Kallelse till profet?

Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud, för ingen förstår honom. Han talar hemligheter i sin ande. Men den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen. Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre att ni profeterar. Den som profeterar är viktigare än den som talar tungomål, ifall han inte uttyder sitt tal så att församlingen blir uppbyggd.

ur 1 Kor 14:1-5

Inom de rörelser som växte fram ur händelserna vid Azusa Street (1906-1909), blev ofta tungotalet en markör för den andliga statusen. I förnyelsevågen, kring 1960-talet, aktualiserades ett nytt begrepp: Att vara karismatisk. Tungotalet var också här en markör. Tveklöst ledde dessa båda skeenden till ett nyvaknande. Tyvärr hamnade fokus under båda dessa skeenden i huvudsak på en gåva och genom detta enögda fokus bakbands Andens allomfattande gåvor till Guds barn i huvudsak till tungotalet.

Låt mig nu, från detta konstaterande, vända till baka till 1 Kor 14:1. Går vi så från den versen några steg bakåt i detta brev, till 1 Kor 12:8-10, så ger oss Paulus där exempel på flera andliga nådegåvor, en av dem är “gåvan att bota sjuka” – WOW!  Den gåvan borde väl vara den mest eftertraktansvärda?

Men nej! Läser vi 1 Kor 14:1, ser vi att det varken är tungotalet eller gåvan att bota sjuka, som är de gåvor vi skall eftersträva mest. Det är istället gåvan att profetera, som är den mest eftertraktansvärda. 

Profetians gåva “bygger upp, uppmuntrat och tröstar”. Lägger vi så till en sammanfattning av Bibelns och de sista två tusen årens historia, ser vi hur Anden, genom profetians gåva, förmått och förmår avslöja både nuets hemligheter och kommande skeden. Profetians gåva fungerar alltså som en tydlig trumpet signal. Den väcker oss, gör oss medvetna  och förbereder oss.

Vänner – syskon – i vår nutid och inför den tid som kommer, behöver vi som Guds barn mer än något annat höra Guds röst, genom bl.a. profetisk tilltal. Detta är möjligt, genom att Andens profetiska nådegåva kommer i bruk. Lyft därför helhjärtat upp bönen om att den profetiska gåvan blir en verklighet i vår tid, detta är en mycket viktig bön. 

Om du känner Guds kallelse och/eller kärlek till andra på så sätt att du vill bli Hans redskap som profet, öppnade dig för Hans vilja. Han är den som förmår och skall ge dig kraft. Men sträva inte efter personlig uppmärksamhet!  Berömmelse, i positiv bemärkelse, är sällan profetens tack, snarare skall du vara medveten om att du kan du bli betraktad med både hånfullhet och aggression, till och med från dem som står dig nära. Därför betonar jag igen att kärlek, både till medmänniskor och Guds sanning, är grunden i denna tjänst. 

Kärlek, mycket kärlek, tålamod och ödmjukhet är de utmärkande dragen för de som Guds Ande lägger ner och brukar sina nådegåvor i och genom!