Jungfrurna i NYTT perspektiv

…tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade.

Mat 25:1-5

I slutet av förra veckan upplevde jag något som jag uppfattade som Andens tilltal – en frågeställning – som jag tvekat inför att dela. Jag skrev ned den, bearbetade den, reviderat den igen och igen… Det är nämligen för mig motbjudande, när jag ser och läser hur människor uppenbart spelar på andra människors känslor, för att förstärka sitt budskap och jag försöker alltid undvika allt sådan. Ibland blir det därför svårt att formulera sig så budskapet kommer fram, utan att skapa onödig känslomässig oro. Jag försökte därför förkasta frågan, skriva om annat, men det gav mig bara allt mer ofrid. Så här är nu frågan och mina tankarna runt den:

Är alla “de vakna” troende redo – NÄR brudgummen dröjer?

Ibland får plötsligt ett känt Bibelställe en ny dimension. Så har vi lärt oss att texten ovan pekar på att inte alla troende är vakna, utan att det finns sovande troende. Att fem jungfrur var vakna och fem var sovande.

Detta har format en förståelse, som delvis skapat en gruppering: “Vi är vakna, som tror att Jesus kommer mycket snart och de är sovande, som inte tror så.” Men “lyssna”! Alla tio jungfrurna tillhörde de vakna och alla tio jungfrurna somnade.

Om vi verkligen vågar ta till oss texten, förstår vi att alla jungfrurna faktiskt är vakna: De går ju ut! De gör det, för de är medvetna om vad som sker och skall ske. De engagerar sig, lyssnar och spanar efter tecken, och när brudgummen nalkas gör de sig beredda: “För nu är Han nära!”

Alla – i texten – tillhör alltså “gruppen”: De vakna! Det tillhörde dem som lyssnar till profeterna, följer med i flödet, vet hur tecknen skall tydas…

Men så dröjer brudgummen. Han är på väg – jodå! – men han har tydligen blivit fördröjd. Tecknen är inte feltolkade, men något händer som försenar det som skall ske. Så börjar man slappna av, man sänker garden, drar sig tillbaka, somnar – allihopa.

Men så ropas det plötsligt: “Han kommer!

I ett nu tas de med, som är redo. I samma nu blir de kvar, som förstod och som trodde… Men lägg märke till, att de tillhörde alla “de vakna”. Det finns de syskon som tvivlar på att Han är nära. Som ser det som en “tänkbar möjlighet, i en framtid”. Lyssna! Det var inte dessa – som gick ut för att möta brudgummen, det var de som förstod att Han mycket snart skulle komma, som gick ut. Ändå var de inte alla redo.

  • Att vara redo är inte att ropa halleluja med munnen, utan med hjärtat.
  • Att vara redo betyder inte att man har de starkaste argumenten för att den personliga övertygelsen om ändetidens schema är rätt.
  • Att vara redo betyder inte att man är ständigt uppkopplad mot de som presenterar de mest trovärdiga av ändetidens scenarier.
  • Att vara redo betyder inte att man alltid är uppdaterad på de senast profetiorna.

Allt detta kan människor göra med sitt intellekt, men hur är vårt hjärtas förhållande till Gud? Vårt intellekt kan vara vaket, men har vårt hjärta Andens olja. Har vi ljus hela vägen, eller slocknar våra hjärtan, trots all vår kunskap?

Vi går med allt snabbare steg mot ändens tid. Men då och då kommer stegen sakta av, stanna upp – “brudgummen dröjer”. Ta inte detta som en förevändning att låta Andens olja ta slut. Låt dig ständigt fyllas av den.

Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla. På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.

Luk 17:26-30