Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara. De kom fram och väckte honom och sade: ”Mästare, Mästare, vi går under!” Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. Sedan frågade han dem: ”Var är er tro?”
Luk 8:23-25
Igår skrev jag om allt oroande som ”hänger i luften”. Jag vill påstå att ingen tidigare generation upplevt den mentala stressen, som vår. Krig, hungersnöd och pandemier har alltid funnits, men inte så mycket samtidigt och aldrig har detta kommit in i vår vardagsrum med så sekundsnabba uppdateringar som idag.
Jag har fått en hälsning, till oss alla:
”Ni kommer möta många förödande stormar, på många områden! Stärk er tro, genom daglig och stundligt levande gemenskap med Mig, Herren. Tron växer, när Jag får vårda den, er tro måste få växa! Den kommer – genom Mig – att bära er. Ingen skall gå förlorad, som håller fast vid Mig.”
Not: Med ordet ”stundligt”, avser Herren att vi ständigt skall dela allt med Honom – så uppfattar jag det. Det finns inga zoner i vår liv vi skall skilja från Gud. Fatta beslut enbart med ”sunt förnuft”, eller verkar vardagliga göranden, utan Guds närvaro. Han måste få vara med i allt.