Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden.
Dan 12:1
Genom att försöka förstå Bibelns profetior om skedena före uppryckandet – och i ljuset av vår tids händelser – inser vi vikten av att vara beredda. Vi får inte nonchalera talet om ändens tid och vedermödan som många gör. Men det är ändå inte den exakta schematiska ordningen för när uppryckandet sker – vilket mycket av debatten handlar om – som är det viktigaste, utan skeden före! Möter vi denna tid med olja in våra lampor, eller upptäcker vi för sent, att vi var oförberedda och blivit förförda?
Vad handlar då skeendena före uppryckandet om? De handlar om nöd och förföljelse enligt en accelererande skala. De går mot en nivå som tidigare, ”aldrig förekommit från världens begynnelse” (Matt 24:21). Då måste vi alltså inse att judeförföljelsen, under andra världskriget, är medräknad i det som tidigare förekommit.
Läran om pre-trubulation menar att detta inte skall drabba oss, vi skall ryckas undan före vedermödan. Lära om post-trebulationen menar det motsatta att vi skall genomlida allt detta och ryckas upp efter.
Men texten i den ovan citerade versen visar mig en tredje ”möjlighet”: ”… för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.” Tiden för vedermödan är fastställd enligt Guds plan! Men de utvalda – de frälsta – kommer att uppleva en förkortning av denna tid.
Vi kommer uppleva delar av det Jesus profeterar dvs. om förförelse, krig, naturkatastrofer mm. Men inte vara med om allt:
- Vedermödans nöd kommer att expandera gradvis.
- Antikrist kommer träda fram – kanske först som en ”frälsare”.
- Antikrist förvandlas till ett vilddjur – märket införs.
- Guds vrede drabbar jorden.
Någon stans i detta, kommer vi att ryckas undan, för: ”…om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst”.