Motgångarnas “plus”

Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. 

Rom 8:28

Våra motgångar skall få oss att söka Gud, så att vi i de verkliga striderna förblir förankarde i Honom och litar på Honom.

Det är nu ganska många år sedan framgångsteologin var “på tapeten”. Dvs förkunnelsen att för den som tror skall allt, alltid gå bra och livet vara “guld och gröna skogar”. Till denna förkunnelse kopplades också ofta läran att framgångsriktro var avhängigt av våra gärningar. Människor vittnade i detta sammanhang om hur de ena dagen gett något åt en behövande och nästa dag fått tillbaka något liknande, fast mycket, mycket bättre och mer värdefullt. Ja, framgångsteologin var inte bara en förkunnelse om framgång – för den “sant kristne” – den blev också en form av gärningslära, för framgången var en belöning. 

Jag vet inte var denna lära fick sitt upphov och näring ifrån, men knappats var det från Guds Ord. För Guds Ord är snarare fyllt av förkunnelsen om att den kristen lider mints lika mycket i denna världen, som alla andra.

Vad har då lidanden för uppgifter? En av dem har jag nämnt inledningsvis: För att vi alltid skall söka Gud och i ödmjukhet vara medvetna om vårt beroende av Honom.

En annan orsak – det finns säkert flera –  är att:

Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud.

2 Kor 1:4 

Det är nog utan tvekan så, att den som själv prövats och lidit och vet vad detta innebär är den som på bästa sätt kan förstå, trösta och hjälpa. Vår bästa förebild för detta är Jesus Kristus själv. Han är vår frälsare, den ende, men Han har inte blivit detta utan att första klätts som en människa, i kött och blod – med allt vad det innebär. I sin jordiska kropp drabbades Han inte bara av allt, som alla människor kan drabbas av, Han drabbades av allas allt. 

Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

Jes 53:4-5

Låt oss därför, när vi får lida, minnas Jesus Kristus…

Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron.

Heb 12:2

… och härda ut i att vårt lidande varar enbart en “kort minut” – ur ett evigt perspektiv – och kan ge oss möjlighet att: “… trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud.”  

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *