När tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. /Rom 5:6-8
Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge våra liv för våra bröder. /1 Joh 3:16
När vi tar oss tid att fundera över vår egen ”möjlighet” inför Gud, tvingas vi inse att vi i oss själva är fullkomligt maktlösa. Vi var syndare och blir syndare på nytt, den dag vi tackar nej till Jesu nåd och menar att vi klarar oss utan Honom. Det är i och genom Hans offer och nåd vi är rättfärdiga – inte i oss själva.
Detta offer har sin kraft i Hans kärlek till oss. Vi är älskade till rättfärdighet – trots att vi handlade i uppror mot Honom. Skulle Han handlat och handla med oss, som vi handlat och ofta handlar mot Honom, skulle vi var fullkomligt hjälplösa.
Vi är, och kommer alltid att var, beroende av Hans överflödande kärlek.
Därmed är vi skyldiga att: ”Älska våra fiender och be för dem som förföljer oss.” (Matt 5:54) och välja att se på våra frälsta trossyskon med kärlek.