DU – är en MÖJLIGHET

Så har vi återigen fått säga “Farväl!” till ett avslutat år
och “Välkommen!” till ett nytt.
Jag vill därför börja detta inlägg med att önskad dig:

 Guds Rikaste Välsignelse

inför detta, de nya möjligheternas år

 


Därefter gick Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. En stor skara från staden gick med henne.

När Herren såg henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: “Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: “Unge man, jag säger dig: Stå upp!” Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor.

Luk 7:11-15


Det var tidigt på morgonen, onsdagen den 30 december, som jag frågade Gud efter en hälsning att dela med dig. Jag fick den ganska omgående, först i form av en enda mening: “Både din förmåga och din oförmåga är en till gång för Gud!” och en stund senare påmindes jag om berättelsen om vad som hände vid staden Nains port och om änkan och hennes son.

***

Vad har du och jag för förmågor att lägga i Jesu händer? 

Många skulle kanske kunna göra en lång lista och hitta mycket att välja mellan, kanske kan man sjunga, spela instrument, leda samlingar, predika… Kanske har man lätt att samtala med folk man möter. Kanske har man möjlighet att bjuda hem människor. Ja jag vet, att just nu – med tanke på corona – är vi alla begränsade, men jag hoppas du förstår vad jag menar. Vissa har uppenbara förmågor, andra – som jag och kanske du – tänker ibland: “Vad kan jag göra? Kan jag göra något överhuvud taget?”

I detta sammanhang, då vi känner oss hjälplösa inför vår egen oförmåga, kommer rubriken, längst upp över detta inlägg, och berättelsen om änkans son till tröst och hjälp. För vi är ju ändå alla förmågor, i Jesu händer.

Hur passar då berättelsen om änkans son in i detta påstående?Kanske har du redan räkna ut det, men om inte, så låt mig få berätta hur jag kan se på den. 

Den unge mannen, som bärs ut genom porten är avliden. Han har varit sin mors – änkans – stöd och framtida trygghet. Nu är han, i ordets bokstavliga bemärkelse, en bild av fullkomlig oförmåga. Men just i detta tillstånd, gör Jesu honom till ett exempel på hur Han, Jesus, kan göra en uppenbar omöjlighet, till en mirakulös möjlighet.

Du och jag, har just lämnat porten, som leder ut ur det gamla året och gått in ett nytt. Vårt nya år ligger öppet och oprövat. Låt oss inte begränsa det med vår oro över vår oförmåga. Låt oss lägga oss själva i Jesu händer och tacka – i trosvisshet tacka Honom. För om Han kan väcka döda till liv, och gör det fullkomligt omöjliga till möjlighet, så vet vi – och har rätt att tacka Honom för – att Han förmår göra på samma sätt, också med det lilla jag och du är och har.

Amen!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *