Och förlåt oss våra skulder, så som vi förlåter dem som står i skuld till oss.
Matt 6:12
Jagar vi hämd och lever vi livet i bittert, i destruktivt tänkande på oförrätter? Eller lever vi i förlåtandets befrielse, och ger oss själva utrymme för agerande enligt Guds vilja och möjligheter? Detta är två fullkomligt kontrasterande vägar – och det är vägval vi som gör.
Gud förlät och förlåter oss och vi är skyldiga att göra på samma sätt med andra. Tänk om Gud förblivit bitter på oss för det vi gjort- och gör – hur hade det slutat då? Hade då förlåten någonsin brustit?
Låt oss därför inte på nytt sy igen det Jesus rivit itu, med oförlåtelsens sega trådar?
Och förlåt oss…