Bön och Guds vilja

Detalj ur Otto Greiners “Bedjande händer” – omkring år 1900.

”Herre, vill Du, så kan Du…”

Den spetälske mannen, i Matt 8:1-4, ber i ödmjukhet Jesus om ett under som fullkomligt skulle revolutionera hans liv. Mannens enkla bön är fixerad på Jesus. Han framhåller inte egen tro, inte egen förträfflighet. Han kommer till Jesus och i hans korta bön ligger fullkomlig förtröstan:

Jesus kan – om Han vill. Mannen själv vill – det är därför han kommer. Men han överlåter till Jesus: ”Herre, vill Du…” 

Att inte få bönesvar är svårt! Men det betyder inte att Gud inte lyssnar. Inte att vi ber fel. Inte att vi inte duger.  Vi vet: Han lyssnar alltid! Han förmår allt! Bön är bara enkla förskönade ord.

Vi måste bara lära oss, att när vi ber, är resultatet alltid ett utslag av Hans vilja. Ett utslag av Hans fullkomliga allmakt, kärlek och förmåga att i alla situationer fatta rätt beslut.

Hans vilja är alltid vårt eviga väls bästa.

Detta betyder inte att vi skall ge upp vår bönekamp. Det betyder bara att vi skall vila i den, inte krampaktigt söka fel hos Gud eller oss själva. Vi uppmans av Jesus – enligt berättelsen om ”Uthållig bön” i Luk 11:1-13 och ”Kvinna och domare” i Luk 18:1-8 – att fortsätta be. Det uteblivna bönesvaret är kanske svaret…, men kanske är det så att tiden ännu inte är rätt.

Att be är inte enkelt – när det kommer till våra känslor. Men att be ger rätt till fullkomlig vila och trygghet – när det kommer till tillit. 

Vi ber, Gud lyssnar, Gud förmår – alltid! När vi säger ”Amen!”, får vi vila i att det Gud finner rätt för oss, uppfylls i Hans viljas avtryck. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *