Markusevangeliet (1) – inledning

markus

Under en tid framåt, kommer jag då och då att göra nedslag i Markusevangeliet, under kategorin: Ur Guds Ord > Markus Evangelium. Detta anses vara det äldsta skrivna evangeliet – skrivet runt år 70 e Kr – tiden för Jerusalems förstöring.

Den som anses skrivit Markus Evangelium, är enl forskare inte en av de tolv, men ändå inte okänd. Han är Barnabas kusin, den som följde Paulus till Cypern och Perge. Han återvände till Jerusalem pga av en konflikt mellan Barnabas och Paulus, men blev senare blir åter Paulus medarbetare.

Jesu Ord

Min avsikt med dessa nedslag i Markus är att belysa – för eftertanke – vad Jesus Kristus själv sa. Dvs, att genom Jesu Ord, som för mig är heliga Ord, komma så ofärgat när Faderns Ord som möjligt.

Det är ju nämligen så, att de Ord Jesus talar inte är vilka som helst – Jesu Ord är Faderns Ord – Jesus sa inget, av sig själv, utan att först fått det från Fadern! Jag menar, att vi måste minnas, när vi läser Bibeln och diskuterar den och dess mening, att Jesu Ord är över alla andra ord. Det är ingen människas ord eller ngn mänsklig tolkning av Guds ord eller Guds vilja, utan Jesu Ord är Guds Ord, uttalade rakt av – punkt!

Vi kan samtala om vad Paulus menade, eller Petrus, eller ngn annan – ”För de var ju bara människor”, även om vi självklart skall läsa dessa ord som inspirerade av Guds Ande – men vi måste inse, att det Jesus säger är vad Fadern – Den Högste – säger.

Här finns inte utrymme att diskutera huruvida de färgats av uttalarens egen åsikt. Jesu Ord är därmed Herrens heliga Ord, och vi måste, med yttersta försiktighet, tolka dem, omskriva dem, ge dem en annan innebörd, eller förklara och påstå att: ”Han menar så här”. De får aldrig anpassas för att styrka vår egen önskeförståelse – utan vår förståelse måste omvändas så att – den utan tolkning och omformning – inneslutas i Hans Ord. Vi behöver låta oss formas – helgas – att ta vårt kors på, inför Han Ord.

Min personliga åsikt och ställningstagande avs Jesu Kristi Ord, är att hellre låta dem stå helt orörda och erkänna att jag inte förstår eller förmår dem fullt ut. Kanske måste jag för stunden lämna dem, med förvissning att nåden täcker mina uppenbara tillkortakommanden. Ja, ibland måste jag – och du som läser dem – inse att de ofta står där för att vi skall inse att Faderns måttstock kan vi enbart uppfylla iklädda Sonens offrande – ingen kraft och vilja, i oss själva, förmår fullfölja Faderns Ords heliga vilja.

Vi måste inse, och vi måste förkunna att det: Finns bara en väg – Jesus Kristus!

Dela eller skriv utShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email
Print this page
Print

En kommentar till “Markusevangeliet (1) – inledning”

  1. Ja allt är inspirerat av den helige Ande i skriften, du sa att man inte kan anpassa ordet efter egna önskemål, DÄR HAR VI NÅGOT ATT BEAKTA!! Tyvärr så här det blivit så idag, pga av att vi många gånger tycker att sanningen är obekväm, och liksom gör intrång i vårt köttsliga privat liv, Jesus blir en stötesten för oss. Detta innerbär ju att man inte ha just kärlek till sanningen, så inte jesus: saliga är den, för vilken jag icke bliver en stötesten?!
    Om Jesus blir vår stötesten, har vi då kärlek till sanningen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *