Kan frälsta avfalla?

Denna fråga avslutade en av kommentarerna till ett inlägg jag nyss läste på en hemsida: Är det så att Djävulen kan få en frälst människa att gå förlorad…?  Detta är en ytterst viktig fråga, då olika kanaler  snabbt, skrämmande och övertygande, försöker påverka våra åsikter och handlingar. 

Ett svar på frågan, ger oss Jesus själv, i Joh 10:27-29.

“Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand. Min Far som gett mig dem är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Fars hand.”

Därmed tycks man kunna stämma in i påståendet: ”En gång frälst alltid frälst!” Men läs noga: ”Ingen kan rycka…!”

Ordet rycka behöver ingen större förklaring. Det gäller oss som tillhör Jesus och det betyder att ingen har makt nog att stjäla oss. Avfall, framtvingat av djävulen, mot någons vilja, är inte möjligt!

Ändå säger Paulus, i Heb 6:4-7

“De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt.”

Liknande säger Petrus, i 2 Pet 2: 20-21

“Om de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och kommit undan världens smitta men sedan återigen låter sig snärjas och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början. Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem.”

Hur skall vi förstå dessa – till synes – så olika ord? Hemligheten ligger i orden: 

  • ”…ingen kan rycka…”
  • ”…låter sig snärjas…” 

Vi får inte förkunna bara det ena – ett är tröstens ord, ett varningens – var tid och tillfälle behöver sitt ord.

Det jag skriver här en kallelse till medveten efterföljelse. Det är till mig och dig jag måste skriver! Vi som en gång gjort vårt val och valt Jesus. Hur går vi vidare – för vi går alla ständigt vidare, på ena eller andra vägen. Fäster vi våra ögon och öron – konkret, bildligt och andligt – på Jesus, eller låter vi oss åter snärjas av världens smitta?  

Vart leder oss våra val, till Jesu hand, eller världens snara?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *