Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma. Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.
Matt 25:21-22
Det är så jag förstår ordningen för vedermöda – se rubriken. Jag ger mig inte ut för att ha fått ett ”budskap” och jag är definitivt inte någon teolog, med en Bibelstudieplan för att ”bevisa” att jag har rätt. Men jag vill ändå dela mina funderingar runt ämnet.
De två vanligaste åsiktslinjerna i frågan är:
Pre-trebulation: Vi blir uppryckta före vedermödan och Antikrists ankomst. Vi slipper vara med om vedermödans fasor. Vi firar bröllop med Jesus i himmelen, medan vedermödan utspelar sig på jorden. Vi återkommer sedan med Jesus, för att få uppleva Hans seger över Djävulen.
Post-trebulation: Vi kommer vara kvar på jorden, under hela vedermödan med dess hemskheter och fasor, och blir uppryckta först när Jesus är påväg tillbaka. Dvs i en superkort frekvens rycks vi först upp och sedan tillbaka, för att fira segern över ondskan tillsammans med Herren.
Den första linjen blir då farligt bekymmersfri!
Den andra blir då skrämmande och farligt nedbrytande!
Dessa linjer företräds av förkunnare som lägger fram Bibeltext på Bibeltext, för att bevisa riktigheten i sin respektive ståndpunkt. Men när man läser och lyssnar till dem, behöver man fråga: ”Har inte Bibeln kommer i konflikt med sig själv”? Är man tvärsäker, avseende svaret på frågan och inte törs erkänna, att båda sidor har sina ”poänger”, tror jag man kan vara riktigt illa ute – lurad och invaggad i bekymmerslöshet, eller apatisk orkeslöshet.
Vi behöver, inför vedermödan och uppryckandet, var ödmjuka och sprida både varning och tröst.
Men det finns ytterligare en linje – med vissa variationer. Den tror jag mer på och återkommer till den senare.