jag -> i Kristus = i Gud

…vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud.

1 Kor 2:12

Det jag vill lyfta fram nedan är en tanke, som jag långt ifrån är färdig med. Ja, jag vill inte ens kalla det tanke, utan snarare en aning, av en aning. Men skulle jag så här långt, ändå våga sammanfatta denna aning till en form av “slutsats”, skulle den bli:

“Vi fokuserar fel, i vårt kristna liv. Det gör att vår förståelse av Guds avsikt och möjlighet med och för oss har stora brister.”

Hoppas du kan stilla dig och följa med mig i mina tankar. Tveka inte att använda pratbubblan nedan för kommentar och/eller fråga!

Se på denna sidas namn – “i Kristus” – detta är en sanning. Den belyser det detta faktum att alla vi som är frälsta, är frälsta i och genom Kristus – Amen! Men vad innebär detta?

Den “flytande födans förståelse” tror jag vi alla känner. Vi är befriade från synd och därmed syndens straff, vi har i Kristus fått ett löfte om evigt liv.

Denna förståelse av det kristna budskapet känner även många icke frälsta igen. Vi återkommer till detta gång på gång. Frälsningen – som “moment” – ger upphov till oräkneliga och aldrig sinande teologiska resonemang. I våra kyrkliga samlingar, i enskilda grupper, i tryck och via kristen webb osv. återkommer vi ständigt till denna grund, om och om igen. När förstår vi att grund är grund – begynnelsen av något mycket mer?

Frälsningen är grunden – Ja och Amen! Men innebär också i sin fullhet en revolution, som bara kan mätas med Guds skapande av mänskligheten. Ja, detta nya är mer än enbart Andens dop. Läs och “lyssna in” mitt påstående i nästa stycke.

Frälsningen tänder ett ljus i ett hittills mörklagt rum. Vi fascineras av ljuset och fokuserar på det. Men frälsningens ljus har sedan det tänts, en helt annan avsikt, verkan, och mål, än att bara betraktas. Ljuset lyser upp och avslöjar för oss en helt ny verklighet: Gud Faderns gemenskap och himmelriket här och nu! Inte bara någon estetisk metafor, utan en sanning!

Vi är alltså i Kristus – befriade att vara i Gud!

Vi är i Kristus, genom nåd – Amen! Men när skall vi upphöra att stanna vid frälsningen, som någon form av ett ständigt pågående skeende? När skall vi sluta att ständigt födas och födas och födas på nytt, för att istället gå vidare?

När släpper vi helt taget om Adam eller Eva i oss och kliver ut i Guds upplysta rum – himmelriket här på jorden. När får livet i Kristus lysa upp det ursprungliga och verkliga livet i Gud?

Jesus Kristus är porten, ingen annan finns! Men när skall vi sluta med att bara kliva in och stå där och beundra porten? När skall vi fatta mod att vandra ända fram till Gud – Fadern – för gemenskap här och nu?