – jag tror faktiskt att många delar denna erfarenhet med mig. Tron på Gud har för mig alltid varit naturligt och självklart, i allt från minsta beståndsdel av nuet och det fysiska, till hela universums oändlighet. Men det var inte förrän i tonåren, som frågan om “Gud och jag” blev en fråga, ett erbjudande, som jag tog tag i.

Att jag tog tag i “frågan”, ledde till att Gud blev en levande, personlig verklighet. Medan Gud – före den dag då jag blev frälst – var en verklighet jag kände till, blev Han den dagen, konkret närvarande och deltagande i mitt liv. Från den dagen – en dag strax efter påskhelgen 1969 – är Han inte bara en “högre existens” – en “någon” vars verkliga innebörd jag fjärmat mig från – Han är den konkrete och deltagande Herren i mitt liv. Han är det inte genom mitt förtjänande, utan genom Hans kärlek, vilja och nåd.

Frågan om att känna till eller verkligen känna, är skillnaden mellan att vara religiös och att vara ett Guds barn. En religiös människa har en uppfattning om Gud. Ett Guds barn har tagit emot Gud och uppfattningen, har blivit en närvarande upplevelse.

Denna uppfattning av, är kanske inte alltid – ens för mig som ett Guds barn så konkret som jag önskar, men viljan, att inte bara känna till utan verkligen lära känna allt mer – är djupt rotad.

Och jag kan inte annat än att – grundat på min egen erfarenhet av gemenskap med Gud, under mer än 50 år – från djupet av mitt hjärta uppmana dig:

Tag emot Guds erbjudande om gemenskap. Vårda och vattna den genom stunder av bibelläsning, bön – i stillhet inför Honom. Hitta en hörna i ditt “livsrum”, där du regelbundet får vara ostörd med Honom.

Vad är mitt CV värt – inför Gud?

Berättelsen om farisén och publikanen Luk 18:9-14

Berättelsen ovan är berättelsen om, en vanlig hederlig människa. En om människa som levde enligt lagboken. Dvs som inte gjorde något som var förbjudet och som gjorde var som var påbjudet. Bibeln kallar honom farisé.

I samma berättelse finns också en annan människan, illa omtyckt. En person som man viskade bakom ryggen på. Som tagit tjänst hos okupationsmakten och drev in skatter och tullavgifter till den romerska stadskassan. Bibeln kallar honom för publikan.

Så vid ett tillfälle – det står inte om det var en vardag eller en högtid – kommer båda dessa till templet för att be.

Farisén skrider värdigt fram genom templet. Kanske finns där fler som han nickar åt och skänker ett högburet överseende leende. Det gäller ju att visa upp sig, utan att beblanda sig… Så ställer han sig mitt i helgedomen och deklarerar sitt CV inför Gud. Han berättar om andras synder – som han naturligtvis inte själv deltar i. Han berättar sitt regelbundna religiös fasta och sin oklanderliga lydnad till det påkallade givandet.

En tiodel av sin förtjänst! Så mycket ger han minsann. Mer behövs inte enligt lagen. Han ger inte för de fattigas skull, utan för att uppfylla lagen, för att därigenom få räkna sig som rättfärdig. Att hjälpen till de fattiga därmed bottnar i egoism, är inget han tänkt på.

Publikanen är en helt annan människa. Han skrider inte in templet, utan smyger in och ställer sig lite skym undan. Han har inget behov av att bli sedda av andra, inget CV som han vill skylta med. Han har ett behov av ett möte med Gud och av Guds nåd. 

Därför börjar han inte sitt möte med Gud genom att påkalla sitt eget CV. Han bokstavligt krymper ihop inför Gud. Varje cell i hans kropp vet vad de är i sig själva och han enda ord till Gud är: Gud var nådig mot mig, syndare.

Jesus säger om publikanen: Han gick hem rättfärdig!

Vi har alla behov av Gud! Men detta behov kan aldrig börja fyllas utan att vi är tömda på vårt eget – vårt eget CV.

Bara EN, är Medlaren!

Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus.

1 Tim 2:5


Att ha bra och goda förebilder och ledare är viktigt. Men dessa skall peka på Gud, inte på sig själva. Vi får aldrig ersätta vårt personliga förhållande till Gud, med ett idoliserat förhållande till någon ledare.

Vårt Gudsförhållande får aldrig gå genom mellanhänder. Våra ledares uppgift är att frigöra oss till gemenskap med Gud, genom Jesus Kristus – inte genom sig själva.

Därmed förstår vi att de “institutioner” och ledare som binder människor till sig själva och hävdar att människor enbart genom dem, kan ha gemenskap med Gud, är falska “inrättningar”. De är en fara och ett hinder för sann och äkta gemenskap med Gud. Den, kan enbart ske genom tro och överlåtelse till vår ende ställföreträdare – Jesus Kristus. Genom Honom blir Gud inte bara en Gud där ovan – aningsbar och nåbar enbart genom en kyrka – utan en Far och medvandrare, mitt i vår vardag.

Ingen ledare, ingen kyrka, kan frälsa en människa, enbart vägleda henne till ett personligt möte med Jesus. 

Jesus Emanuel

Guds Son har rivit sönder förhänget mellan människa och Gud! Enbart genom rening i Jesu blod kan vi bestå inför Guds Helighet.

Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss.

Matt 1:23


Jag vet inte hur man namnade sitt barn i Israel på Jesu tid, hur det var med tilltalsnamn, mellannamn och efternamn. I Matteus 1:23 berättar Guds Ord för oss om hur Josef, av Herrens ängel, gavs uppdraget att ge barnet, som Maria skulle föda, namnet Jesus.

Men i samma vers ser vi ytterligare ett namn på Guds Son. Matteus som skriver, hänvisar till Jesaja ord, att barnet – Guds Son – skall ges namnet Emanuel.

Jesus Emanuel – Guds Messias.

Har du lyssnat till vilken underbar predikan detta är: “Jesus Emanuel”. Det är svårt att hitta en predikan, mer koncentrerad på innehåll, trots så få ord: Herrens frälsning, Gud med oss. Det är med detta budskap, Guds Sons namn gläder och förlöser oss.

Gud älskar alla människor. Gud vill vara med alla människor. Guds famn är öppnad mot och för alla – men Han tvingar ingen och våra egna vägar når inte fram – trots bästa vilja och största ansträngning. 

In i Hans famn vandrar vi på Jesu förberedda väg – Herrens frälsning. Via Herrens frälsning når vi Emanuel – Gud med oss.

Guds Jesus släpper ut oss ur vår självorsakade fångenskap. Guds Emanuel – Guds närvaro i våra liv – blir Hans gåva. En gåva Han gjort allt för att ge oss.

När vi tar oss tid att läsa Guds Ord, förstår vi att det inte är Gud som stänger ute människan. Det är människans ovilja att förstå och acceptera sin situation, som begränsar och slutligen slutligt dömer henne.

Därför har jag den mest fantastiska sanningen att få dela. Jag får dela och summera det gladaste budskap som någonsin getts oss människor. Det budskap Gud ger oss genom sin Sons namn: 

Jesus är Den som friköper oss till gemenskap med Gud.