Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.
Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.
Matt 5:13-16
Kan saltet mista sin sälta? Ja! Det finns minst två olika förklaringar till talet om hur saltet mister sin sälta.
En förklaring är att saltet på Jesus tid inte var rent som idag, utan att det var en form av krossad sten eller grus, som kokades ur, tills det inte längre fanns sälta kvar, då slängdes sedan bort.
En annan är att det var frågan om salt som tillsattes kamelspillningen – som var bränsle – och som förbättrade förbränningen. Då genom gick saltet en kemisk förändring och blev en restprodukt som även den bara kastades bort.
Efter som Jesus talar om sälta, dvs en smakämne, tror jag personligen på den första förklaringen. Det har då med mat att göra och i mat utgör de också ett skydd mot förruttnelse.
När vi som Gud barn slutar att förlita oss på Gud och mer o mer börjar förlita oss på oss själva, vårt eget förstånd, vår egen förmåga att bedöma, förlora vi himmelens sälta. Vi utgör ingen skillnad, vi blir inget ljus i mörkret.
När vi tillåter det mänskligt förnuft och den politiks korrektheten, att ställa sig över vad Guds Ord lära – dvs vad Bibeln lär – har vi förlorat vår förmåga att att vara en motvikt i världen. Då duger vi bara till att kastas bort och trampas ned.
Hur vill vi – du och jag – ha det? Vill vi följa vad Guds Ord lär eller vad världen lär? Vill vi förmedla ljus, eller låta mörkrer och förruttnelse ta över?