Guds rike…

26 november 2020

…liknar ett senapskorn som en man tar och sår i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna.

Luk 13:19


När Guds rike, genom trons kraft, får planteras i oss startar ett mirakel. Detta mirakel är likt ett senapskorn.

Vi vet inte hur den process som startas upp genom tron går till. Men vi vet genom Jesu Ord, att det är Guds Ande som styr den. Vi kan därför var övertygade om att den fortgår, även om vi inte ser att detta “senapskorn” – just i ögonblicket när vi betraktar det – växer.

Tycker du trons liv är utan resultat?

Fortsätt vattna, med “bönen och ordet”, även om du inte ser omedelbara resultat – just nu.

Att bli ett Guds senapsträd kan göra ont, ta tid, passera perioder av tork, stormar, angrepp, kyla… Men processen fortgår. För när Gud tillåtits plantera, fullbordar Han alltid Sitt verk till fullkomning.

“Resettad”

Nikodemus sade: “Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: “Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.

Joh 3:4-5


Att komma till tro är inte att “ta sig själv i kragen” – det innebär tvärt om – att släppa den och låta Gud ta tag i den.

Vi kan inte, med alla våra försök till förbättring, frälsa oss själva. Den förändring som verkligen behövs för att lyfta oss, är en mycket djupare process än att bara förändra sitt handlande och sina tankar.

Den processen handlar om en inre nyfödelse. Det skeendet kan vi själva inte åstadkomma.

För att tala ett modernt språk, kan man likna detta vid det som sker när någon gör en resett av en datorstyrd process. 

När man gör en resett gör man det för att man inser att det är dags att sluta leta fel och försöka göra justeringar – “laga och lappa” en process som omöjligt kan repareras. Processen har oåterkalleligen skadats eller infekterats. Det finns bara en utväg: Resett.

En fullkomlig resett stoppar all pågående exekvering och minnen raderas. Det ursprungliga programmet läses in och allt startar på nytt – rent och felfritt.

När människan blir frälst – resettad – sker en fullkomligandlig “omstart”. Det som sker i människan är ett verk av Guds Ande, möjligt genom Jesu Kristis ställföreträdande offer och bemyndigat av Gud.

Det som händer är omöjligt att förklara. Men vi får genom tro – Bibeln ljuger inte – var fullt övertygade om att Gud frälser var och en som ber Honom göra detta.


Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Joh 3:16

Skyll inte helvetet på Gud

Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. 

ur Jes 53:6

Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus. Av nåd är ni frälsta!

Ef 2:4-5

Är det verkligen så att Gud kastar människan i evigt helvete, till trots, att människan levt ett “hyggligt” liv – eller kanske bättre? Vi måste börja vid syndafallet för att förstå.

När Adam och Eva gör uppror mot Gud, blir hela mänskligheten “insyltad” i detta uppror. Det är med detta som bakgrund – upproret mot Gud – som Gud visar bort människan från Edens lustgård. Där finns ju livets träd och människan fråntas, genom detta bortvisande, möjligheten att föreviga ett evigt jordiskt liv i uppror, dvs synden.

Är det alltså egentligen Adams fel allt, detta med helvetet? Kan vi inte bara peka finger mot Adam och säga: “Det var han som började, jag är utan skuld!”

Nej, det är inte så enkelt, för vi bär alla – bevisligen –  upproret inom oss och för det vidare. Det är bara vår ovilja att inse sanningen, som får oss att vilja skylla på Adam. Vi kan inte avsäga oss de tydliga fakta – även om vi pekar på Adam – som ständigt tar sig uttryck i fortsatt uppror.

Det är för att ställa oss mot väggen inför det vi vill blunda för, som Gud gav oss lagen.

Upproret – synden – avspeglar sig ju ständigt i vårt dagliga handlande, även om vi låtsas vara omedvetna om det. Det är inte bara Adam som syndat , det är du och jag som gör det idag. Genom lagens ord överbevisas vi om detta: Vi för ständigt upproret vidare, vidare och vidare – vi lever inte som Gud vill! 

Lagen är alltså vår ögonöppnare, vårt avslöjare, vår överbevisare om att vi deltar i upproret. Vi låter ju oviljan att följa den, fortlöpa i vårt handlande. Och hur vi än försöker skylla på Adam, överbevisar lagen oss om att vi – jag och du – både i tanke och handling deltar i och för Adams uppror vidare.

Vi överbevisas alltså, genom lagens bokstavliga bud, att vi om och om igen väljer bort Gud och där igenom, i egen kraft och vilja, vandrar mot helvetet – existens utan Gud. 

Att synda måste därför förstås, inte som att första hand att bryta mot lagens bud, utan att göra uppror mot Gud. Detta uppror var till redan före lagen och lagen blev dessa bokstavliga avslöjare. För uppror mot Gud avslöjas genom överbevisning om upproriskt som växer fram ur upproriska tankar och upproriska beslut – dvs synd. Synd avslöjas av lagen och synd kan aldrig bestå inför Gud. 

Därför gavs lagen, för att vi skulle bli medvetna och söka Guds nåd. Vi kan inte påstå att Gud kastar människan i helvetet, vi vandrar dit i egen kraft, under förnekelse av sanningen. 

Gud älskar människan. Gud vill inte människans död. Gud vill hennes eviga väl. Gud avslöjar vart människans väg – uppror leder henne och Gud räcker henne nådens hand, genom Jesus Kristus, den ende som kan förlåta henne och omdirigera hennes förblindade vandring.

Är då lagen utan annan mening än att vara ett “bevismaterial”? Nej, lagen är också vårt “rättesnöre” – gentemot Gud och varandra – men den har igen rimlig möjlighet att rädda. Dess viktigaste avsikt är att göra oss medvetna om vårt behov av Guds frälsning. 

Herren ropar:

Gå in under blodet med allt!


Jag har en hälsning. Jag skriver den rakt av som den formades för mig.

Ni skall söka Herren medan han låter sig finnas! Det kommer mycket snart en svår tid över jorden. En tid då det blir svårt att vara Guds barn, men ännu mycket svårare att bli ett Guds barn.

Därför måste:

  • Blodets kraft predikas.
  • Blodet är det enda som håller.
  • Blodet får aldrig förnekas, förringas eller av oss själva betraktas eller framhållas som ett alternativ.

–Ve dem, säger Herren, som inte förkunnar blodet som enda vägen i denna tid!

–Mina barn, säger Herren, klä er i blodet, klä hela ert liv i blodet. Sök inte gömman något utanför min Sons blod, då öppnar ni upp för Satan att krossa era hjärtan. Allt måste in under blodet! Kan det inte komma in där måste ni lämna det omedelbart! Tiden är kort, och det finns inte rum mer för era privata nischer, där jag inte får tillträde. Allt måste in under blodet – eller rensas bort!

Skyldig

Vad anser ni?” De svarade: “Han förtjänar döden!”

vers 66 ur Matt 26:57-68

*

_____

Nej! Han var inte skyldig till döden, inte till något. Och när som helst, kunde han förgjort dem som i högmod grep, dömde, hånade och korsfäste Honom – men nej.

Han gick vår väg, i vårt ställe – till dess slut. Så att vi skulle kunna gå in på Hans väg, den nya vägen och enda – renade och skuldfria.

Men vi kommer inte in på den vägen utan att först passerat genom Hans helande sår. Inför den passagen måste vi själva bli små, tömda på eget, avskalade och nakna och ta emot en ny klädnad.

Låt oss inte nu på nytt solka ner den, med världens lockelser och smuts.

Kristen tro och Kristi frälsning – 6

Hur blir man frälst?

*

Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig. 

Ef 2:8-9

_____

Det är varken gärningar, ords formulering, utvalda platser eller människor som frälser – inte heller våra känslor! 

Du behöver inte läsa någon för formulerad bön. Inte besöka ett möte, en kyrka eller ett kapell. Inte ha en präst, pastor eller evangelist vid din sida.

Du kan bli frälst, ensam där du är, i ett omdelbart NU!

Frälsningen sker genom vårt överlämnade av oss själva i Herrens händer.

Då kan visserligen “vår närhet” vara till hjälp, men den kan inte frälsa. Du kan inte “köpa” dig den via medlemsskap, genom rikliga offer eller bikt. Du blir inte frälst genom en prästs “mässande” över dig.

Det är ditt hjärtas bön till Jesus Kristus, som öppnar för frälsningens skeende i ditt liv. 

Att blir frälst är att i hjärta “säga” till Jesus: Jag vill vara Guds barn och väljer Dig som min frälsare och Herre.

Detta kan ske när du vill – just i denna stund! Så vänta inte – ingen av oss vet ngt om våra framtida möjligheter. 

Men låt dig inte skrämmas till frälsning – även om detta beslut är avgörande för evigheten – utan låt dig lockas till  ett fullödigt liv i trygghet och gemenskap med livets Skapare.

Kristen tro och Kristi frälsning – 5

Jesus – enda vägen!

*

Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern.

1 Joh 2:23

_____

Framstående teologer och ledare menar idag att all tro leder till en och samma Gud: FEL!

Sanningen är att det finns bara en vägen till Gud, den heter  Jesus Kristus.

Satan har konstruerat många vägar, dessa leder till honom själv och fördärvet – så har det varit ända sedan syndafallet!

Man kan inte vara Bibeltrogen och bära ett annat budskap. Gör man det, är man en falsk profet! En gemenskap, som har en sådan ledare, skall man hålla sig borta från. 

Att bekänna Sonen, är ngt annat än att bara betrakta Honom!

Kristen tro och Kristi frälsning – 4

Varför behövs Jesus Kristus – 2

*

Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg

Jes 53:6

_____

Det finnas en grundläggande skillnad mellan judendom, kristendom och islam – berättelserna om Jesus!

Synd handlar, i kristen tro, inte enbart om att göra rätt – synd handlar om uppror – mot Gud! 

Liknar vi syndafallet vid ett mynt, får det två sidor. På ena sidan stå “Synd” graverat – den skall vi bearbeta! Men på andra sidan står “Gemenskap bruten” – detta kan vi aldrig slipa bort!

Enligt judedom och islam är vi ålagda att “jobba” med oss själva. I syndafallet tog vi oss kunskap om gott och ont. Men detta är – i kristen tro – bara halva sanningen. Det finns ett skeende i syndafallet vi aldrig kan utplåna – vi har kapat vårt gemenskap med Gud.

Enligt judedom och islam “behövs” inte Jesus – som frälsare. Vi har lagen att följa och genom den frälsa oss själva. 

Men i kristen tro förstår vi att inte ens jordens felfriaste människa når Gud – gärningarnas väg. I syndafallet finns en syndafallsskada, som enbart Gud själv, genom Hans Son – Jesus Kristus – kan hela.  

Kristen tro och Kristi frälsning – 3

Varför behövs Jesus Kristus – 1

Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: “Han är min älskade Son. Lyssna till honom!”

Mark 9:7

_____

Vi behöver förstå detta för vår egen skull och för att kunna svara på frågor människan ställer angående synd och frälsning. Särskilt i “upplysningens” och religions synkretismens tid.

Låt mig först jämför judedom, kristendom och islam.

Gemensamt: 

  • All tre religionerna är monoteistiska: Vi har alla bara en gud, inte flera.
  • All räknas som Abrahamitiska: Men efter Abraham uppstår en strid om vem som fått “löftet” – är det Ismael (islam) eller Isak (judendom och kristendom).
  • Alla har en skapelseberättelse och berättelse om syndafall. Islams skiljer sig något medan judendom och kristendom är identiska.

Skillnaden:

  • Judendom och islam “behöver” inte Jesus Kristus som frälsare. Judendomen vänder Jesus ryggen, islam omnämner Honom, men det blir snarare till en hädelse.
  • För mig som kristen är Jesus Kristus min personlige frälsare, Guds Son och absolut nödvändig.