Kärlek är medveten balansgång

Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.

Matt 22:37-40

Jag fick, i maj i år, vid tre tillfällen, tankar som jag skrev ned men som sedan blivit liggande. I natt vaknade jag och upplevde att jag skall dela dem som ett koncentrat. Det gäller kärlek och konsekvens – ur ett Andligt perspektiv.

Det finns två ytterlighetstyper bland oss i dag som kristna.

Felsökaren nagelfar allt som sägs. Felsökaren ”står på muren” och söker falska profeter. ”Falsk profet” blir den som säger minsta fel, gör fel rörelse eller håller händerna eller fingrar fel: VARNING!!! Varning också för den person som någon gång talat med den person som spanaren fokuserat på: SE UPP!!!  den personen är troligen lika farlig.

Medlöparen, å andra sidan, ser sådant som ser fel. Hör tveksamma utläggningar och falska profetior, kanske tom upplever hur Gud pekar på systemfel och förljugna traditioner – men säger inget. 

Ingen av dessa svara upp mot undervisningen om att: ”Älska sin nästa.” Vi behöver få balans i vad kärlek innebär. 

Det är inte kärlek, att om min nästa cyklar på mittlinje på en starkt trafikerad väg blunda och säga: Man skall inte komma med pekfingrar!”. Men det är inte heller kärlek att sparka ner min nästa och cykeln i ett diket och låta honom/henne ligga där.

Vi behöver vara medvetna och prövande – det är Bibelns uppmaning – Amen! Vi behöver visa omsorg och kärlek – Amen!

Pröva – vi är uppmanade att pröva. Behåll det som är gott, varna om det behövs – amen! Men undvik både felsökeri och medlöperi.