Ge Herren makt!

Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!

Ps 96:7

Låter raderna ovan krystade och fromma? Nästan som tagna ur något av antikens skådespel? Läser vi orden, reciterar vi dem, eller läser vi in dem – låter dem gå på djupet – i vår liv?

“…ge Herren makt!”

Smaka på hälsningens innebörd. Då föds kanske frågan: Har inte Herren redan all makt? Kan du och jag ge Honom något som Han redan har? Vi vet ju – i vart fall säger vi ju – att Herren har all makt över himmel och jord!

Men har Han det? Hur är det med våra liv? Tillåter vi Honom ha all makt där? Eller är det så att det är vi som bestämmer, i var stund och inför vart agerande, om Han skall få all makt – eller behåller vi den för oss själva?