Markusevangeliet (3) – Nära

hand

Han sade: “Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!”

Markus 1:11

Jag förstår inte allt – långt därifrån. Mycket Jesus säger har jag inte någon förklaring till. Men jag vill ändå, genom anteckningar, dela vad Han talar. I Hans Ord ovan läser jag tre korta laddade satser om: tid, närhet och omvändelse/tro.

 

Tid

När Jesus framträder efter sitt dop, är Hans första Ord: Tiden är inne… Enl Åkesons översättning säger Han: … tiden är uppfylld… Gud handlar inte planlöst. Vissa menar att det är Gud som bestämt i detalj, jag tror inte det. Jag tror ex inte Gud bestämt vilka som skall bli frälsta och inte, men jag tror Han vet. Men när det gäller de större tidsmässiga penseldragen är jag övertygad att de ligger fastslagna i Hans plan. När Jesus framträder är det ingen slump: ”Tiden är inne” just i den sekund Fadern bestämt.

 

”Nära…”

… vilken begynnelse på glädjebudskapet. Från att det tidigare funnits ett gap mellan Gud och mänskligheten – mänsklighetens oförsonade synd, fyller Gud, genom sin Son, fullkomligt och odemolerbart igen det. Gud och Guds rike förankras på nytt till människans. Gud är inte längre ”där borta”, ngn som måste blidkas och fruktas med panisk rädsla, ngn som aldrig blir nöjd. Gud gjuter – med Jesu offer – fullkomlig glömska över det gamla.

 

Omvändelse och tro

Men hur svarar vi upp på Guds vilja till närhet? En gång till: Hur svarar DU och JAG upp på Guds vilja till närhet? Förkastar vi den? Svarar vi ”OK!”, men går sedan vidare utan vilja till förändring? Eller svarar vi ”JA!” och omvänder oss?

I dag predikas ofta frälsning som enbart ett minutverk: ”Räck upp din hand!” ”Be efter mig!” … klart! Sedan är allt som vanligt. Omvändelsen då? När predikas att det finns en vår reella del av frälsningen.

Frälsningserbjudandet – förlåtelsen och möjligheten till närhet – är från Guds sida redan klart! Men när skriver vi under på detta, när bli den ömsesidigt giltigt?

Det sker genom omvändelse och tro!

När vi tar språnget bort från vår egen väg, vid kanten av vårt egos djupa avgrund, och som barn, med nyfikenhet och vilja till det nya, kliver ut på Hans väg då blir Hans vilja till närhet, vårt gemensamma mål.

Detta steg – omvändelsen och handlösa överlåtelse (tro) – är den handling som gör att Guds vilja till närhet blir en verklig ömsesidig närhet. Den bär, hur stormen än ryter och rycker i oss. När jag vill omvändelse och kapitulerar i tro, kan inget rycka mig ur Faderns oövervinnerliga vilja och kraft.

Om du är ofrälst och läser detta…?

Några ”vackra ord”… en handuppräckning… är inte den avgörande punkten för din frälsning. Det är din egen inre aktiva vilja till omvändelse, ditt kliv ut i tro på detta, som är din underskrift på att du vill dela Guds erbjudande till närhet – evig närhet.

Detta – som är radikalt – kan ta sin enkla början just i denna stund.

AMEN!

Dela eller skriv utShare on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someonePrint this page

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *