Fore jag upp till himmelen, så är du där,
och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
(PS 139: 5-10)
Herrens omslutande och allseende är inte skrämmande. Allt det psalmisten talar om ovan beskriver trygghet! Inget drabbar mig som inte Gud ser, inget drabbar mig som inte Gud – ur ett evighetsperspektiv – löser mig ur.
Tack Skapare och Segrare att du vill kalla mig Din!