Begreppen synd och förlåtelse behövs, först och främst på det personliga planet, men det behövs också för ett samhälles funktion och överlevnad. För att dessa begrepp skall bli reella verkligt, måste Gud få finnas med.
När Gud förskjuts, av en enskild människa eller ett samhälle, upphör djupförlåtelsen! Den möjlighet som leder till att man vågar se fel, orkar se fel och erkänna fel – och få verklig förlåtelse.
Vi kan kan göra fel, be om förlåtelse och få förlåtelse av människor – till viss del. Men det finns ändå sådant som inte kan göras ogjort eller ersättas. Förspillda liv och förspillda möjligheter, är ex på sådant som det är omöjligt att kompensera. Tid kan inte backas. Gjort kan inte göras ogjort. Vissa handlingar går inte att sona.
För att gå vidare krävs att man personligen – och ibland också på samhällsnivå – avdramatiserar det som är felaktigt, täcker det med klyschor:
- Kvinnor har rätt till sin egen kropp (abort)
- Störst av allt är kärleken (hbtq)
Så skapas möjligheter att förtränga...
Men med denna förträngning – bortförklaringar av Den Högstes Ord och vilja – ställer man sig både personligen och samhällsmässigt på ett lutande plan. Där fel blir rätt – och i slutända – rätt blir fel.
Som kristna, om vi vill erkänna Gud och bekänna Guds Son som Herre, behöver vi stå upp för vad människor och vårt samhälle behöver: Guds Ord och Guds ordning. Vi behöver belysa vad som är fel, för att kunna peka på det som är rätt och att Gud är den ende som kan och vill ge verklig djupförlåtelse.
Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.
Jes 1:18
Viktigast att förmedla är dock att denna tid, är en tid för framtiden. Livet här, är en valplats för ”livet efter livet”…