En orörd blomsteräng

Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar Honom.

Rom 12:2

Vi har numera en ny blomsteräng på torpet, en plats där blommor och blad får växa som naturen vill. Den uppstod under försommaren, då en av våra gräsklippare “gav upp” och jag inte hade möjlighet att köpa ny. Där blev ett området som inte nåddes av automowern och som var för ojämnt för att klippas med den lilla klipparen.

Så annorlunda det blev när jag inte petade och påtade och rumsterade om, utan lät det enkla, naturliga – det av Gud givna få vara som Skaparen skapat det.

Så där är det också när vi låter oss bli stilla inför Hans Ord. När vi inte petar och påtar i Ordet för att få det att framstå som om det stöder våra tankar och idéer, utan läser det för att låta Det forma oss

Det fanns en tid i läsarrörelsens historia, då mycket kritik riktades mot irrlärande sekter. De plockade sönder Ordet för att få det att stödja nya läror. Man lyfte i dessa sekter fram enskilda verser och band dem samman – ibland lösryckta meningar – för att “bevisa” att man hittat rätt teologi. Men nu är delar av den traditionella frikyrkan själv på väg i samma riktning. 

För att infiltrera en värdsligt färgad anda i den kristna gemenskapen och efterlevnaden, försöker man peta och påta i Ordet för att få Ordets välsignelse över världsandan, i stället för låta gemenskap och efterlevnad formas av Guds Andes anda. 

Det är dags att låta Guds Ord vara Guds Ord! Inte någon idésamling vi skall förändra och forma efter världen, utan Guds suveräna Ord, som skall förändra och forma oss.

Låt Ordet få förbli som vårt torps nya orörda blomsteräng – fritt från vårt petande och påtande.   

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *