Stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över platsen där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av mycket stor glädje, och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad honom, och de öppnade sina skattkistor och bar fram gåvor till honom: guld, rökelse och myrra.
Matt 2: 9-11
Det finns flera förklaringar och texter till Trettondagen. En av texterna påminner oss om de vise männen och besöket i stallet och jag funderar: Kan jag kan ge Jesus en gåva?
Ibland ser vi – i vart fall jag – Guds gåva (frälsningen) som en plikttrogen handling från Skaparen. Men det är inte så – aldrig någon sin! Jesus ges oss inte av en plikttrogen Gud, utan av en älskande.
Jag kan därför se mitt liv som en kärleksgåva tillbaka till Gud. Större än allt annat. En gåva Han längtar efter.
Kanske skall vi alla – den trettondagen – förnya vårt löfte om att ge Honom detta: Min gåva – mitt liv.