Det jag idag skriver är ingen känslosam vädjan ”tyck synd om mig”, eller ”trösta mig”. Men det är en bekännelse jag vill dela med någon, kanske några… Jag delar dessa mina tankar, som då och då kommer, för att kanske, kanske någon/några av er kan uppleva delaktighet i dem, på ett personligt plan. Det vill säga att i svart på vitt läsa att din situation inte är helt unik, att det finns någon mer än du, som bär på samma tankar.
Att leva i Guds vilja måste väl vara varje frälst människas mål! Men om det nu är det, hur får man då kunskap om Hans vilja, och kraft att verka enligt denna Hans vilja?
Jag är nu 68 år. Jag blev frälst våren 1969 – någon månad efter att jag fyllt 15 år – och har varit frälst i över 53 år. Jag har, under hela mitt liv som frälst, kämpat med denna fråga: Vad är Guds vilja med mitt liv?
Jag tror, ja jag vågar påstå, att jag starkt upplever Guds maning att dela dessa mina personliga tankar med dig: Gud vet att du behöver dem! Och jag ber – just när jag i denna stund när jag skriver ner dem – att de skall få vara någon till styrka och uppmuntran – Amen!