Ett tecken

Profeten Hesekiel berättar – (Hes12:1-6):

Herrens ord kom till mig:

”Män­niskobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk. Människobarn, gör dig i ordning för att gå i landsflykt. Gå i landsflykt inför deras ögon på ljusa dagen, vandra bort från din plats till en annan ort inför dem. Kanske ska de då inse att de är ett upproriskt folk. För ut ditt bohag på ljusa dagen inför deras ögon, som om du skulle gå i landsflykt. Ge dig i väg på kvällen så att de ser dig, så som landsflyktiga gör. Inför deras ögon ska du göra en öppning i väggen och föra ut bohaget genom den. Lyft sedan upp det på axeln inför deras ögon och för bort det när det har blivit mörkt. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, för jag gör dig till ett tecken för Israels hus.”

Frågan som kommer till mig, när jag läser detta är:

Är Sveriges kristna – jag och Du – ett tecken inför andra? Lever vi så andra söker sig till Gud och frågar vem är er Gud? Eller är det vi som frågar dem och tar efter de andra, så dessa tänker: Om de kan leva som oss, varför då bry sig om deras Gud, när också de följer våra gudars mönster och måttstockar?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *