Torah gäller ännu – 3

Kyrkans “kristna” ikoner

Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud. 

2 Mos 5:4-5

_____

Det vore inte svårt att peka ut en kyrka – en världskyrka – som lägger stor möda vid att bryta just detta bud – men den kyrkan utpekar sig själv. Nej, du och jag skall se till oss själva och agera utifrån frågan: Låter vi tradition och religiösa mönster gå före Gud?

Budet ovan beskriver två delar: 

  • Ett fysisk föremål, större pjäs eller dylikt 
  • Ett religiöst agerande 

Det fysiska ger Guds Ord oss flera exempel på:

  • En avgjutning (2 Mos 24:17)
  • Bild, staty, sten med inhuggen bild (3 Mos 26:1)
  • Utskuren bild 5 (Mos 27:25) 
  • Det kan förställa en man, en kvinna, djur, fågel, kräldjur, fisk, solen, månen, stjärna – (5 Mos 4:15-17)

Till detta föremål, kopplas ett religiöst agerande och en tron på att vårt “agerande” inför föremålet påverkar våra liv. Detta agerande ger oss texten i inledningen ovan direkta exempel på: tillbedjan och tjänande. Tjänandet är ett rituellt handlande, sådant beskrivs i berättelsen om gudlkalven (2 Mos 32:6), inför denna åt man, drack och förlustade sig. Och inför den stora statyn på Duraslätten, skulle folk knäböja – visa vördnad och tillbedjan (Dan 3:5).

Kanske behöver vi var och en fundera över ev religiösa mönster i våra liv. I vissa kyrkosammanhang är dessa mönster övertydliga… men kanske finns det också i våra enskilda liv, handlingsmönster som står som ersättare för sann Gudsgemenskap.

Torah gäller ännu – 2

SvEriges kristnas andra gudar

Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.

2 Mos 20:30

_____

I Sverige, bland Guds barn, finns andra gudar, en av dem är
övermåttans gud.

Den guden lockar med överflöd och överkonsumtion på många områden.

Den guden kräver stora offer för att bli bönhör: tid, engagemang, kraft… och den kräver att allt detta tas från vad som skulle ges åt Herren.

Herren är – för många av Guds barn inte längre Herren – det är istället konsumtion och status, som blivit gud för många. Utan att märka det – för den församlings-sociala omgivningen, lever ofta ut samma guds lockelser – är Gud inte längre Gud, utan en gud, vid sidan av andra.

Åt denna gud offrar man sin kraft och sitt hjärtats engagemang.

Guds barn i Sverige: 

Tänk om! Vänd om!

Torah gäller ännu – 1

Inledning

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett.

Matt 5:17-18

_____

Det jag skriver här nedan skriver jag till oss som kallas oss frälsta. Det berör hur vi skall betraktar budorden.

När Jesus talar om lagen, avser Han Torah, dvs de fem Moseböckerna. Lagen innehåller skapelsens och Israels historia, fram till mitten på 1200-talet f.Kr. Thoran kan förstås som undervisningen – grunden för judendom och kristendom. Men den innehåller mer än historia. Den innehåller erfarenheter, berättelser om Guds handlande och budorden – regler för hur vi skall leva och handla.

Runt dessa regler – jag tänker på “Tio Guds Bud” – vill jag stanna upp. För det är inte – som några hävdar – att buden, genom Jesu offer, fått sitt slut. Nej, inte det minsta lilla tecknet – som “pricken över i” – skall utelämnas. Budorden får inte förringas eller ges annorlunda innebörd. Torah innehåller buden och buden står fast och vi skall följa dem!

Vad är det då Jesu förkunnar om lagen?

Lagen är fullbordad, dvs straffen en betalda. Men lagen är inte upphävd  – utraderad – bara för att straffen “i förväg” betalats.

I Torah finns regler för hur brott mot Torah skall sonas: Lagar och påföljd. 

När en regel bryts, startar en process som inte avslutas förrän straffet för den begångna handlingen uppfyllts, när straffet är sonat är lagens process avslutad – brottet är sonat och lagens krav uppfyllt.

Vi kan alltså aldrig “krypa ur” lagens ordning, med motivering att den inte gäller. Genom tron är vi befriade från straff. Men befrielsen får aldrig för oss bli en ursäkt för att acceptera frihet från att följa budorden. Det är att “synda på nåden”.

När vi nu vet att Jesu offrat sitt liv för oss. Låt oss då visa vår tacksamhet genom att i allt, på allvar, försöka följa lagen efter bästa förmåga. Vi kommer aldrig bli fullkomliga och skall inte låta oss slås ner av misslyckanden. Men vi skall jobba med oss själva – med Guds vilja som vårt mål. 

Gog? (2)

Gog i Ryssland?

Och jag såg ett vilddjur komma upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och tio kronor på sina horn, och hädiska namn på sina huvuden.Vilddjuret som jag såg liknade en leopard, och det hade fötter som en björn och ett gap som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och stor auktoritet. Ett av dess huvuden såg ut att ha blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts.

Upp 13:1-3

_____

Det jag i detta inlägg vill peka på är sista meningen ovan. Jag vågar inte kalla det “hälsning”, vågar inte säga att Anden gett mig tanken, utan kallar detta bara en fundering. Därför är jag tacksam för kommentarer. Inge behöver känna att denne “trampar mig på tårna” om det framförs kritik.

_____

Jag nämnde, i mitt förra inlägg om Gog, att talet om honom tog slut när Sovjetunionen upplöstes, vilket fick en symbolisk bekräftelse när muren mellan Öst- och Västtyskland föll, 9 november 1989.

Luften gick ur de som kallat Sovjetunionens president för Gog och angivit Sovjet som det rike – längst upp i norr – som skulle anfalla Israel i ändens tid. Belackarna till denna tanke fick ju till synes rätt och talet om Gog dog ut.

Men hur mycket förändrades?

På kartan är skillnaden:

Sovjetunionen
Ryssland

I siffror är skillnaden:

  • Ytmässigt: Sovjet var på 22 milj km², Ryssland är på 17 milj km².
  • Befolkningsmässigt: Sovjet hade 293 milj inv, Ryssland har 142 milj inv.
  • Men styrkemässigt – militärt: ???

Ryssland är inget “lilleputteland” (särskilt inte militärt) vilket många, efter murens fall velat förpassa det till, särskilt med avseende på profetior. 

Guds förutsagda skeenden ändrar vi inte. Jag skulle vilja uppmana: “Håll kvar ett öga på Ryssland!” Björnen är inte död, har kanske inte givit upp. Hans huvud kanske just nu läks, bak vår egen glömskas mur, för att med våldsam kraft åter göra sig påmint – som ett av Antikrists huvud? 

“Vad jag har sagt skall ske”

I dag blir ett något annorlunda inlägg. I stället för att börja med ett kort Bibelord och några tankar runt detta blir det tvärt om – av den orsaken att jag uppfattar att Herren vill ha det så.


Herrens ord kom till mig (Hesekiel): ”Män­niskobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna? 

Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Jag ska göra slut på det ordspråket, så att man inte mer ska använda det i Israel. Tala i stället så till dem: Tiden är nära då alla profetsynerna ska fullbordas. Inga falska profetsyner och inga förföriska spådomar ska mer finnas i Israels hus, för jag, Herren, ska tala. Det ord jag talar ska ske, utan dröjsmål. Ja, du upproriska folk, i era dagar ska jag tala ett ord och låta det bli verklighet, säger Herren Gud.”

Herrens ord kom till mig (Hesekile): ”Männi­skobarn, se, Israels hus säger: Synen han ser gäller dagar långt borta, han profeterar om avlägsna tider. Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Inget av det jag har sagt ska dröja längre. Det ord som jag talar ska gå i uppfyllelse, säger Herren Gud.”


Hes 12:21-28

Gog? (1)

”Människobarn, vänd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot storfursten över Meshek och Tubal, och profetera mot honom och säg: Så säger Herren Gud: Se, jag är emot dig Gog, du storfurste över Meshek och Tubal.”

Hes 38:2-3

_____

Vem är Gog? Frågan har intresserat mig läng! Det är tyst om honom, men han har varit betydligt mer omtalad i tidigare. Under kalla kriget var han utmålad av flera som Sovjetunionens ledare: Gog i Magog – Sovjets högste ledare i Moskva. Så föll Sovjet samman och talet om Gog klingade av. Den förståelsen – och därmed intresset för Gog – ville ingen kännas vid.

Men frågan om Gog är inte död. Bara för att en “lära” fick ett oväntat slut, står orden om Gog kvar i Guds Ord. De är inte många men de finns. Några står i Hesekiel i GT, några i Uppenbarelseboken, NTs sista bok.

Vem är han och varför är han?

Min funderingar är funderingar och mycket initiala och ytliga – kanske borde detta inlägg inte skrivits. Men frågorna om Gog lämnar mig ingen ro. Jag tror han är en av nyckelfigurerna i ändens tid – därmed i vår tid.

Har du tankar kring Gog, får du gärna dela dem med mig (oss). Klicka på länken till kommentarer till vänster under rubriken och berätta vad du ev vet eller hur du funderar.

Judarna – Guds älskade tjänare (7)

Fikonträdet som knoppas

Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta hända, att han är nära och står för dörren. Jag säger er sanningen: Det här släktet ska inte förgå förrän allt detta sker.

Mark 13:28-30

_____

När Jesus profeterat om det vi i historien ser som förgången tid – diasporan. När tiden därefter förrunnit, i runt 1900 år – från ca år 70 e.Kr. till våra dagar – förverkligas ett nytt skeende i Jesus profetiska förkunnelse.

Fikonträdet har vissnat – ✔️.

Fikonträdet har legat i dvala – ✔️.

Fikonträdet som skulle knoppas, har burit knoppar -✔️.

Det finns olika tankar runt när detta knoppande skulle skett. Någon menar att det var 1948, när Israel uppstod som nation efter århundraden i dvala. Någon menar att det var 1967 när Israel – genom ett av Gud välsignat försvarskrig – åter kom i besittning av delar av Jerusalem.

Personligen tänker jag att “kvisten blev mjuk och bladen sprack ut” 1948, det var ju då som Israel med synbar tydlighet fick liv igen.

Med detta skeende har Gud tydligt synliggjort judarna som bärare av Hans utväljande och löfte. Judarna är det folk, genom vilket Han handlar till hela mänsklighetens välsignelse.

Detta skeende bär också annan profetisk hälsning: “Det här släktet ska inte förgå förrän allt detta sker.”

Det här släckte pekar på att “den specifika generation” som får se det, är den generationen skall få se allt detta. Och i allt detta ligger löftet om Jesu återkomst.

____

Not: Därmed avslutar jag denna serie om judarna som Guds utvalda folk. Den som av någon anledning vill säga sig vara ersättning för judarna har fått Guds Ord felaktigt förkunnat för sig. Är DU en av dem? Sök dig bort från den gemenskap där du lärts in i denna falska lära.

Judarna – Guds älskade tjänare (6)

Fikonträdet – som vilar

Så kommer över er allt rättfärdigt blod som har spillts på jorden, från blodet av den rättfärdige Abel till blodet av Sakarja, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret. Jag säger er sanningen: Allt detta ska komma över det här släktet.detta sker

Matt 23:35-36

_____

Jesus exemplifierar, genom sitt handlande med fikonträdet, vad som skall ske med Israel och judarna. Senare förtydligar Han i ord: 

“Se ert hus kommer att stå öde.” (Matt 23:38)

När Jesu använder ordet “släktet” ovan, är det inte frågan om människosläktet i stort eller om människosläktet i en större tidrymd. Nej ordet spetsas till så man skall förstå det som en specifik, kort, tidsrymd: en generation. Och det blir i historiskt ljus “kusligt” sant.

När Jesu säger detta har vi av skäl att tro att Han är drygt 30 år – troligen 33. Vi har också skäl att tro att Han inte föddes år 0, utan 2 år f.Kr. Därmed kan vi anta att Han uttalar orden ovan ca år 35 e.Kr.

År 70 e.Kr. – inom tids begreppet en generation – förstörs templet fullkomligt! Vid den tiden påbörjades judarnas fördrivning från sitt land – diasporan. 

Fikon trädet vissnade – men dog aldrig! I judarnas och Guds hjärta levde det, men vilade – år efter år efter år… medan vi hedningar nåddes och ännu en kort tid nås av evangelium – tills vi, till antal, är fulltaliga.  

Ersättningsteologin har ingen makt över Guds beslut!

Judarna – Guds älskade tjänare (5)

Fikonträdet – som vissnar

Han såg ett fikonträd vid vägen och gick fram till det, men fann inget annat än blad på det. Då sade han: “Aldrig mer ska det komma frukt från dig.” Och genast vissnade fikonträdet.

Matt 21:19

_____

Hur kommer det sig att ersättningsteologin fått fäste inom vissa grupper? Kanske är det fikonträdet som vissnar som skapt grogrund och näring till detta. Jesus säger enligt många översättningar: “Aldrig mer…”.

Varför man väljer den översättningen går jag inte in på här. Men grundordens översättning till “aldrig mer” är inte självklart rätt. Orden måste – och här har vi nutidshistoria som facit – översättas med:

“För en lång period (alt tidsålder, alt oöverskådlig tid ) skall du inte bära frukt.”

Jesus säger alltså inte – när vi förstår Hans profetiska handlande med fikonträdet – att Israel skall bli förskjutet och judarna är förskjutna. Han säger de kommer att “pausas”. Och vi vet, att de gör det för att hedningarna skall få sin tid. Men judarna finns hela tiden med, det är inte så att de dör och är borta ur Hans planen, förskjutna som Hans utvalda folk. De är olivträdet i vars stam vi – hedningar – nu ges möjlighet att inympas, genom Guds nåd.

Och om roten är helig, är också grenarna heliga. Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

ur Rom 11:16-18

Judarna – Guds älskade tjänare (4)

Guds orubbliga välsignelse

 Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte. Nu ska ert hus lämnas öde,  för jag säger er: Härefter kommer ni inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.

Matt 23:37-39

_____

Judarna, i Guds plan för hedningarnas frälsning, är oersättliga. De är och förblir Herrens tjänare.

Tiden för hedningarnas frälsning kallas nådens tid. Den sammanfaller planmässigt med att Israel och Jerusalem fråntas judarna, medan dessa fördrivs. Det är framför allt två historiska steg som utgör skeende i detta:

  • Jerusalems förstöring, då templets bryts ned fullkomligt år 70 e.Kr.
  • Judarna förbjuds år 132 e.Kr. att bo i Jerusalem.

Med detta vissnar fikonträdet, symbolen för Israel, det judiska folkets hemland

Men det märkliga sker parallellt, att då olika historiska världsriken försöker splittra, assimilera – tom utrota judarna, blir judarna Guds ofrivillig tjänare att föra ut budskapet om nåd också till hedningarna.

Gud år god och outrannsaklig. Hans löfte om välsignelse till världen genom att utvälja det judiska folket till sitt egendomsfolk upphör inte vid Jesu korsfästelse, tvärt om! 

Historien visar: Judarna går inte att ersätta. Varför? Därför att Gud utvalt dem som sitt folk!