Ni skall hålla er borta från det tillspillogivna, så att ni inte själva blir tillspillogivna. Om ni tar något från det tillspillogivna, blir ni orsak till att Israels läger drabbas av tillspillogivning och ni drar olycka över det. Allt silver och guld och allt som är av koppar eller järn skall vara helgat åt Herren och gå till Herrens skattkammare.” /Jos 6:18-19
Men Israels barn förgrep sig på det som givits till spillo. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes Herrens vrede mot Israels barn. /Jos 7:1
Och Herren svarade Josua: … Israel har syndat, de har överträtt mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det tillspillogivna, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar. Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, ty de är själva drabbade av tillspillogivning. / Ur Jos 7: 10-12
***
Jag är övertygad om att Sverige är på väg in i en ny besökelsetid. Jag tror också – med tanke på tidens tecken – att detta kan bli den sista. Många kommer att få vara med om mycket. Många kommer att på ett särskilt sätt få nåden att tjäna Herren, i denna besökelsetid. Det är ur det perspektivet jag citerar verserna ovan.
***
När Israel, med Guds kraft, erövrar Jeriko, syndar Akan mot Herren. Han skapar sig själv vinning, av det som var ett verk av Herren. Herren hade hela tiden varit med sitt folk och försett dem med vad de behövde. Men begäret hos Akan tog överhand och födde synd.
Följden blev att inte bara Akan, utan hela Israels arme och folk blev lidande. Herrens kraft övergav dem. En enda människas ovilja att i ödmjukhet följa Herrens ledning, drabbade många.
***
Men, säger du, lever vi inte i nådens tid? Inte straffar väl Herren idag?
Nej! Men om vi som Herrens tjänare – och vi är ju alla Hans redskap på något sätt – tar lätt på Herrens kallelse och försöker skaffa oss egen vinning på Herrens bekostnad, då går vi vid sidan om vår kallelse. Vi kan missa att leda, ja vi kan till och med i vår fåfänga missleda dem vi är kallade att tjäna, i kraften av Hans nåd. Herren låter oss inte berika oss själva, ekonomiskt eller på annat sätt, på den kallelse Han gett oss. Vår olydnad kan då drabba många
Herren förser med vad vi behöver, men för att vara tjänare, måste vi bli och alltid förbli i ödmjukhet, utan fåfänga.