Nutida profetior

… vart har det tagit vägen, finns det inte rum för dem längre – eller behov?

Tanken slog mig när jag stod och tittade på böcker i min bokhylla – och lite senare – i anteckningar i en pärm. Jag hittade flera gamla böcker och kortare artiklar, med svenska och nordiska profetior.

Där fanns profetior av: Anton Johansson – Finnmarksprofeten från Norge. Birger Claesson, Birger Ohlsson, Emanuel Minos – från Norge. Jukka Rokkos – från Finland, profetissan i Uleåborg i Finland – “fröken Heinonen”. Åke Forslin, Sven Svensson – Böne-Sven – m.fl. Några få, av säkert många nordiska röster.

Men var hörs dessa röster idag? 

Via Youtube och Facebook når oss många både sannolikt sanna och sannolikt osanna profetior, från världens alla hörn, men ytterst få från och om Sverige och Norden – varför?

Jag har självklart inte svaret, men måste få erkänna att jag står mycket djupt allvarlig, och seriöst undrande, inför detta. Från slutet av 1800-talet och fram och över mer än halva 1900-talet, var de profetiska rösterna i Sverige starka, lyssnade till och i sann vaken anda livligt diskuterade: “Är detta sant eller falskt?” I dag tycks dessa lokal tilltal ha tystnat, överskuggade av de storordiga internationella tilltalen.

Jag tror inte vi är i mindre behov av Guds tilltal idag än 1950, och jag tror inte Gud vill tala mindre idag än då. Men vågar vi föra Hans ord vidare, eller backar vi för belackarna?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *