På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
Joh 7:37-38
Vi kan få olika tankar när vi tänker på det ”levande vattnet”, som vi ju läser om på flera ställen i Guds Ord. Man kan i sin tankevärld översätta det med livsgnista, livslust, drivkraft till att vilja leva.
Om vi håller oss till livslust, ser vi direkt en skillnad mellan världens vatten och Guds levande vatten.
Medan världens vatten snabbt torkar bort och måste jagas och fyllas på – ibland på förödande vägar som droger, sex, spel mm, är Guds vatten levande och självgenererande. Guds vatten är fyllt av förnyelse – genom Andens försorg.
När världens källor torkar ur, har Guds källa vatten i överflöd.