Plågad av att vara plågad?

Som grund för det jag upplever att jag vill dela med dig i detta inlägg vill jag lägga vissheten att vi alla är älskade av Gud: Du är älskad av Den Högste! Du skall vara fullkomligt övertygad av detta: Du är älskad av Den Högste!

Kan man som frälst må psykiskt dåligt? När jag ger mig in på denna fråga vill jag genast klargöra att jag är varken psykolog eller terapeut, bara en helt vanlig medmänniska! Jag vill genast ha sagt att jag inte vet mycket om psykisk sjukdom. Jag har inte någon egen erfarenhet att luta mig mot – vare sig ur mitt eget eller någon annans liv. Men jag ber att Herren – genom sin Ande – skall leda mig. För jag upplever starkt, att vi som troende behöver tala om mentala ohälsan utan att skuldbelägga, negligera eller avvisa, och utan att lättvindigt tala om mentala ohälsan som något som orsakas av brist på tro eller som resultat av andlig orenhet.

Jag tror visserligen att vi redan från början måste se på psykisk ohälsa som ngt kan orsakas av två, i grunden helt olika faktorer – en andlig och en rent sjuklig.

I vårt sekulära samhälle är den andliga faktorn – besättelse -inget man talar om som någon reell verklighet. Som troende är jag trots detta fullkomligt övertygad om att den finns. Men jag menar att vi skall vara ytterst avvaktande med att tala i termer av besättelse och utdrivning när vi talar om psykisk ohälsa. Jag tror att det snarare är så att vi måste betrakta denna form av sjukdom som en del av livets ofullkomlighet. I perioder till och från höjs starka röster om besättelse av onda andar, och allt som inte är gott – särskilt i en troende människas liv – utmålas som kommande från djävulen och förorsakat av onda andar. Bort det!

Åter måste jag få upprepa vad jag skrivit ovan: Livet är inte fullkomligt och fläckfritt för någon. Skapelsen var perfekt, tills mänskligheten lät sig frestas att sätta sig över Gud, då blev resultatet orättvisa och ofullkomlighet. I denna värld lever vi alla – med sommarsol och vinterstorm.

När du läser detta, hoppas jag du kan släppa din eventuella krampaktiga föreställning att: Du mår som du mår för det är fel på din tro. Du förtjänar inte att må som du gör. Ingen förtjänar att må dåligt – eller bra – men livet är inte alltid rättvist – vare sig positivt eller negativt, men felet är inte ditt, släpp ditt grubbleri över den frågan!

Låt dig inte plågas av att vara plågad. Om någon, någonsin ”lagt sten på bördan”, då du mår psykiskt dåligt som kristen, vill jag på min frälsares, Jesu Kristi vägnar, hälsa dig: ”Lägg ned denna extra börda vid Hans fötter!” Livet är orättvist. Men du skall inte – du har inget skäl till – att låta dig belastas, eller belasta dig själv för denna din ohälsa. Det finns en som mår gott av att du mår dåligt av att vara plågad – satan. Men du har fullkomlig rätt att mitt i din plåga söka och finna glädjen i att: Du är älskad av Den Högste! Att du är av högsta värde för Honom!

Jesus hälsar att:

”Min frid ger jag dig. Den har inte sin grund i världens värderingar, utan i min kärlek. Den har sin trygghet i att det jag – Den Högstes Son – gjort för dig räcker. Du har rätt att vila i detta, och bäras av detta.”

Dela eller skriv utShare on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email
Print this page
Print

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *