Evangelisation – en indikator

Efter enbart några meningar av inledning i sitt brev till Filipperna, övergår Paulus till att berätta om sin stora tacksamhet och glädje, då han tänker på dem. Vad är det som föder detta?

Det som är grund för denna tacksamhet han riktar till Gud och den glädje han känner är: ”… efter som ni varit med i arbetet för evangelium från första dagen till nu.” (Fil 1:3-4) Det är genom detta engagemang, som Paulus kan avläsa Filippernas liv i Jesus Kristus.

Himmelriket är expanderande! Guds barn är tjänare i denna expansion. När vi bär på det nya livet, vill detta ut och vidare.

”Himmelriket är som ett senapskorn…”, säger Jesus Kristus. 

Det är alltså som ett frö som bara måste få växa. När detta måste-behov är dött, är livet i fröet dött det också. Himmelriket och växa hör osvikligt ihop.

När du och jag slutar söka nya vägar genom jordlagren för att ”växa” och i stället passivt nöjer oss med att leva – kanske överleva – är något fel. Då måste vi omdisponera vår liv och fråga Herren: ”Vad är fel”?

Det kan självklart finnas orsaker till att fröet eller den nyuppkomna grodden tillfälligt stannar i tillväxt – en köldperiod, en torrperiod… Men detta är inte det naturliga tillståndet för ett frö, inte det slutliga målet för en grodd.

Låt oss vara vakna till hur vi ser på arbetet med spridning av evangelium. Ivern inför denna kallelse är en indikator på vårt förhållande till Gud. Vår tro är ett frö, vars inneboden kallelse är att växa och skapa nytt liv, som skapar nytt liv. Fröets inneboende genetiska automatik är inställt redan från begynnelsen: 

”Skapa mer! Expandera!”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *