Steget ut

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser… Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud!

2 Kor 5:19-20


Jesus tog alla våra synder på sig – allas, alla synder!

Vi har ett nytt liv att gå ut till – in i. Dörren till det fängelse som binder oss är bortsliten. Alla har getts rätten att ta steget…

Men just det steget – steget ut – tar vi var och en själva. Vi förblir i fängelset, inte inlåsta, men ändå kvar, tills vi tar steget ut genom Hans försoning.

En nödvändig gåva – inte ett förtjänande

…hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. 

Rom 2:29

I Honom blev ni också omskurna, inte med människohand utan med Kristi omskärelse, när ni avkläddes er syndiga natur…

Kol 2:11


Detta är två starka ord vi behöver påminna först och främst oss själva om, men stundom också stötta varandra med. Vi och våra gärningar är inte på något sätt aktiva vid vår frälsning – men däremot beslutet att ta emot den!

När vi böjer oss inför sanningen om oss själva och Gud och accepterar att Hans nåd är vår enda räddning, sker ett under i oss och med oss. Vi avkläds vår gamla människa, som på grund av synd hittills utestängt oss från Guds gemenskap. Detta kallas Andens omskärelse och sker i kraft av vad Jesus Kristus gjort för oss genom sitt ställföreträdande offer – genom att ta vårt straff.

Vi behöver påminnas om detta, för att förstå att våra tillkortakommanden och misslyckanden inte kan radera vad Gud åstadkommit! 

Men vi behöver också vara tydliga i våra samtal med de som ännu inte fatta sitt beslut: 

Frälsningen är en personlig och medveten “kapitulation” inför Gud.

Frälsning är inte något vi ärvt via en äldre generations försorg. Detta kan vi invaggas att tro då några menar att barndopet är frälsande – en frälsningsakt.

Frälsning är inte heller det samma som intresse för kristen tro, och engagemang för kristen verksamhet och värderingar.

Frälsning är en personlig specifik överlåtelse av vårt liv till Gud. När den är gjord, kan ingen skilja oss från Gud, då ju frälsningen inte är mitt verk, utan Guds. Därmed behöver vi aldrig tvivla på vår frälsning. Om vi själva skulle åstadkomma frälsningen, skulle vi åter och åter ha anledningar att tvivla på den. Men nu är det Gud som frikänner och frälser oss. Då är våra eventuella tvivel inget annat än satans lögner, för att försöka begränsa oss att utvecklas till de redskap Gud vill forma oss till och bruka oss som. 

Finns det hopp för världen?

Nej! Men det finns ett underbart hopp för människan – när hon vänder sig till Gud.

“Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.”

Luk 21:26-28


Självklart får vi inte ge upp världen! Medan begreppet “rädda världen”, allt mer börjar känns som en utopisk hypotes, får vi inte glömma våra medmänniskor och deras lekamliga och andliga hälsa. 

Att börja punkta upp alla hot som seglar upp vid den närmande framtidens horisont är bortkastad tid – om man inte behöver väckas förnekelsens koma. Men där med är det inte det verkliga slutet vi ser, utan den verkliga upprättelsen. Vi är påväg mot den tidsmässiga punkt då Guds globala förvandling kommer att äga rum. Jesus skall komma åter, upprätta ordning enligt Guds kärleksfulla vilja och införa ett kommande tusenårsriket.

Därmed är det vi nu kanske kan uppleva som hopplöshet, inte vad det ser ut att vara, utan något Gud själv – genom sin Son – kallar för födslovånda, inför det ny.

När vi nu förstår det så – att det handlar om födslovåndor – vad är det då som skall födas? Jo, det som redan nu har liv, skall födas fram i ljuset. Dvs den nya världen, med den av Gud frälsta människan skall födas fram.

Som frälsta har vi därmed inget att oror oss för. Gud har, genom sin Ande, den stund vi blev födda på nytt, befruktat oss till att födas in i den nya världen – vi är all Guds barn, eller: Vi är Guds foster, i den kropp som nu omsluter oss.

Oavsett vad framtiden annonserar, oavsett vad som drabbar kroppen, är vi de mest tryggaste människor som finns! Vi har inte världens afton framför oss, ut Guds frälstas morgon. Detta faktum, denna möjlighet, måste få predikas – medan tid ännu är!

Vågar du?

Jesus lade fram en annan liknelse för dem: “Himmelriket är som ett senapskorn som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”

Matt 13:31-32

Vågar du göra med himmelriket,
vars entré är Jesu Kristi nåd och frälsning,
som mannen gjorde med senapskornet,
plantera det i ditt hjärtas trädgård? 

Det kommer att växa och förändra allt,
om du tillåter det.

Snacka corona eller evangelium

Men avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, och en Herrens tjänare ska inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. Han ska i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske låter Gud dem omvända sig, så att de kommer till insikt om sanningen och nyktrar till ur djävulens snara, där de hålls fångna så att de gör hans vilja.

2 Tim 2:23-26


När nu rapporter om hur vaccineringen skapar biverkningar börja komma, så låt oss som Guds barn undvika att fastna i de diskussioner som kommer att följa – även om det är viktigt att vara medvetna.

Paulus tal om hur ett oändligt, uppblåst och meningslöst diskuterande inte leder någonstans. Självklart kan vi ha åsikter om cronans orsak, effekter och motåtgärder! Men låt oss erkänna att det är svårt för oss “vanliga” att sålla fram vad som verkligen är sant och vad som är osant. Professor A hävdar en sak, men Professor B hävdar något som är tvärt om.

Vi måste komma ihåg att digitaliseringsteknik och internet innebär en oanad möjlighet både till information och till desinformation! Men med denna möjlighet flödar en flod av väl genomtänkta och välformulerade lögner. De saluförs via oerhört trovärdigt konstruerade “Breaking News” och “dokumentära” inslag. 

Lås inte oss – som Guds barn – driva på spekulationer om corona, på bekostnad av utrymme för evangelium.

Jag menar och är övertygad om att vi lever i en tid då möjligheten att svara upp på människors existensiella frågor och oro, för att väcka och leda dem till tro och frälsning, är unik och av sällan skådat slag. Låt oss vara medvetna om detta och bruka tid och möjlighet rätt.

Men, låt oss också vara medvetna om att detta kommer att orsaka andligt krig. Satan kommer att rasa och gör allt för att stänga de vägar som öppnar sig för verkligt livs förvandlande samtal. Vi får inte, i dessa dagar, låta oss utnyttjas att lägga kraft på att delta i och sprida meningslösa debatter, för då hjälper vi Satan att fördunkla och stänga ner de möjligheter som coronan ger oss.

Vi behöver be Gud om Hans ledning för att förstå hur vi skall agera nu.

Vår möjlighet till nyfödelse

I samma trakt  – där Jesus just fötts – fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. Men ängeln sade: “Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

Luk 2:8-12


Självklart är Juldagen, dagen då vi högtidlighåller Jesu födelse. Men det är också dagen då jag i ödmjukhet påminns om att jag, genom detta barn, fått möjlighet att födas på nytt, försonad till evig gemenskap med Gud.

Oberoende av vilken religion vi bekänt oss till, blir hälsningen och sanningen i detta barns födelse ställd på sin spets: 

Igen annan än detta barn öppnar dörren, till vägen, till Gud! 

Sanningen är att du, utan detta barn, är evigt förlorade och att du inte bara kan se på barnet ur traditionens mys-perspektiv – om Hans födelse inte skall förbli fruktlös för dig. Hans födelse, liv, död och uppståndelse, är den största gåva du erbjudits. 

Är du villig att ta emot den?  

Jul – 2020


Jesus sade: “Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!”

Mark 1:15


Få helger på året är väl fyllda av sådana kontraster som just jul. Där finns hos många känslan av trygghet, mysighet, tillhörighet. Men där finns också hos många känslan av otrygghet, olust och ensamhet. Känslomässiga kontraster, som inte bottnar i ekonomi och välstånd, utan utgör resonansen från det inre djupet.

Detta kan vara fyllt av Guds närhet, mitt i enkelhet, fattigdom och brist på mänsklig närhet. Men det inre djupet kan också vara ekande tomt, där Han stängs ute. Kanske tomheten ekar som mest mitt i storslagenheten, glamouren och vänkretsen.

För dig, som upplever att din källa är tom, kommer jag under julhelgens dagar, var morgon, böja mina knä inför Gud och be särskilt för dig, om välsignelse över din dag. Jag vet inte vem du är, men Herren känner dig!

Jag ber att din källa skall fyllas av Guds levande liv. Ett liv som inte mäts i utanpåverk och omständigheter, utan i trygghet av att Han är hos dig. Han vill att du upptäcker Honom, Han är mycket närmare än du tror, Han är inte mer än en bönesuck bort. Den sucken behöver inte vara välformulerad, inklädd i vackra ord. Han hör vad du menar, inte vad du stapplande och stakande formar.

Vi påminns var jul om Guds gåva till oss: Om Jesus Kristus och vad Han gjorde då Han tog konsekvensen av vår vilsenhet. Han öppnade dörren hem till Fadern. Nu har du möjlighet att ta emot gåvan, säga “ja” till Hans erbjudande. Det är ett val. Du har just nu all frihet att välja. 

Gud välsigne dig – Amen! 

Det gäller dig och Jesus

När Jesus närmade sig Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde. Han hörde folk gå förbi och frågade vad som hände. Man berättade för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, och då ropade han: “Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!” De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade bara ännu mer: “Davids son, förbarma dig över mig!”

Jesus sade till honom: “Du får din syn. Din tro har frälst dig.”

Luk18:35-39, 42


Hur mycket låter du dig påverkas av folk som bara går förbi, eller människor i din närhet? Den blinde mannen utanför Jeriko lät sig inte styras, det gällde ju Jesus och honom själv. Den förståelsen och den oböjliga viljan, förändrade hans liv totalt!  

Bön – tid för sammanträffande

“Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”

Jesu ord i Lukas 18:17


När jag läser Jesu ord ovan, påminns jag om hur jag själv alltid haft förmånen att få bära en enkel, barnslig tro, på Gud – jag tror faktiskt att många delar denna erfarenhet med mig. Tron på Gud har för mig alltid varit naturligt och självklart, i allt från minsta beståndsdel av nuet och det fysiska, till hela universums oändlighet. Men det var inte förrän i tonåren, som frågan om “Gud och jag” blev en fråga, ett erbjudande, som jag tog tag i.

Att jag tog tag i “frågan”, ledde till att Gud blev en levande, personlig verklighet. Medan Gud – före den dag då jag blev frälst – var en verklighet jag kände till, blev Han den dagen, konkret närvarande och deltagande i mitt liv. Från den dagen – en dag strax efter påskhelgen 1969 – är Han inte bara en “högre existens” – en “någon” vars verkliga innebörd jag fjärmat mig från – Han är den konkrete och deltagande Herren i mitt liv. Han är det inte genom mitt förtjänande, utan genom Hans kärlek, vilja och nåd.

Frågan om att känna till eller verkligen känna, är skillnaden mellan att vara religiös och att vara ett Guds barn. En religiös människa har en uppfattning om Gud. Ett Guds barn har tagit emot Gud och uppfattningen, har blivit en närvarande upplevelse.

Denna uppfattning av, är kanske inte alltid – ens för mig som ett Guds barn så konkret som jag önskar, men viljan, att inte bara känna till utan verkligen lära känna allt mer – är djupt rotad.

Och jag kan inte annat än att – grundat på min egen erfarenhet av gemenskap med Gud, under mer än 50 år – från djupet av mitt hjärta uppmana dig:

Tag emot Guds erbjudande om gemenskap. Vårda och vattna den genom stunder av bibelläsning, bön – i stillhet inför Honom. Hitta en hörna i ditt “livsrum”, där du regelbundet får vara ostörd med Honom.

Vad är mitt CV värt – inför Gud?

Berättelsen om farisén och publikanen Luk 18:9-14

Berättelsen ovan är berättelsen om, en vanlig hederlig människa. En om människa som levde enligt lagboken. Dvs som inte gjorde något som var förbjudet och som gjorde var som var påbjudet. Bibeln kallar honom farisé.

I samma berättelse finns också en annan människan, illa omtyckt. En person som man viskade bakom ryggen på. Som tagit tjänst hos okupationsmakten och drev in skatter och tullavgifter till den romerska stadskassan. Bibeln kallar honom för publikan.

Så vid ett tillfälle – det står inte om det var en vardag eller en högtid – kommer båda dessa till templet för att be.

Farisén skrider värdigt fram genom templet. Kanske finns där fler som han nickar åt och skänker ett högburet överseende leende. Det gäller ju att visa upp sig, utan att beblanda sig… Så ställer han sig mitt i helgedomen och deklarerar sitt CV inför Gud. Han berättar om andras synder – som han naturligtvis inte själv deltar i. Han berättar sitt regelbundna religiös fasta och sin oklanderliga lydnad till det påkallade givandet.

En tiodel av sin förtjänst! Så mycket ger han minsann. Mer behövs inte enligt lagen. Han ger inte för de fattigas skull, utan för att uppfylla lagen, för att därigenom få räkna sig som rättfärdig. Att hjälpen till de fattiga därmed bottnar i egoism, är inget han tänkt på.

Publikanen är en helt annan människa. Han skrider inte in templet, utan smyger in och ställer sig lite skym undan. Han har inget behov av att bli sedda av andra, inget CV som han vill skylta med. Han har ett behov av ett möte med Gud och av Guds nåd. 

Därför börjar han inte sitt möte med Gud genom att påkalla sitt eget CV. Han bokstavligt krymper ihop inför Gud. Varje cell i hans kropp vet vad de är i sig själva och han enda ord till Gud är: Gud var nådig mot mig, syndare.

Jesus säger om publikanen: Han gick hem rättfärdig!

Vi har alla behov av Gud! Men detta behov kan aldrig börja fyllas utan att vi är tömda på vårt eget – vårt eget CV.