Jesus söker sitt redskap

När Simon Petrus såg detta, föll han ner vid Jesu knän och sade: “Gå bort från mig, Herre! Jag är en syndig människa.” Han och alla som var med honom hade gripits av bävan inför fångsten de hade fått, även Jakob och Johannes, Sebedeus söner som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: “Var inte rädd. Från och med nu ska du fånga människor.” Då drog de upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.

Luk 5:8-11

_____

Vad är det för tankar som far genom Petrus huvud i denna stund, när han – och alla som är med – ser vad Jesus förmår. Ingen annan än Petrus vet – Petrus och Jesus!

Men Jesu svar på Petrus ord ovan, öppnar ändå upp för oss att ana, vad Petrus tänker. Jesus säger: “Var inte rädd!”

Det är ingen falsk ödmjukhet Petrus spelar upp, detta läser Jesus omedelbart, det är Petrus självinsikt som blottas. “Jag är en syndare, en enkel fiskare, en vanlig ‘vem som helst’…”

Men varför föds dessa ord: “Gå bort från mig Herre…”? 

Han har – utan att Jesus verbalt sagt något – genom Anden nåtts av kallelsen. En kallelse som utmanar. En kallelse som han känner sig inte kunna leva upp till. 

Och Jesus förnimmerouttalade ord, bakom Petrus uttalade: “Jesus, jag klarar inte detta.”

Och Petrus förnimmer på samma sätt ord, bakom Jesu uttalade: “Det är inte du som skall… Det är jag… som skall…”

Vad är det som rör sig i dina tankar i denna stund? Jag skriver inte dessa ord för att väcka någon som slumrar. Jag skriver till dig som är vaken, medveten om både dig,  världen och tiden – men som fruktar att gå ut på vattnet.

Det vatten du tvekar att gå ut på har sin bärkraft – och därmed sin svaghet – i dig själv. Det är också format av din omgivnings tyckande:

“Du är för ung!” “Du kan bara inte lämna allt!” “Du är för gammal!”

Dina tankar, deras röster, berättar en sanning – den mänskligt sanna. Men det finns en annan sanning, Guds sanning. Den bygger inte på mänsklig logik.

Petrus utmanas av Jesus att leva i Guds sanning. Att förstå att han i Guds händer blir ett Guds redskap. Som fiskare vet han att redskap inte skapar sig själva, inte brukar sig själva och inte reparerar sig själva. 

Vi hör inte att eller vad Petrus verbalt svarar Jesus, men ser hur han handlar. Han drar bokstavligt upp sin båt på land – sitt eget, sina planer – och följer Jesus. Hans egen båt duger inte på Jesu fiskefärd. Hans eget bär inte på Jesu vatten, det måste han lämna – på Jesu vatten bär bara Jesus. Och Petrus vet: Jesu kallelse har inga begränsningar.

Han vet inte att han bokstavligt kommer att gå på vatten, men sjunka – när han glömmer se på Jesus. (Matt 14:22-33) 

Han vet inte att han bokstavligt, en natt, kommer att dra ner sin båt till vattnet igen och börja fiska – resultatlöst. (Joh 21:2-3)

Han vet inget om mannen på stranden, som kommer be honom lägga ut näten på båtens högra sida, och att det kommer att upprepas, som skedde när han kallades. (Joh 21:4-6)

Men han får lära sig, att Jesus aldrig lämnar den han kallat, inte vänder honom ryggen, inte anklagar för brister. Den stora frågan genom prövningar och misslyckanden är Jesu fråga: Petrus älskar du mig? (Joh 21:15-17)

Och nu ställer Jesus, genom berättelsen om Petrus, frågan till dig: 

Mitt barn älskar du mig och vill gå? Jag ger dig mina möjligheter och tar dina misslyckanden. När din kärlek till mig förblir.   

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *