DU – är en MÖJLIGHET

Så har vi återigen fått säga “Farväl!” till ett avslutat år
och “Välkommen!” till ett nytt.
Jag vill därför börja detta inlägg med att önskad dig:

 Guds Rikaste Välsignelse

inför detta, de nya möjligheternas år

 


Därefter gick Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. En stor skara från staden gick med henne.

När Herren såg henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: “Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: “Unge man, jag säger dig: Stå upp!” Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor.

Luk 7:11-15


Det var tidigt på morgonen, onsdagen den 30 december, som jag frågade Gud efter en hälsning att dela med dig. Jag fick den ganska omgående, först i form av en enda mening: “Både din förmåga och din oförmåga är en till gång för Gud!” och en stund senare påmindes jag om berättelsen om vad som hände vid staden Nains port och om änkan och hennes son.

***

Vad har du och jag för förmågor att lägga i Jesu händer? 

Många skulle kanske kunna göra en lång lista och hitta mycket att välja mellan, kanske kan man sjunga, spela instrument, leda samlingar, predika… Kanske har man lätt att samtala med folk man möter. Kanske har man möjlighet att bjuda hem människor. Ja jag vet, att just nu – med tanke på corona – är vi alla begränsade, men jag hoppas du förstår vad jag menar. Vissa har uppenbara förmågor, andra – som jag och kanske du – tänker ibland: “Vad kan jag göra? Kan jag göra något överhuvud taget?”

I detta sammanhang, då vi känner oss hjälplösa inför vår egen oförmåga, kommer rubriken, längst upp över detta inlägg, och berättelsen om änkans son till tröst och hjälp. För vi är ju ändå alla förmågor, i Jesu händer.

Hur passar då berättelsen om änkans son in i detta påstående?Kanske har du redan räkna ut det, men om inte, så låt mig få berätta hur jag kan se på den. 

Den unge mannen, som bärs ut genom porten är avliden. Han har varit sin mors – änkans – stöd och framtida trygghet. Nu är han, i ordets bokstavliga bemärkelse, en bild av fullkomlig oförmåga. Men just i detta tillstånd, gör Jesu honom till ett exempel på hur Han, Jesus, kan göra en uppenbar omöjlighet, till en mirakulös möjlighet.

Du och jag, har just lämnat porten, som leder ut ur det gamla året och gått in ett nytt. Vårt nya år ligger öppet och oprövat. Låt oss inte begränsa det med vår oro över vår oförmåga. Låt oss lägga oss själva i Jesu händer och tacka – i trosvisshet tacka Honom. För om Han kan väcka döda till liv, och gör det fullkomligt omöjliga till möjlighet, så vet vi – och har rätt att tacka Honom för – att Han förmår göra på samma sätt, också med det lilla jag och du är och har.

Amen!

Vi har ett hopp!

20 november 2020

Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då ska ni också få jubla och vara glada när han uppenbarar sig i sin härlighet.

1 Pet 4:13


Jag tror många människor önskar en bättre värld, fri från sjukdom, olyckor, lidande, orättvisor… De flesta ser nog detta som en utopi – men det är det inte för Gud!

Gud kommer att återställa allt – utrota det onda.

Som Guds barn ser vi fram emot detta. Tills dess får också vi lida – kanske värre än andra. Men vi ser fram emot den dag då vi i evighet, skall få jubla inför Herren.

Var inte rädd

19 november 2020

Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.

Luk 12:32


Ordet “beslut” ovan översätts också med “behagat” – Gud handlar inte med oss av plikt, utan för att Han älskar.  Smaka på tanken: Jesus dog inte för att han måste, Jesus dog för att Han älskade och älskar.

“O vilken kärlek, underbar, sann! Aldrig har någon älskat som Han.” diktar Lina Sandell-Berg.

Vi lever mitt i denna kärlek. Låt oss be att den blir grunden för våra tankar, våra ord och vårt handlande.

Det jordisk och det himmelska

17 november 2020

I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden.

Heb 11:13


I bland kan talet om “vårt hemland” – med avs på det himmelska –  låta som en verklighetsflykt och vi skall självklart leva här och nu! Men låt oss inte bygga fast allt i vad denna världen ger oss. 

Vad denna världen kan ge, kan den också snabbt ta ifrån oss. Medan vårt himmelska är fast förankrat i Gud.  

Änkas mynt – hjärtats förmögenhet

9 november 2020

Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den… en fattig änka och lade i två små kopparmynt, ett par ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: ”Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 

ur Mark 12:41-44


Berättelsen om änkans gåva ger oss hopp. Det är inte min mängden, i förhållande till andras mängd som räknas.

Gud förväntar sig inte att vi gör och ger vad vi inte kan, men att vi ger det vi ger med hjärta.

Guds rike här och nu

5 november 2020

Bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er.

Luk 10:9


Det är inte bara Kanans tungomål och uttryck detta. När Jesus säger, som i Matt 4:17: ”…himmelriket är nu här”, är det sanning och verklighet.

Vår värld kanske inte ser ut som något himmelrike. Men det vi ser är bara en del av alltet.

Vi kan jubla och vara glad! För mitt i allt är vi redan infogad i Guds och himmelens rike.

Liten är stor

3 november 2020

“Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Den som är minst bland er alla, han är störst.”

Luk 9:48


Den som otvunget och utan beräkning har omsorg den minsta, har där igenom omsorg om vad Jesu har omsorg om. Den som har omsorg om vad Jesus har omsorg om, har också omsorg om vad Gud har omsorg om.

En enkel uppgift i Guds rike, som kanske helt saknar status, är därmed stor i Guds ögon. För det är inte uppgiftens storslagenhet som skapar ”storheter” där, utan hjärta och trofasthet också i det enkla.

Tacksamhet

2 november 2020

Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan.

Kol 3:16


Tacksamhet bygger upp! Guds Ord uppmanar till att tack och till tacksamhet. Första och största källan till tacksamhet är vår frälsning och relation med Gud.

Motsats till att vara tacksam är att vara otacksam. Många gånger bottnar detta i avundsjuka.

Vi måste vara medvetna om att vi påverkas, både fysiskt och psykiskt, av hur vi väljer att leva: i tacksamhet, respektive otacksamhet – i förnöjsamhet, respektive avundsjuka?

Tron – en övertygelse

30 oktober 2020

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.

Heb 11:1


Ganska ofta framställs tron som något som har med känslor att göra, om hänryckning och stämning. Men verkligheten är att tron är en övertygelse. ”Tron” är något man medvetet bestämmer är rätt, sätter sin tilltro och tillit till.

Om du i denna stund, eller i perioder av ditt liv, tycker att din tro känns svag, så är Herrens hälsning till dig:

”Håll fast vid din tro som en övertygelse, inte som någon svallande, eller fördunklad och flyktig känsla.”