Missat uppdrag

 

Under det senaste dryga halvåret har jag, med Guds Ord som väckarklocka, tvingats rannsaka mig själv och se att jag – och kanske  du och stora delar av sv. kristenhet – sedan många år bakåt, till stor del missat målet…

Vi har lagt vår tid på strider om teologi, vår ekonomi på det materiella, och våra Gudstjänster tycks stelnat i ständiga försök till experimentell förnyelse.

Lovsången har blivit ett andligt trollspö, en nyckel, ett ständigt inslagg

Försagdhetens anda avs helgelse och efterlevnad upphöjs till god ton.

Andeupplevelser har blivit ett jippo

Men evangelium… har kommit att hamna i skymundan, bakom:

Tekniker för att vinna fler medlemmar.

Samtal om samfundssammanslagningar.

Protester och pekfingrar mot moralens upplösning.

Men med dessa protester har vi bara skrapat på ytan och understrukit fariseism och hyckleri genom att fokusera på icke troendes utlevnad.

Allt hackande på Pride – och kristna grupperingar som stöder detta – utan  belysning av ”grundproblemet”, är som att rekommendera ommålning av gamla ruttna brädor och förespegla att de blir ny under.

Detta agerande är ju  evangeliums motsats: Ingen blir frälst genom lagar och moral! Sv. folket behöver inte moral predikningar – utan väckelse predikningar!

Vi måste lära oss skillnaden mellan väckelse och efterlevnad. I världen predikar vi väckelse, i församlingen efterlevnad. Vi får aldrig invagga människor i efterlevnad, innan de är frälsta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *