Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.
Lägg därför bort…
Ef 4:23-25
Vi tror att Gud förlåter vårt tidigare syndande, när vi blir frälsta. Men kan tror att vi sedan medvetet kan fortsätta synda och leva i ett permanent och ovillkorligt förlåtande?
Dvs, kan vi vara medvetna om synd i vårt liv utan någon ånger – och tillåta den konstant?
Kanske rör jag till det, men jag tror det är nödvändigt att våga lyfta och vända på denna sten. Många församlingsledare undviker frågor om synd vs helgelse och vi behöver var och en fundera över detta. Berätta gärna hur du tänker:
- Är det OK att synda medvetet?
- Är det OK medvetet undvika, undertrycka, frågan synd?
- Var ”syndakatalogen” enbart av ondo, eller var den kanske en hjälp?
Syndade vs syndar